Hur är det att vara ung mamma?

Fick detta e-mail av en läsare. Eftersom det är många som skriver och frågar samma sak tänkte jag publicera detta så ni får läsa ( efter tillstånd av tjejen som skrev såklart =) )

Hej jag har följt din blogg ett tag, måste säga att det var mycket roligt att följa din/eran resa genom graviditet och allt. Jag har en liten fundering, jag vill mer än gärna skaffa barn en del av mig vill nu och strunta i allt, men sen så finns det den där som tänker att jag ska nog vänta tills jag blir 21-22. Jag är 18 nu blir 19 i sommar, det känns som att jag skulle vilja ha jobb och att jag och min fästman skulle flytta till nått större. Hur hade du det innan du blev gravid? Jag vet allt vad det innebär att ha barn, jag har en lillebror på nu 6 år. jag va 13 när han föddes och jag tog honom som mitt eget barn (men som man gav till mamma när jag skulle till skolan eller skulle någonstand) Haha jag gjorde allt mer än gärna tror inte att nån är så glad i att byta blöja, göra välling, vagga till sömns allt! Man börjar ju fundera lite när alla säger "men är inte du lite ung ska du inte ut och resa först leva livet". Jag vill bli en ung mamma och för mig är det runt 20-23. Så att sammanfatta min fråga: Hur såg dit liv ut när du blev gravid? Och tycker du att det är tidigt? MVH Bettan

Så jättekul att läsa ditt mail, känner så igen mig i det du skriver! =) Nästan ALLA mina jämnåriga kompisar sa precis som dina, "men är inte du lite ung ska du inte ut och resa först leva livet", men jag har ALLTID velat bli ung mamma och att leva livet för mig är absolut inte att vara ute på nattklubbar och att back packa utan att ha familj! Jag blev så glad när jag mötte min man som delar mina livsdrömmar om att bilda familj ung. Jag ser absolut INGA nackdelar med att bli mamma ung, det är bättre för kroppen, man är pigg och orkar mer. Varför vänta? Förstår absolut inte vad folk väntar på...

Det enda jag tycker är viktigt om man skaffar barn innan man har arbete är att man ser till att klara sig själv ekonomiskt. Se t.ex. till att ha jobbat 8 månader innan du börjar på en utbildning så att du får ett högt SGI (Din föräldrapenning baseras på din sjukpenninggrundande inkomst som baseras på den lön du hade innan du började studera) Har man bara ekonomin ordnad så att man har råd att ta hand om ett barn ser jag absolut ingen mening med att vänta att skaffa barn. Att få min dotter är det bästa som någonsin hänt mig och att ta beslutet att försöka få barn var det bästa beslut jag/vi någonsin tagit! :)

18 år är såklart ungt att bli mamma, men om ni känner er redo för det så tycker jag absolut att ni ska skaffa barn så länge du har en stadig relation och vet vad ett litet barn innebär med ansvar och pengar. Faktiskt så tycker jag inte att det har varit en jobbig omställning att få barn över huvudtaget, bara otroligt ROLIGT! Det kändes tidigare som att vi var en barnfamilj utan barn om du förstår vad jag menar... =P Det är LJUVLIGT att vara mamma, helt fantastiskt underbart. Hade jag vetat att det skulle vara SÅHÄR underbart hade vi nog skaffat barn mycket tidigare, och ändå är jag bara 23... ;) Du får skriva och berätta om ni beslutar er för en liten! Lycka till och STOR KRAM!

Jag fick också höra det väääldigt ofta, är inte du lite ung. Men du är ju inte fast anställd än (jobbade 100% ändå fast jag bara var vikarie), ska du inte resa mm. och gu va jag retade mig på det, mitt och sambons val ingen annans.

har också fått höra hela tiden. ska ni inte ut och resa och göra sånt som unga par utan barn gör först? festa och leka av dig lite innan. men mitt festande hade jag i unga tonåren och hade levt ett rätt lugnt liv 2 år innan jag blev gravid. är nu i månad 6 och har inte saknat festandet en ända gång. självklart har jag varit ut någon gång men det är faktiskt helt ok nykter också. därimot har jag en gravid kompis på 30 + som varje måndag klagar över att helgerna är SÅ tråkig när man inte kan dricka. alla är vi olika. antagligen därför vissa skaffar barn i 18-20 års åldern medan vissa väntar tills över 40!

oj vilken fin blogg, väldigt söt! :)

Känner också igen mig, inte för att jag är gravid men just det där med att man ska ut och resa och göra en massa saker i denna ålder 20-25. Kanske allt det där bara en en sort modesak just nu. Hörde någon på radion sa att när hon va ung (runt 20) då skulle alla åka till frankrike eller england och vara au-pair. Gjorde man inte det fick man såklart frågan "Men ska du inte åka iväg och vara au-pair?" Precis som att det var varldens sjalvklaraste sak att gora.

Förutom barn så har jag allt det där andra, jag har sambo och är förlovad, har hus och hund. Färdig utbildad och ett jobb. Och jag trivs som det är :)
Tror det flesta i vår omgvning bara väntar på att vi en dag ska säga att vi väntar barn, haha.

Är väl ändå tur att vi är så olika vi människor, borde vi ta tillvara på och lära av.

Jag och min man fick vårt första barn då jag var 21, barnet var högst planerat. Sedan kom barn nummer två och tre under de åren som följde upp till 30.

Nu är jag en "ung" mamma på 30+ som har lite större barn och vi kan resa, "leva livet" och må gott som bara den. Vi är så lyckliga och nöjda med vårt beslut att bilda familj innan 30.

Man ska lyssna på sitt hjärta och inte på andras kommentarer.
Är man redo i 20-årsåldern så är man. Känner man sig inte redo förrän i 35-årsåldern så är det upp till var och en.

Men oj, vad jag tror de som väljer att bilda familj sent ångrar sig. ;)

(Sedan är det inte alltid ett val, det vet jag såklart)

KRAM!

//Ung storbarnsmamma