Femtonde gången gilt...
Det finns två vardagliga saker jag tycker är enormt tråkiga; matlagning och träning. Tyvärr är de nödvändigt ont om man vill leva någorlunda hälsosamt. Matlagning är jag ju mer eller mindre tvingad till då jag vill att min lilla tös ska få nyttig mat, men träning... hu, så trist!

Jag kan förstå hur du menar med att det tar tid och det är svårt att få in i dagen och inget som man tycker är roligt, så kan det vara ibland. Jag tränar 5 dagar i veckan men det är bara två av dem dagarna som varar i en timme, annars tränar jag tempolöpning som då bara tar 20 minuter springer 5 km som inte tar mer än 30 min och just de 30 minuterna tre dagar i veckan är inte mycket. Man behöver inte alltid träna i en timme för att man ska få resultat, sen handlar det bara om att prioritera det rätt.
Jag håller med dig, hur hinner folk?! Jag kör bara styrka hemma på golvet ett par gånger i veckan, sen blir det promenader. Men jag känner att jag borde gå och träna på rikigt...men som sagt, var finns tiden till det mellan jobb och familj?
Träning är supertråkigt, men går att peppra upp lite tex att springa tillsammans med en väninna, lyssna på musik eller bara tänka en timme per vecka och kanske slippa be snärjet om några decenier :)
Jag tror att dina promenader räcker alldeles lagom långt som vardagsträning :)
Jag dansade huuur mycket som helst när jag var yngre, men sen slutade jag tvärt med det och tränade inte på flera år innan jag fick upp ögonen för träning igen. Och den träningsformen var Friskis & Svettis, Medelpass! :D Jag ÄLSKAR friskis och helt plötsligt älskar jag också att träna! :D
Tricket med träning är att - till en början - se träningen som en present till sig själv och sin kropp :) inget "straff", utan en present alltså. Som att man målar naglarna, peelar kroppen eller nåt annat mysigt. På samma sätt så är träningen en present till mig! Redan när jag tar på mig träningskläderna så tänker jag "åh, vad duktig jag är!" så att man belönar sig själv redan där - att man omvandlat tanken "jag ska träna" till att faktiskt ta ett steg mot att göra det :) likadant på bussen dit och när jag kommit dit :) sen när passet börjar tänker jag "yes! jag har vunnit" och sen är inte målet med träningspasset något annat än att jag ska lyckas hänga med på alla steg :) Och det känns så himla bra! :D och om jag då dessutom gör mitt allrallra bästa och tar ut mig själv till max: WOW, vad duktig jag är då!!!
Så på ett sätt handlar det om att lura sig själv till belöningen :) belöningen sen är då alltså 1. presenten till min kropp 2. hur SKÖNT det känns i kroppen efter ett styrka- och konditionspass (jag älskar personligen konditionsträning - vilket jag också tycker inbegriper promenader i rask takt) då alla ENDORFINER sätter igång i efterhand! :D
Kroppen mår så himla bra, och det är det som är målet för mig :) att min insida ska må lika bra som min utsida. Och att om kroppen mår bra så mår också själen bra :) en god cirkel, helt enkelt!
Hoppas att jag har inspirerat Dig! :D kram <3
förstår inte heller hur folk hinner... Lilltjejen är inte så förtjust i vagnen längre och att promenera i hennes takt kan knappast kallas träning.. Nu i höst börjar hon på förskola och jag pluggar och då hoppas jag få tid till någon form av träning... power walks, simning eller gym... Men är inte super intresserad - man har hört att man orkar mer och det låter ju bra!
Jag förstår dig absolut men dina promenader låter ju superbra! Då får du massor med motion så du kan må bra. Men lite annan träning på det är ju alltid bra om man orkar och har tid.
Lycka till! :)
Så lyxigt med egen pool :)
