Förlossning
tack detsamma =D
Jag hoppas att du får en bra förlossning. jag har ju som sagt inga barn själv, men jag har många i min omgivning med barn. deras upplevelser beskriver dem likadant: ont som faen, men väl värt det. smärtan försvann så snart deras älskade låg på deras bröst.
o min tanke är.. att det måste ju stämma, eftersom kvinnan gör om det.. ;)
Jag hade en mycket lätt förlossning, ca 15 min, visst hade jag värkar innan men det hör ju till, så det är bara att fokusera på andningen.
Hade ingen smärtlindring alls, inga profylaxkurser, inga studiebesök och det gick bra ändå!!
Och resultatet blev en efterlängtad Sandra.
Önskar dej och din familj allt gott, och ta vara på småbarnstiden för tiden går så otroligt fort och rätt som det är så är dom stora!
Det kommer nog gå bra tror jag :)!
sv:
Åh, vet ni om det kommer bli en flicka eller pojke? :)
On du vill läsa min förlossningsberättelse så finns den i min blogg under kategorin: "förlossningen, bilder och tiden efter". Lycka till!
Hej Diana! Frågar du mig om förlossning så få du ett svar som du förhoppningsvis gillar. Födde min lille Max (första barnet vid 33) 1 januari i år efter 4 timmars värkar som jag höll i schack med TENS (mitt topptips!)här hemma. Jag fick första krystvärken i entrén till förlossningen och lillen kom ut 45 minuter senare efter att jag umgåtts flitigt med lustgasen. Jag kan ärligt säga att jag inte har några som helst smärtminnen efter att jag blivit undersökt (var helt öppen såklart!)och sög tag i lustgasen. Jag skulle föda barn vilken dag som helst på året efter den här upplevelsen och det enda jag skulle göra om äär att släppa lustgasen lite tidigare för att verkligen uppleva första skriket. Nu hajjade jag inte riktigt att det redan var "klart" förrän underverket lades på min mage. Lycka till och jag är övertygad om att du kommer att få vara med om den mest fantastiska upplevelsen i ditt liv hur du än "väljer" att genomföra förlossningen. Kram Mimmi
Sv: Ja jag vet inte om jag kan tipsa så bra.
Jag var öppen 8cm av 10 när vi kom in så jag fick inga bedövningar. Fick bara lustgas. 2,5timmar efter var min lilla dotter ute. =)
Men jag hade haft värkar 2 dygn innan vanntet gick.
Och 6 timmar efter vattnet gick födde jag. =)
Här har du hela historian http://tjn.blogg.se/2009/august/valkommen-joline.html#comment
Vilken fin blogg du har!
Oh tack va snäll du är! Du har en jätte fin blogg du med! :)
Ang förlossning så tycker jag man ska ta det hela med ro. Det gör ont som fan, men den smärtan är så mäktig och häftig, skulle kunna föda tusen barn bara för att få uppleva den smärtan igen, för den var underbar! Att en människokropp klarar av att göra en sån sak är underbart.
När jag födde Nova fick jag spinal, en typ av ryggmärgsbedövning som sprutas in med spruta direkt och verkar på en gång men håller kortare tid. Eftersom hon redan var på väg ut när jag ville ha den så fick vi den.
Det negativa med den bedövningen var att jag sen jag fick den har haft domningar i ryggen... vilket inte är så skönt.
Med Elton hade jag bara lustgas och det gick toppen!
Jag tycker inte man ska skrämmas upp en massa om allt man läser om förlossningar, för då blir man bara mer rädd. Kroppen är skapt för att klara av att föda fram barn!
Det bästa jag har gjort var att föda båda mina barn, ångrar det inte en sekund och är glad att jag fick föda båda vaginalt!
kram
Riktigt intressant att läsa är mig som är i vecka 28 och lite förlossningsrädd, verkar som läsarna har hat positiva förlossningar!
min förlossning var bra !
långdragen men bra.
jag hade endast lustgas !!
med isabelle så fick jag epudral. och det var nog det bästa. man vart pigg och allärt igen. kunde röra på sig. lustgasen funkade inte alls den gången.
med beatrice så hann jag inte få något annat än lustgas, för jag var 8½cm öppen när jag kom in.
så jag hade gjort det mesta hemma med hjälp av andning.
men jag kan inte säga så mycket mer, för jag har sammalagt bara haft 7½h förlossning, från första värken tills att dom kom ut :P
Vilken mysig blogg du har, hamnade här av en slump. Grattis till knotten är magen, när har du BF? :)
Jag var LIVRÄDD inför förlossningen - på riktigt, jag låg och grät i timmar när jag insåg att jag skulle vara tvungen att föda på riktigt. Alltså, det förstår man ju så fort man vet att man är gravid, men jag hade liksom skjutit bort den tanken helt och hållet under graviditeten. Sedan blev det så sjukt verkligt under de sista veckorna när jag gick med förverkar och grejer.
MEN - jag hade inte behövt vara det minsta nervös! Förlossningen gick jättebra; det är klart att det gjorde ont, men det var inte ens hälften så smärtsamt som jag hade trott. Snabbt gick det också och jag hann inte med någon EDA. Tog ett bad när jag var öppen ca 4cm & började med lustgas ungefär samtidigt för att öva på tekniken. Använde den inte så mycket under krystandet utan mest under öppningsskedet, upp till 10 cm.
Att andas på rätt sätt skedde helt naturligt för mig trots att jag inte gått kurser eller så, tror att det blir så för de flesta - kroppen och hjärnan är ganska fantastiska! Däremot läste jag på en del om "mindfulness" på internet innan förlossningen vilket jag hade stor nytta av, speciellt under krystningsdelen. Jag minns att jag försökte tänka på något jag tycker om under varje krystvärk; mjukglass, soliga stränder, julgröt, haha! Det låter kanske lite kocko, men det hjälpte otroligt mycket. Man kan nästan säga att man hypnotiserar sig själv och "gömmer" sig från smärtan, sedan tar man den positiva energin från den "glada tanken", omvandlar det till styrka och bara trycker på! :)
Om du vill läsa hela historien finns den här:
http://mammaochbullen.blogg.se/2009/october/min-forlossningsberattelse.html#comment
Lycka till, det kommer gå superbra, det är jag säker på! Kram.
Skickar länken där du kan läsa om min förlossning.
Mitt tips är att ta ryggbedövning så fort du bara kan. Jag hade bestämt mig för att inte ta någon smärtlindring alls, men lyckades inte hela vägen. Mot slutet var jag tvungen att ta ryggbedövningen. Jag ångrar att jag inte tog det i början. Nästa gång vet jag iaf att jag kommer köra på ryggbedövningen.. om situationen tillåter det dvs. :)
http://zlatnaribica.blogg.se/2009/july/hur-lilla-alsklingen-kom-till-varlden.html
God kväll gumman..Fick inte heller gå på kurserna pga av denna influensa...tråkigt nog..men man kan läsa till dig en del..Vart i detta avlånga land bor söta du? Ha en skön kväll.kram
Mina förlossningar har varit snabba ca10-20 minuter, ja alltså i förlossnings sängen. Före det har man ju haft värkar men inte så otroligt farliga, gjorde mycket av förarbetet hemma. (så slipper man gå i korridoren där fram och tillbaka). Det gör ont, det ska jag inte ljuga om....men det är ju oxå olika på smärtgräns. Sen man fött barnet ska ju oxå moderkakan ut men då får man ha bäsen på magen, så då har man annat och tänka på.
Jag använde bara lustgas, vid alla tre. Provade akupunktur på första men det gjorde så ont när de stack in nålarna (stick rädd som man är). Har oxå provat nån sorts vete kudde som de värmde i micron den slet jag bort då det gjorde mer ont!! (hahaha, vilka ord man kan få ur sig egentligen).
Förvarna din kille att det kan komma ord som man egentligen inte menar men de liksom bara ramlar ur en så han oxå är förberedd.
Massage från sambon kan vara skönt...
Man glömmer så lätt smärtan....efter förlossningen och kroppen klarar av så otroligt mycket.
Du kommer klara detta med glans och får du ont så var inte rädd att prova någon bedövning.
Har du nära till förlossning nu el??
Lite från mig, fråga gärna om det är något mer du vill veta.
Kram Olelsi / Nettan i Hälsingland.
Min förlossning var bra tycker jag. Andra tycker att jag verkade ha en jobbig förlossning men jag har ju inte så mycket att jämföra med så enligt mig var det bra men fick dock ingen hjälp på förlossningen på 5 timmar men det gick ju endå.
Jag körde alla bedövningar som finns så jag känner mig lite som ett lexikon om det =) Jag tyckte att badet var skönt & hjälpte bra (har dock en kropp som lär sig att komma undan behövningar. Har haft det ett par år nu, ibland får jag ont i huvudet mycket & till slut har kroppen lärt sig att komma undan alvedonen så det hjälper inte då) så bad
kan jag rekomendera. Sen tycker jag även att lustgasen funkade bra bara man får in tekniken på en gång. Men bäst av allt är ju iaf ryggmärgsbedövningen. Den hjälpte så himla bra för mig. Hade ju bara sovit 2 timmar innan värkarna så jag var ju så fruktansärt trött & fick tack vara den sova 1½ timme & var verkligen på topp när jag vaknade.
Allt om min förlossning kan du läsa på:http://liselotteloves.blogg.se/2009/september/forlossningsberattelsen.html
Kramar
Jag hade en ganska lätt förlossning. Mina värkar började regelbundet 27 augusti och då var jag öppen 3 cm. Det var dock ganska svaga och korta värkar. (jag tog faktiskt tid med mobilens tidtagarur! :P) Men under natten avtog värkarna och kommande morgon och förmiddag var det stiltje. På kvällen var jag öppen 6-7 cm, återigen regelbundna värkar, men vi blev hemskickade för att det inte blev någon fart i det hela (detta var ett felbeslut av vår barnmorska, vägra åka hem om du är öppen så pass mycket!).
29 augusti åkte vi så pass att vi blev inskrivna halv 10 på förmiddagen. Då hade jag haft regelbundna kraftiga värkar med ca 2 minuter emellan sedan 8 på morgonen. Jag började på lustgas ganska direkt, vid halv 12 bad jag om epidual då jag tyckte att lustgasen inte hade någon effekt. Då var jag öppen 9 cm och då var det för sent. 12.10 tog dom hål på hinnorna så vattnet gick. Det visade sig då att det var mycket bajs i fostervattnet och bebisens hjärtljud gick ner. Då blev det brått. 12.30 började krystvärkarna och då hjälpte dom till med ett klipp och sugklocka. På 4 krystvärkar var han ute. Jag var inte ens trött!
Visst gjorde det ont, men det var en hanterbar smärta. Och den är verkligen bortglömd så fort bebisen är ute! :) Jag tyckte att det var en helt underbar upplevelse att föda barn, skulle göra om det när som helst!
Mitt tips till dig är att lita på att kroppen kan detta! Din kropp är gjord för att föda barn. Sen självklart andas och lyssna på barnmorskorna. Jag höll armarna ovanför huvudet ist för att hålla kring låren... Man får mer styrka i krystningen om man håller kring låren. Sen ska du ta i som om du ska bajsa! ;P Då gör du rätt! :)
Lycka till och du ska se att det blir bra när du väl är där! :) Kram
Svar: Aa, tyvärr, hade 37,5 imorse när jag vaknade och just hade jag 37,7 :/
Men, jag skall tala med hälsosystern i skolan på tisdagen, endera är jag allergisk mot nåt, eller så har vi mögel i huset :( eller så är det bara ett segt virus som verkligen inte vill bort från mig!
Kramar!
Med första barnet så fick jag lustgas, bada och Eda, men då stannade värkarna av, så det blev en långdragen historia som slutade med akutsnitt.
Andra barnet gick så snabbt så där hanns inte med något annat än lustgas innan hon var ute!
Kram
Min förlossning varade 7,5 timmar från det att vattnet gick. Det gick jättesnabbt på slutet så det blev riktigt jobbigt och påfrestande.
Jag tog epidural-beödvning, GULD VÄRD!
När är det dags? Grattis till bebben!
Oj..ja..min förlossning var en dröm och det vill jag göra flera gånger om =) Du kan läsa den på min blogg med, men Here I go...
Det började när jag var i v35...Bebis var fix sen v33 och allt var klart. Men jag kände att något var på g, inga känningar av värkar eller så, men slemproppen hade lossat lite.Jag bad iaf om en kontroll för o se om jag öppnat mig (min mamma har gjort det med alla oss 4a barn) Min tapp var helt utplånad och jag var öppen 1 cm...VILA var det bästa då för mig och försöka hålla ut till v37 så det inte blev prematur. Dagarna gick och det blev den 2:a juni, då hade jag haft som mensvärk, men inget som störde mig men jag ville komma hur allt stod till....öppen 5 cm..o då hade jag inga värkar! O har då inte kännt något..så vi åkte in, jag var då i v36+4, de ville inte ta hinnan eftersom all tid i magen var bra, så vi väntade. Jag hade inga värkar o allt var som vanligt =) Vi sov över, o dagen efter var jag öppen 6cm, men kände inget av värkar ännu o vattnet hade ju inte gått ännu. Åkte till mina föräldrar, käkade pizza, jag duschade, rakade mina ben ;) O allt vad vi kom på, vi sov en stund under dagen. Sen runt 18 åkte vi tillbaka till vårat rum och sa hej till sköterskorna, de tog ctg och kolla läget...men de ville inte ta vattnet..så vi gick ut på en promenad, jagade varanda inne på sjukhuset och busade o härjade...sen gick vi tillbaka, vilade i ca 10 min..sen PANG! Det kändes som att det sa POFF i magen och sen forsade vattnet...hihi tänkte vi. NU jäklar! det tog bara 10 min efter att vattnet gick så fick jag min första värk! AJAJ! O de gjorde en undersökning, öppen 8 cm...o jag som inte känt ett dugg av de 8 cm!!!!Galet, men det var bara att jobba med de två som var kvar. Så ingen bedövning, o jag satt på en pilatesboll och det var så skönt! det tog 2 timmar från första värk tills hon var ute...hon kom på en krystvärk och jag sprack inte heller. Allt var perfekt..lite chockerande bara...jag trodde jag oxå skulle få vara med om värkar i ett par timmar...men men, alla är vi olika och jag klagar inte;) Värre blir det med bebis nr 2, min sambo får gå en föda-hemma-kurs.
Alde föddes i v36+5 (så hon blev prematur med ett par dagar bara men vi behövde inte vara kvar)
ANDAS är viktigt, det gjorde både jag o min sambo, o var utvilad innan så du har ork =) Lycka till!
Jag tror inte du vill veta om min förlossning ;)
Det roliga och konstiga för mig kanske är att jag är otroligt nervös nu inför tredje förlossningen. Maken likaså. Tydligen inget ovanligt om man ska tro min Barnmorska. :)
Tidigare gånger har jag inte alls varit nervös, jag vet inte varför men jag antar att man tänkt att den lille måste ut på något sätt och att det kommer göra ont men är värt det i slutet.
Med första barnet tog min förlossning 6½ timme ifrån FÖRSTA värken tills att han låg ute på mitt bröst. Tindra tog 4½ timme från första värk till att dom lade henne på bröstet. Med Adrian gick allt otroligt smidigt, jag duschade först, sedan lustgas och sist blev det Epidural..allt flöt på fint. Med Tindra var det inte lika smidigt, hon vägde mindre än Adrian men fastnade med huvudet på väg ut, det blev ett mindre kaos i rummet innan jag till slut tryckte på och huvudet kom ut. Hon var blå i något dygn innan hon fick en "bra" färg i ansiktet igen. Det var också lite jobbigare, jag hann inte med någon smärtlindring mer än lustgas. Eftersom mina förlossningar går fort så har jag inga andningspauser emellan värkarna heller, inte hitills iaf.
Så jag antar att jag pga detta tycker det känns lite oroligt nu inför förlossningen. :)
Men det är en helt otrolig känsla när man ligger där och kroppen vet exakt vad den ska göra! Den sköter allt själv om man vågar lita på den. Ja sen får man juh såklart ta i lite då men det kommer gå så bra! :D
Kram
Nu har jag inte fött barn än, men alla som jag pratat med säger att de har haft lite rampfeber inför förlossningen några månader innan det är dags. På slutet är man så trött på graviditeten, man är tung och klumpig och då försvinner den största rädslan bara för att man vill ha ut bebisen. Min svärmor som är barnmorska brukar säga att då är man färdig för förlossning.
Värre är det för dem som föder prematurt.
KAn tipsa om en jättebra bok - Gudrun Abascal "att möta förlossningssmärtan". Den var JÄTTEBRA! Massor med tips om hur man kan hantera värkarna, allt om smärtlindring. Jag har läst den två gånger nu (fick låna den av min barnmorska) och känner mig sååå redo och peppad!!!
KRam Stina
Har skrivit om min förlossning här:
http://mammatoves.blogg.se/2009/november/forlossningen.html#comment
Jag var övertygad redan innan om att kroppen talar vet precis vad du ska göra och jag ville ha alla tips och råd jag kunde få av barnmorskorna - och det funkade perfekt! Så mitt tips är att ha en öppen och rak dialog med personalen!
Det kommer gå jättebra! :-)
Kram!
TAck desmmma :d
Kikar in och ser du ska ha en bebis! Va roligt, när är det dags? Ja för snart fyra månader sen va jag också där ;)
Båda mina förlossningar var väldigt lika.
Började med en molande värk i magen, med småvärkar.
Sen släppte slemproppen.
När värkarna kom med ca 5 minuters mellanrum ringde vi till förlossningen och sa att nu åker vi.
Vi har ca 4 mil dit.
Kommer in på förlossningen och de gör de undersökningar som de ska.
Sen sätter värkarbetet igång på allvar, jag sitter ligger står, rullar i hop mig på knä till en boll..(så gott det går, med den stora magen )
Öppningskedet är värst. Då gör det bara ont, men det känns som om inget händer.
Sen har jag fått krystvärkar och då finns det inte så mycket mer att göra än att lyssna på kroppen.
Jag står på knä och hänger över det uppfällde ryggstödet på sängen...tyngdkraften gör då sitt.
Man har inte så mycket att säga till om när krystvärkarna väl börjar komma.
Kroppen sköter lixom allt själv.
Första gången jag födde ( min dotter ) så fick jag krystvärkar först, sen gick vattnet...det tog ca 40 minuter efter första krystningen tills hon var ute.
Med mitt andra barn ( min son ) gick vattnet först och sekunden efter kom första krystvärken, en halvtimme senare var han ute.
Båda mina förlossningar har gått snabbt, var bara inne på förlossningen i 2-3 timmar innan de kom.
Har inte tagit något annat smärtstillande än lustgas vid båda förlossningarna.
Det gick för fort, så de hann inte ge mig epidural som jag ville ha.
Lustgasen hjälpte vid första andetaget, sen var själva smärtlindringen värdelös...MEN masken var väldigt bra att ha för ansiktet för att hålla koncentrationen på andningen.
Det kan jag starkt rekomendera...för andningen är A och O...Andas man rätt är det en utmärkt hjälp!
Min flicka föddes onsdagen 9 April 2003 klockan 19.09. Hon vägde 3720g och var 48 cm, huvudet var 36 cm. Hon kom 1 dag före BF.
Min son föddes onsdagen den 9 April 2008 klockan 00.30. Han vägde 4596g och var 52 cm, huvudet var 36,5 cm. Han kom 10 dagar efter BF.
Så min son föddes alltså på min dotters 5-års dag.
Det var lättare att föda min son som nästan var ett kilo tyngre än min dotter.
Behövde inte sy ett stygn och kunde gå upp och gå och duscha direkt efteråt, samt hålla honom och gosa. Blödde bara ett par veckor efteråt.
När jag födde min dotter fick jag sy några stygn och fick en tyngdkänsla i bäckenet efter förlossningen. Var ganska trött och svag och blödde ca 10 veckor efteråt.
Det gick dock över på några dagar.
Så det spelar ingen roll hur stort barnet är.
Jag tyckte det var lättare att föda ett stort barn.
Men då var han ju förstås andra barnet också, så kroppen visste ju redan hur den skulle göra.
Att föda barn är det mest dramatiska, underbaraste och smärtsamma man kan göra.
Mycket känslor och mycket kärlek!
Finns inget vackrare i hela världen än just den stunden man får se sitt barn för första gången.
Jag tänkte så här innan att kvinnor har fött barn i alla tider, och då kommer jag också klara av det.
Samt att många gör det ju igen så det måste vara värt det! OCH det är det alla gånger.
Det spelar ingen roll hur ont det gör när man föder, för man får det finaste livet kan ge för det.
En riktigt underbar belöning för all möda.
Nu har jag berättat om mina förlossningar, men allas är långt i från lika så detta är från min synvinkel.
Lycka till med din förlossning, den kommer bli underbar!
Och lycka till med livet som mamma.
Förbered dig mer på vad som kommer efter förlossningen för det är det som varar resten av livet.
Förlossningen löser sig alltid, det ser din kvinnokropp till.
Jag har fått tre barn en med kjesarsnitt och två vanlig förlossning. Jag föredrar vanlig förlossning.
Ryggbedövning är de smärtlindringar jag har fått. Lustgasen gillade jag aldrig.
Barnmorskorna har alltid varit bra och talat om för mig vad de tycker jag ska göra och vilken smärtlindring jag bör ha.
Något som jag tyckte var skönt var att sitta i duschen med varmvatten på magen under sammandragningarna.
Lita på dig och lyssna på barnmorskan.
//Lena
jag var också jättenervös inför min förlossning, men när den väl kom igång så "följde jag bara med", så att säga=) Den gick jättebra, det viktigaste är att känna efter och lyssna på din egen kropp. Jag var helt anti EDA innan och skulle bara ha lustgas och akupunktur, men lustgasen fungerade inte alls för mig och akupunkturen blev inte av. Tillslut var jag så trött av värkarna så jag bad själv om EDA, vilket jag är riktigt glad för! (den gjorde inte speciellt ont att ta heller). Värkarbetet stannade visserligen av av den, men jag fick värkstimulerande dropp och sen var det igång igen. Men som sagt, det viktigaste är att du verkligen känner efter vad som känns bra för just dig. Det kommer gå jättebra! (Jag sa dessutom direkt efter att jag skulle kunna tänka mig att göra om det ;))
sv; tackar :)
Oj! jag har oxå rampfeber trotts att det är nr 2 ;))
men mitt bästa tips är att läsa på en massa! det gjorde jag! =) så den dagen då det var dax var jag cool lugn! man är så trött på magen vid det laget hehe... Men på bb gick det fort, lillan kom 4 tim senare utan smärtlindring men lustgas till o från.
Denna gången tänker jag nog ta bedövning i rygmärgen, det gjorde så ont utan. Men med en bra barnmorska går det ju lättare! de var underbar hela tiden. Så läs på! och förbered dig mentalt ( tänk dig själv föda och ha ont så inni den... ) Öva på att slappna av! det är mitt bästa tips;) Det kommer gå toppen. Hur långt är det kvar nu? här är det 10 veckor... Kommer gå fort nu över advent o jul har jag en kännsla av;) Massa kramar! o trevlig kväll!! =)
Sv:
Skulle det vara så att du vill veta mer/fråga mer etc är det bara att göra det. Jag svarar så gärna! :-) Finns både på msn & facebook om du vill ha mer kontakt..
Stor kram!
Jag har ju precis fött barn, och min förlossning kan du läsa om på bloggen. idag har jag faktiskt lite "vilja göra om känslor" tänk om jag kunde få göra om själva förlossningen, hade lite panik på slutet och kände att jag inte klarade av det, vilket jag även "skrek" flera gånger, detta berodde ju på att jag varit igång i 4 dygn på grund av igångsättningen, så jag,kroppen och lillknodden var helt slut. Men känslan efteråt är helt enorm när man ligger där med sin lilla bebis på magen och veta att man faktiskt klarade av det =) Jag använda lustgasen och ryggbedövning
Hej!
Det är inget att vara rädd för. Visst det gör ont men när du får din lilla bebis på bröstet så kommer du gkömma allt. Lyssna på barnmorskorna så kommer det gå jätte bra. Jag tog lustgas och min dotter föddes på 3 timmar. Ingen förlossning är den andra lik så ta det bara lungt och andas så kommer du fixa det:-)
Jag har en mötesplats för mammor, där blivande mödrar kan läsa precis allt om den stundande förlossningen, finns till och med en värktimer, dvs som håller ordning på hur långa och täta värkarna är.
Själv födda jag mina två barn, endast med sterila kvaddlar, visst gjorde det djävulsk ont, men det är så kort stund.
Må så gott
min förlossning va långdragen och bara "latensfasen" höll på i nästan två dar! så ett tips är att fokusera på andningen ORDENTLIGT, vilket jag inte gjorde!
när det väl drog ihop sig på tredje dagen tog jag sterila kvaddlar som gjorde fruktansvärt ont att ta, och dom värkte bara i ca 45minuter! INTE VÄRT DET!
Sen satte dom epidural. WOW!! Allt blev helt underbart efter den... Ska du ta nån bedövning så ta den! Nästintill all smärta försvinner och du kan fokusera på annat.
Sen vid utdrivningsfasen va jag hög som ett hus på lustgas. skit skönt, även om jag överdrev lite med den... ;o)
Lyck till! När är du beräknad?
Kram
Hej söta Diana!
Som du säkert vet så är alla förlossningar totalt olika och smärtan är lika olika som kvinnorna. Många av mina vänner har haft helt fantastiska förlossningar och bara positiva minnen från dom. Dock tillhör inte jag en ut av dom. Med Celine fick jag havandeskapsförgiftning och fick sättas igång tidigare när tappen inte var alls mogen. Förlossningen då tog 26 timmar av smärta och avslutades med ett klipp för att hon var illa däran. Med Savannah fick jag med sättas igång tidigare men var då mer mogen. Förlossningen då tog 5 timmar och var av en smärta som gjorde att jag svimmade titt som tätt, den gick för snabbt helt enkelt. Innan jag åkte in med Celine skulle jag inte ha någon bedövning alls hade jag bestämt eftersom jag är spruträdd men jag fick både petodin? och ryggmärgs. Det gav tyvärr ingen verkan trots 3 påfyllningar av ryggmärgs och jag var missnöjd. Med Savannah fick jag med ryggmärgs men den sattes för sent eftersom jag öppnade mig för snabbt. Alla av mina vänner har fått väldigt bra resultat av ryggmärgs och beskrivit det som guds gåva till kvinnorna. Själv klämde jag mig fast vid lustgasen och gud nåde den som vågade försöka ta den ifrån mig.
De som säger att man inte behöver vara rädd tycker jag personligen har fel, jag tycker att rädslan är en del av det hela och är helt naturligt när man ska möta något nytt man aldrig tidigare varit med om och när det sedan är över förstår man hur oerhört kraftfull en kvinnas kropp är.
Du kommer klara det galant!
Massor med kramar
Jag var inte förberedd på att det var dags att föda. Hade så mycket tankar om att jag skulle gå över tiden osv så jag tror att jag missade vissa signaler. L kom ca 2 v "tidigt". Plötsligt tyckte jag att jag kände att jag kissade lite och gick på toa men kunde inte märka något. Vi hade huset fullt av folk :-) Till slut kändes det lite konstigt och började göra lite ont i magen. Ringde till förlossningen som sa att jag skulle vänta, att man inte kan prata sig igenom värkarna. Hrmm... Jag försökte klocka värkarna, men fick inga minuter emellan så jag bad min man att packa en väska och sluta dricka whisky ;-) Hi hi, nej, men det slutade med att vi fick skjuts in till bb, lämnade alla gäster hemma och berättade var chipsen, dippan och spriten fanns :-)
Jag fick en akupunkturnål i huvudet när vi kom in och sedan ett bad, vilket var skönt, men jag hade problem att komma upp ur det när det till slut gjorde för ont för att ligga kvar. Lustgasen fick jag aldrig att funka, men jag höll i den ändå. Däremot tyckte jag att epiduralen var bra och den skulle jag lätt vilja ha igen om jag skulle få fler barn.
Till slut bestämde barnmorskan att L skulle tas med sugklocka för de ansåg att jag inte orkade mer. Det gjorde ont när de satte fast klockan, men sedan blev jag nästan förbannad när jag inte kände att de drog.. Maken har dock en annan uppfattning.. Han höll på att slockna när han såg hur mycket de drog...
Tyckte att det gjorde ont att föda barn, men det var inget jag inte skulle göra igen! Lite som en kompis sa, det känns som att skita ut ett piano... Men jag skulle göra det om och om igen för min L!
För mig är förlossningen ett positivt minne, även om det var jobbigt. Jag hann väl aldrig gå och oroa mig innan. Och jag ver så bergsäker på att allt skulle ta sån tid.. att väskan kan man packa när det är dags, fika till maken kan vi köpa på vägen till bb och att jag skulle hasa fram och tillbaka i sjukhuskorridoren i flera timmar. Men så blev det inte alls :-) Tror dock att festen hemma hos oss blev lite avslagen efter att vi hade åkt... ;-)
Jag skall nog låta bli att återge mina 2 förlossningar. Den ena var iaf på Mölndals och den andra på Östra. Så jag har provat båda :-)
När är det dax? Lutar det åt ngn speciell av de 2 sjukhusen?
Kram
Oroa dig inte gumman, det kommer gå kanon!!
Jag läser just nu Gudrun Abascals - Att föda. En mycket bra och sansad bok kring förlossningen, rekommenderas :)
kram
Jag rekommenderar dig att vila mkt. Jag blev sjukskriven två månader innan jag skulle föda. Varje dag tog jag en vila efter lunch och en daglig promenad.
Hade bestämt mig för att inte ta någon smärtlindring, utan bara lustgas. Gick kanon bra :o)
Läs Gudrun Abascals- Att föda, som Liw här ovan rekommendrade dig.
´Önskar dig all lycka!!
Min förlossning var en snabbis på alla sätt. Vi åkte hemifrån vid 4 och han kom ut 6.15, då inräknas i tiden byte av bil (för naturligtvis måste topplocket paja just då, gick i typ 40, och vi fick köra in till bror min och låna hans bil, + sedan en halvtimmas körväg)
Jag var livrädd för förlossningen innan och trodde i min enfald att jag skulle få bedövning, men det hann vi inte och lustgasen som jag hört så mycket positivt om fick mig att kvävas, så det fungerade inte heller men hur den är, så försvann allt det för det enda som fanns i huvudet på mig just då var att få ut min lille bebis. Visst det gjorde ont men värre var nog värkarna innan, på väg till lasarettet och under, men just under själva förlossningen så är man så fokuserad på att nu sker det, nu vill jag ha han/hon. Och tilläggas med snabbis på alla sätt så var han 5 veckor för tidigt ute min lille pöjk (nu är han 19 och 1.85).
Det kommer bli toppen Diana! Du skall se! All eventuella minnen av tillhörande smärta kommer försvinna i ett moln av lycka när du får se din lilla goding för första gången!
Läs gärna min förlossnings berättelse : )Så kanske du blir mindre skraj!
Jag är en ny läsare & tycker att din blogg är väldigt bra! Jag längtar själv efter barn, något fruktansvärt medans min sambo vill vänta några år till .. Hur ska jag stå ut!? :(
Men grattis & hoppas att den lilla krabaten tittar ut snart. Jag kommer fortsätta följa dig & hoppas att din blogg är likadan efter att du blivit mamma.
Kram Sara
