Tycker jättemycket om barn, säkert för att jag är så barnslig själv. Blev tillfrågad om att vara vikarie för en liten F – klass (typ 5-6 åringar). Hade längtat sååå och tyckte det skulle bli så spännande att testa att vara lärarinna för en dag. Det blev dock en chokartad dag för mig och en väckarklocka att verkligen bli en engagerad jurist i stället!

För det första behövde jag inte lämna utdrag ur polisregistret - någon som är obligatoriskt för alla som jobbar med barn. (Annars är brottsregistret som känt inte offentligt och du kan alltså inte ha någon aning om din syster är massmördare, rent teortiskt).

När jag väl kom dit fick jag en lista med alla de typ 20 barnens namn, och fick i all hast reda på att det var en sorts ”problemklass” jag skulle vara i. Hade verkligen ingen aning om vilka av alla barn som härjad runt som var ”mina” barn, men fick till slut in alla i klassrummet. Det börjar med att en liten kille hotar att slå mig med en stor stock han släpat med sig från skolgården.... Blev seriöst rädd! Försökte prata med pojken, men han kunde ingen svenska så kommunikationen mellan oss var inte den bästa! En av hans jämnåriga klasskompisar fick agera tolk tillslut... Efter en stund lugnade pojken ned sig (efter att ha slagit halva klassen och varit allmänt bråkig) och vi fick rent av god kontakt genom den lille tolken!

Efter en stund kommer, äntligen, en annan lärare som känner barnen. Kändes som en lättnad (till en början!) eftersom jag inte kunde ha koll på alla barnen sjäv, när jag varken kände dom eller förstod deras språk. Läraren som kom in var deras ordinarie lärare, så utgick från att hon gått någon sorts utbildning om barnpsykologi eftersom hon har hand om x antal asylsökande barn som precis kommit från krigsdrabbade områden, men icke!

Hon skickar ut den aggressiva pojken, han får sitta på en sten mitt på skolgården ensam som straff för att han gjort något dumt. Rörde han sig det minsta blev tanten galen, drog bort honom i armen och fullkomligt skällde ut honom (vad nu det skulle hjälpa – han kunde ju ingen svenska!). Hon svor mot honom, skrek, drog i honom och var allmänt för jäklig rent ut sagt. Men en sak blev sista droppen:

Han ville spela fotboll med de andra barnen i klassen när tanten skriker åt honom.

• ”NEEJ!! Om ni ska spela fotboll MÅSTE det vara andra svenska pojkar med, annars blir ni för jobbiga, fattar ni vad jag säger???”

Hur fasiken kan man anställa en sådan tant som lärare? Och med flyktingbarn som om några behöver en trygg förebild? Det är så sjukt!

Och borde man inte rimligen ha en tolk?

Detta gav mig eld i baken att bli en bra jurist och förändra hur vi tar hand om våra flyktingar! FY!