Inga cravings än...
En kalcium och fruktkick till babyn i magen! :)
Med min dotter hade jag någon sorts cravings för frukt och då speciellt apelsiner på slutet... Jag kunde äta typ 5-6 apelsiner per dag. DÅ gick jag plötsligt upp i vikt kan jag säga. 12-14 kg totalt gick jag upp med lillan och nästan allt gick jag upp på slutet, tror det berodde på allt fruktsocker, haha! Kanske därför min prinsessa vägde nästan 4,2 kg när hon föddes, hon hade kanske fått ett extra "fruktsockerkilo" av sin mammas fruktabstinens? ;0)
Med min dotter hade jag någon sorts cravings för frukt och då speciellt apelsiner på slutet... Jag kunde äta typ 5-6 apelsiner per dag. DÅ gick jag plötsligt upp i vikt kan jag säga. 12-14 kg totalt gick jag upp med lillan och nästan allt gick jag upp på slutet, tror det berodde på allt fruktsocker, haha! Kanske därför min prinsessa vägde nästan 4,2 kg när hon föddes, hon hade kanske fått ett extra "fruktsockerkilo" av sin mammas fruktabstinens? ;0)
Nu har jag ingen craving alls. Försöker äta nyttigt och äta lite extra kött för järnets skull, men någon cravings har jag inte alls! Kanske kommer...
Hade ni något "mat-idé" när ni var gravida?
Skillnad mellan första och andra graviditeten?
Första veckorna av min graviditet kände jag mig precis som vanligt - fast extra lycklig såklart... ;0) Jag ville bara skrika ut att jag väntade ett litet syskon, men vi höll det hemligt för vänner och familj (med några undantag) i ett par veckor. Det var trots allt lite mysigt att jag, lillan och maken min hade en sådan fantastisk mirakel hemlighet och att bara vi visste ett litet tag.
Jag var i början nästan ännu piggare än vanligt och hade massor av energi. Sedan, runt vecka 7-8 blev jag världens trötter. Jag sov så mycket jag bara kunde, men var lika trött för det! Dessutom började jag må riktigt illa under någon vecka och att öpnna kylskåpet med alla dessa kylskåpslukter var inte lätt inte... TUR att jag har en så fin familj som ryckte ut och agerade lekkompis åt lillan och kom med mat när maken min var på jobbet! Vilken fantastisk familj jag har som ställer upp i vått och torrt.
Jag måste ändå säga att jag än så länge haft en mycket lättare graviditet denna gången och har till och med börjat träna! Kanske vänjer sig kroppen?
Illamåendet släppte i vecka 14 någongång, men jag behöver fortfarande sova siesta med lillan på dagen för att inte somna vid middagsbordet... ;0) Annars måste jag säga att jag mår väldigt bra för att vara gravid, trots lite foglossning!
Har dock gått ned något kilo i vikt (samma med lillan, gick inte upp mina minus kilon förrän efter vecka 20 något) så jag äter lite extra bakelser och desserter för att göda mig lite nu! ;0)
Det är verkligen häftigt att vara gravid och detta att min älskade älskade lilla dotter ska bli storasyster är ju bara SÅ roligt! Känns väldigt speciellt.
Var det stor skillnad mellan era graviditeter? Hur mådde ni andragångsgravida? Vilken vecka började ni gå upp i vikt i? När började ni känna sparkar med barn nummer 1 och 2? Hade ni en lättare förlossning andra gången ( det sägs ju att andra gången ska vara lättare). Vore kul att höra lite hur ni läsare haft det!
Vagnfunderingar
ÅH, sååå spännande det är med det lilla syskonet i magen. Idag var vi och testade syskonvagn, tittade på saker till den lille/lilla i magen och jag bara njuter av att nu äntligen kunna "visa upp" min lilla kula och berätta för alla att jag är gravid! Nu känns det liiite mer verkligt att vi ska få en liten bebis! Just nu sitter jag och funderar på om vi behöver syskonvagn eller ej och vilken vi i så fall ska ha (fast har nääästan bestämt mig!)
Hade ni andra med (ganska) tätt mellan barnen syskonvagn? Hur länge hade ni den i så fall? Hur gamla var storebror/storasyster när de inte behövde syskonvagn längre? Skriv gärna om ni har erfarenhet av syskonvagnar och tipsa om er favorit! :)
♥ Ett litet syskon ♥
Nu ska jag äntligen avslöja min, älsklingens och lillans hemlighet: vi väntar syskon (de flesta av er verkade förstå av inägget nedan, TACK för alla fina grattis hälsningar). Det känns så fantastiskt att det inte går att sätta ord på det! Ända sedan vi kom hem från BB har jag längtat efter syskon och ju mer tiden gått ju mer har jag (och maken såklat) längtat efter ett litet syskon åt vår älskade dotter.
Så en dag i oktober fick vi det högst efterlängtade plusset på testet och vi blev SÅ GLADA! Jag bara satt och grät av lycka... Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det är sant.
Vi är så oerhört lyckliga över detta lilla mirakel och lillan likaså. Hon vet precis var lillasyster / lillebror är någonstans och pekar och pussar på min mage. Även om hon inte ens fyllt 2 år och såklart inte riktigt vet vad som kommer komma utav den växande magen så förstår hon att det är något väldigt skoj och går runt stolt och säger "bebis bebis" och klappar mig på magen. Hon märker ju att magen får väldigt mycket positiv uppmärksamhet just nu. Lilla stora älskling som ska bli storasyster! ♥
Att jag går runt och bär på ett mirakel är bara så fantastiskt så det är inte klokt! Jag blir alldeles rörd av tanken på att; JAG SKA BLI TVÅBARNSMAMMA! Det är så otroligt häftigt.
Jag kan säga er att det har varit SÅ svårt att hålla detta mirakel hemligt. Näst intill omöjligt. Ville dock vänta med att berätta för er läsare tills jag berättat för familj och släkt, kände att jag ville berätta det IRL och inte att dom skulle få veta det via internet...
Dessutom har jag varit så nojig och rädd för missfall (bara ordet får mig att rysa!) Även om jag tack och lov aldrig själv drabbats av missfall vet jag så många som har det, så denna gången har jag på något sätt varit mer medveten om allt som kan gå fel. Jag ville alltså först vänta tills vi paserat den magiska 12 veckorsgränsen. Sedan ville jag vänta lite till "för säkerhets skull" med att berätta och sedan ville jag vänta tills vi hört hjärtljuden hos barnmorskan. Men NU - ungefär halvvägs i graviditeten - vågar jag äntligen berätta denna underbara nyhet för er!
Nu förstår ni säkert varför jag varit lite off sista tiden på bloggen! Jag menar, det är förskräckligt svårt att skriva om något annat efter att jag fått reda på att vi väntar ett till litet kärleksbarn!
Wow så häftigt detta är!
♥ Så efterlängtad du är och så älskad redan, lilla bebis! ♥
Extremt suddig Iphonebild, men ni ser i alla fall min lilla mage! =)
Ett hjärta för varje barn... ♥
Detta fina armband med berlock fick jag av älsklingen. De T.V.Å hjärtan som finns symboliserar våra TVÅ barn! :0) Ett hjärta för varje mirakel... ♥
Ralph Lauren Bloppis
Ralph Lauren st 24 mån (LITEN i storleken). Prislappen kvar. Aldrig använd. Säljer den för 600 kr. Pris i butik runt 1000 kr.
Underbar babyklänning med pants till. St 12 mån, men denna kunde lillan ha mellan 8-17 månader. Pris i butik är runt 1000 kr. Säljer den för 500.
Ursöta haklappar. Ska ses som en söt asseccoar för de skyddar ju som ni kanske förstår inte jättemycket mot rejäla kladdiga måltider! ;0) Pris: 250 kr. Prislapp kvar. Ps. Kan ju även användas som dreggelklapp och då skulle de säkert funka fint!
St 17 (3-6 mån) Söta moccasiner. Helt oanvända. 350 kr.
Strumpbyxor 6-12 mån med RL tryck högst upp. Tror dom är i bomull... Oanvända! Pris: 200 kr
St. ca 6 månader. Söt liten Ralph Lauren "sjömans dress". Pris 400 kr. (Nypris ca 700 kr)
Samma som ovan, fast annan färg! =)
Först till kvarn! Maila: dianasblogg@live.se
Nya...
Jag brukar ju inte så ofta visa er nya kläder och sådant längre. Men glasögon känns som något riktigt stort att köpa då det ju är något man har på sig ganska mycket. Efter att min man haft föreläsningar om ögon och vilka infektioner man kan få kan av linser så har jag nu glasögon minst 1-2 dagar i veckan! Jag vill inte förstöra mina ögon och riskera att kanske inte kunna ha linser alls längre så nu har jag köpt ett par nya glasögon som jag hoppas kunna trivas i. Kör favorit i repris och har Chanelbrillor denna gången också.
Det syns inte så mycket på bilderna, men glasögonen har de typiska "Chanel-puff-mönstret" på sidorna.
Dessa känns ganska "jurist-iga" och jag har ju en liten pärla bland mina väskor som är denna klassiska Chanel 2.55 som jag och min mamma har "delad vårdnad" om. Har även två par skor och bälte i samma Chanel serie så glasögonen kommer passa perfekt in i min "klasiker samling". Jag impulshandlar sällan så när jag handlar köper jag helst tidlösa klassiker som håller i åratal!
myspys hos oss
Jag har sedan några månader börjat ha "sagostunder" med lillan. Hon älskar böcker och jag tror det är viktigt att man börjar läsa för små barn - lillan förstår otroligt mycket mer än vad man tror. Hon uppskattar alltså verkligen sagor nu och vi "hänger" ofta på biblioteket där lillan får välja nya böcker hon vill läsa och låna hem.
När hon ska sova så kan hon ligga och prata om saker vi läst under dagen. "Gonatt Alfons och pappan", "pippi o apa", "tigern grrr busa... o tigén", "hästen flyger ooooj" (när Pippi lyfter den), "Max och nallen...bollen...dockan...sööt", "Fiffi baka bullar (Alfons faster som bakade tårta till hans kalas). Så gulligt att hon liksom ligger och tänker på det. Jag hade helt glömt att Alfons faster hette Fiffi - men det kom minsann lillan ihåg.
Vi läser innan hon somnar på dagarna och innan hon somnar på kvällen. "Mamma läsa boken" säger hon och går till sin lilla bokhylla. Det är verkligen MYSIGT med våra små lässtunder!
Hund och allergi
Jag tror stenhårt på teorin om att barn som växer upp med djur blir mindre allergiska. Läste precis i tidningen att människor med sällskapsdjur lever längre, är friskare, mår bättre och drabbas inte lika lätt av depressioner. Vi får ändå ofta frågor om detta med hundarna och prinsessan, om vi är rädda att hon ska bli allergisk mot dem osv. Jag tror att det är mycket större risk att hon blir allergisk mot pälsdjur om hon inte kommer i kontakt med dem. Har läst mycket om att barn i hushåll där man haft djur under graviditeten löper mindre risk att bli allergiska än barn som kommer i kontakt med djur senare. Ser jag på folk i min omgivning verkar denna teori stämma väldigt bra! Sedan kan man ju såklart bli allergisk ändå, men det är ju en annan sak. Är dock ändå livrädd att lillan ska bli allergisk - det vore ju en helt enorm tragedi. Tyvärr har vi allergi "i generna" på ena sidan släkten så jag HOPPAS så att vår tjej slipper bli allergisk.
Vad tror ni om detta med att växa upp med djur? Tror ni att ha husdjur minskar allergi?
Vad tror ni om detta med att växa upp med djur? Tror ni att ha husdjur minskar allergi?
Det bästa som finns
Jag kommer ihåg när jag och älsklingen började prata om att försöka få barn - vi visste ju tidigt att vi ville bli unga föräldrar. Hela min hjärna, min kropp och själ bara SKREK efter barn och tillslut var barn allt jag tänkte på. Jag såg gravida överallt, köpte föräldratidningar flera år innan jag blev gravid, jag började i extremt god tid "förbereda kroppen" på att bli gravid med folsyra, träning och sånt, älsklingen och jag pratade om hur vårt liv skulle bli som föräldrar och jag gick och tittade avundsjukt på alla med barnvagn...
En dag när jag var på föreläsning ser jag att en kursare till mig är gravid! Jag minns att jag fick en sådan akut stark barnlängtan. Jag tittade på hennes vackra mage och bara kände mig SÅ avundsjuk. Klart att jag var glad för hennes skull, men jag ville ju också gå runt med en sådan "magisk mage"!
Väldigt många sa då att jag hade en "romantiserad bild" av hur det är att vara mamma och "vänta bara tills du blir mammaledig, du kommer längta tillbaks till föreläsningarna och vara SÅ trött på att vara hemma". Ärligt talat tänkte jag nog själv att jag hade en ganska rosaskimmrande bild över hur det skulle bli att bli förälder. Jag hade hört så många skräckhistorier från vänner som själva var mitt uppe i ett festande studentliv som tyckte att man skulle vänta skaffa barn tills man var färdigutbildad, rest jorden runt, passerat 30, "lekt av sig" och allt det där som folk säger...
MEN - att bli mamma var så mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag var nöjd med mitt liv innan också, men detta liv är det jag alltid drömt om! Jag älskar att vakna varje morgon av en liten älskling som pussar mamma godmorgon, ger mamma hennes glasögon, sätter fram morgontofflorna. Det är verkligen kärlek i dess renaste form! Ren LYCKA! När vi fick det väldigt efterlängtade plusset på stickan var jag som i trans - jag var så lycklig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen av glädje. Jag gick på moln - jag bara satt och grät av lycka.
Att få följa denna lilla fantastiska människa, se henne ta sina första steg, höra henne säga sina första ord, första meningar... Det är MAGISKT! Hon är bara ren lycka. Vi har så roligt ihop. Flera gånger om dagen får jag ringa upp mannen eller min mamma på jobbet bara för att berätta om något så hysteriskt kul hon har sagt eller gjort och vi skrattar så vi nästan gråter! Det är så otroligt R-O-L-I-G-T att vara mamma.
Att få följa denna lilla fantastiska människa, se henne ta sina första steg, höra henne säga sina första ord, första meningar... Det är MAGISKT! Hon är bara ren lycka. Vi har så roligt ihop. Flera gånger om dagen får jag ringa upp mannen eller min mamma på jobbet bara för att berätta om något så hysteriskt kul hon har sagt eller gjort och vi skrattar så vi nästan gråter! Det är så otroligt R-O-L-I-G-T att vara mamma.
Jag älskar även denna "mamma livsstil". Jag har träffat HELT underbara människor och mitt umgänge har uttökats med 500 %. Folk som är så lika mig! Jag upplever även att alla åldersskillnader och annat ytligt suddas ur när man är mamma. Vissa av mina vänner är närmare 40 år, vissa är i min ålder. Vissa är studenter som jag, vissa arbetar. Sådant spelar liksom ingen roll, vi och våra barn har lika kul för det!
Sedan denna enorma stolthet jag (vi) hela tiden känner - jag vill liksom visa hela världen vilken häftig dotter jag har. Jag skulle helst gå runt med ett plakat "jag är hennes mamma!" så att ingen kan missa det... ;0) Hon är helt enkelt det absolut BÄSTA SOM FINNS och jag är så oerhört enormt tacksam och lycklig att just jag har fått bli hennes mamma! Helt ärligt - jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat drömma om att det skulle bli såhär underbart att bli mamma.
Lite lite kräsen...
Vår lilla tös har tidigare ätit ALLT. Tsatziki, stark vitlöksmat, soppor, sushi (utom dem med rå fisk som vi inte vågar ge henne), pappas starka thaimat och speciellt grönsaker. Ja - sådan mat man inte tänker som "typisk barnmat".
Nu plötsligt för typ 10 dagar sedan har hon börjat hoppa över måltider ganska ofta. Ibland för att hon "inte hinner" sitta ned för hon vill springa och busa och vill absolut inte sitta i stolen och tråka ( vi har en väldigt pigg liten busfia). Ibland för hon inte verkar tycka om maten. Hon hoppar över en lunch här, en kvällsmat där... Ofta säger hon "nej!" när vi serverar mat och vill istället ha "sånt gott" som hon säger och pekar på kylen (sånt gott = hennes älskade oliver som vi hackar i små bitar, haha. Som godis tycker lillan som ofta får detta som snacks.).
Ibland blir hon även mätt på väldigt små portioner och jag vill inte sitta och truga för mycket för vill ju att hon ska förknippa mat med något positivt och absolut inte tvång. Men vissa dagar äter hon SÅ lite, vissa dagar äter hon helt som vanligt...
Överlag äter hon ju bra - men hon har blivit lite kräsen och har sina "matvägringsdagar". Hon byter också ut hela tiden vad hon tycker om och inte tycker om!
Överlag äter hon ju bra - men hon har blivit lite kräsen och har sina "matvägringsdagar". Hon byter också ut hela tiden vad hon tycker om och inte tycker om!
Det konstiga är att hon äter oftast väldigt väldigt mycket när vi äter ute på resturang eller om vi har gäster hemma. Då har hon liksom ro att sitta länge vid maten och säger då ofta " mer mer meeeer". På resturang får hon ofta dessutom sugrör att dricka med, ofta någon liten leksak från servitrisen och hon verkar tycka det är väldigt speciellt och spännande ( i 20 minuter, sedan räcker det ;0) hehe ).
Har era barn haft liknande "kräsna perioder"? Har de gått över? Har ni gjort något åt det eller låtit det vara? När de ratat en måltid - har ni då gett dem något annat att äta direkt?
Kalaspinglan
Här hemma är det Porschen som gäller - fullt ös frammåt när lillan övningskör! ;0)
Den här tjejen är en riktig liten kalas pingla. Igår var det stort kalas hemma hos lillans lilla söta vän som fyllde år och nästa helg är det dax igen!
Sedan avlöser alla kalas varandra hela våren känns det som... SÅ många som fyller år nu dessa månader.
Lillan var lyrisk igår. Hon dansade runt, drack saft ( hm, ja, vi har ruckat lite på detta med sockerfritt, men bara LITE. Det var ju trots allt kalas!) , skulle hoppa i sängen hemma hos kalaskillen och göra kullerbyttor som de stora barnen (farligt, farligt...). Hon har verkligen blivit självständig min lilla tjej. "Hejdå mamma!" säger hon och springer iväg bland alla barnen när vi är på kalas/öppna förskolan ect. ;0)
Den här tjejen är en riktig liten kalas pingla. Igår var det stort kalas hemma hos lillans lilla söta vän som fyllde år och nästa helg är det dax igen!
Sedan avlöser alla kalas varandra hela våren känns det som... SÅ många som fyller år nu dessa månader.
Lillan var lyrisk igår. Hon dansade runt, drack saft ( hm, ja, vi har ruckat lite på detta med sockerfritt, men bara LITE. Det var ju trots allt kalas!) , skulle hoppa i sängen hemma hos kalaskillen och göra kullerbyttor som de stora barnen (farligt, farligt...). Hon har verkligen blivit självständig min lilla tjej. "Hejdå mamma!" säger hon och springer iväg bland alla barnen när vi är på kalas/öppna förskolan ect. ;0)
Tjejkväll med mamma
Kom precis hem efter en kväll ute på resturang med min goa mamma! Jag och mannen håller på att träna lillan att bli nattad av andra än mig. Eller "andra och andra"; av sin familj (sin mormor, pappa och farmor är dom som vi gärna vill ska kunna lägga lillan om det skulle behövas). Än så länge har bara jag kunnat natta henne nu på sista tiden för just på kvällarna är hon ganska mammig. På dagarna är det nemas problemas att natta henne inför lunch siesten, då bryr hon sig inte så mycket om sin gamla mamma, haha, - men just på kvällarna tycker lilla älsklingen bestämt att det ska vara just mamma som nattar.
Men - nu har både mannen och mormor kunnat lägga henne varsin gång utan problem. Så länge hon inte hör att jag är hemma är det tydligen inga problem alls. Så - en kväll i veckan är jag ute så pappa ska få natta sin lilla älskling själv. Omöjligt när jag är hemma för då ropar hon bara på mig... Hon är ju lite bortskämd så hon är van vid att ha BÅDE mamma och pappa vid sin sida när hon ska somna... ;)
Har i alla fall haft en underbar kväll med god mat, massa tjejsnack och framtidsprat. Så KUL att ha en så underbar mamma som jag har - som man faktiskt kan vara KOMPIS med!
Nu ska jag krypa ned bredvid maken och lillan, oj som jag saknat henne ikväll... Är verkligen inte van vid att vara utan henne "såhär länge" ( 6 timmar, haha). ;0)
I morgon är det en rolig dag så nu måste jag passa på att få några timmars nattsömn... ;)
Hälsning från en blåsig strand...
Lillan och maken är lyriska, dom är ju som GALNA i utflykter och lite kyla och blåst hindrar inte min lilla familj från en take away picknick på stranden... brrr! ;0)
Min djurtokiga lilla älskling
Vi besökte en gård med lillan och hon tyckte det var MAGISKT! Hon älskar verkligen djur - som sin mamma... ;0) Det första hon gör på morgonen är att sätta sig med sin bondgård och alla hennes bondgårdsdjur. När vi sedan ska ut så brukar hon säga "ooooj, mamma, DJUREN!". Detta för att vi absolut inte får glömma bondgårdsdjuren - dom ska med vart vi än ska! När vi flyttar till större så småningom så ska hon absolut få ha "egna" djur. Kanske några små kaniner i trädgården? Det vore ju en dröm. JAG LÄNGTAR! Fast - nu har vi ju ett gäng glada vovvar och det är verkligen inte fy skam det. Lillans bästa vänner!
Bella - lillans kramgoa bästis! =)
