Svårt att akrivera en (snart) 2 åring hemma?
Fick frågan om jag tycker det är svårt att aktivera en snart 2 åring hemma ( lillan går ju inte på dagis)!? Jag tror ju inte att barn direkt behöver förskola innan de är runt 3 år gammla, det sa det även på BVC när de hade föräldrautbildningen. Missförstå mig inte nu - jag tror absolut inte att ett bra dagis är skadligt för mindre barn, men jag tror heller inte att barn BEHÖVER gå på förskola innan 3 år. Självklart kan ju barnen tycka det är roligt med förskola innan dess - men jag tror de allra flesta föräldrar klarar av att aktivera sina små barn. Däremot kan ju i regel inte föräldrar vara hemma tills barnen är 3 år i dagens Sverige. Det har ju varit ett litet pussel för oss också, man får ha lite kreativa lösningar för att få det att funka! Det funkar för oss tack vare att jag fick studieuppehåll från juristprogramet. Hade jag inte fått förlängt uppehåll hade det nog blivit svårt för jag får ju inte förlora min plats. Så jag är överlycklig att jag kan göra såhär och samtidigt ha min plats som väntar på mig så jag så småningom kan ta mina sista terminer och bli jurist.
Det är klart att det ställer en hel del krav på föräldern som är hemma för man måste ju aktivera en liten piggelin. Min lilla tjej vill ju inte bara vara hemma och skrota dagarna i ända. Vi är iväg på musiklekis ( som rytmik för barn med föräldrar,för barn som ännu inte går dagis), barngympa, öppen förskola, dans och så har vi massa mammaträffar hemma hos varandra där våra jämnåriga små älsklingar får busa runt. Har även lärt känna en hel del mammor som också är hemma lite längre med sina små. Det är så sött för när lillan möter sina två jämnåriga favoritkillar så rusar hon fram och kramar dem! Så otroligt sött, så har sina bästisar redan! Jag älskar att hitta på kul saker med min tjej så detta liv passar ju oss hand i handske.
Det var en vecka som jag var riktigt förkyld och då kände jag att "hur ska jag kunna aktivera min lilla tjej hemifrån nu...!?". Men det löste sig det också! Min fina familj kom och tog ut henne i parken, en kompis kom och lekte och busade med henne i hennes rum en stund så jag fick sova. Sedan tycker hon det är väldigt mysigt att läsa böcker, kolla lite på Charlie & Lola (favoriterna!) eller pyssla med sina leksaksdjur inomhus.
Men som sagt - vi är iväg på mycket aktiviteter och hon träffar andra barn så gott som dagligen så jag känner att om man aktiverar henne så har hon absolut inget behov av förskola nu. Tids nog blir det nog svårt att hitta jämnåriga att leka med dagligen, svårt att hinna med att gå på alla aktiviteter och jag tror vi kommer känna att vår tjej faktiskt VILL gå på förskola. Hon är väldigt social, frammåt och en väldigt kavat liten tjej så jag tror hon kommer tycka om att gå på dagis den dagen hon börjar. Det blir inte än på ett bra tag - men vi har hittat världens finaste förskola så tror det kommer bli väldigt bra när hon börjar också. Just nu känns det i alla fall som vi tagit absolut rätt beslut för vår lilla familj!
En väldigt positiv sak är också att lilltjejen har helt fantastiska relationer omkring sig. Eftersom hon inte går på dagis behöver jag ju hjälp från släktingar ibland när jag måste jobba en stund ostört, gå till tandläkaren osv. Då leker lillan med sin fantastiska mormor, gammelmormor, min väl utvalda barnvaktskompis eller med hennes farmor. En gång var hon till och med me pappa på jobbet och tolkade EKG:n... haha! :0) Hon blir SÅ glad när någon av hennes favoriter kommer och har en väldigt väldigt nära relation med sina släktingar. Det gör mig så otroligt glad över att se hur mycket hon älskar sina nära och hur mycket dom älskar henne! Hon pratar om dom dagligen och de dagar de inte ses pratar hon med dom i telefon. Det värmer verkligen i mammahjärtat att se hur hon knyter an till sin familj och släkt.
Jag var 2,5 år, men tyckte nog inte det var skoj innan 4 år. DÅ tyckte jag det var superskoj! =)
Jag började runt 2 års ålder, men gick aldrig heltid. Det blir nog ungefär samma startålder för vår lilltjej, men aldrig mer än 15h/vecka.
Om det inte vore för att vi planerar flytt till annan stad där vi inte har släktingar som kan vara barnvakt så hade nog lillan fått vara hemma ännu längre, hennes mormor hade gärna haft henne när jag måste till skolan :)
Båda mina var 15 månader när dem började på dagis och det hat aldrig varit några problem, det är inte alla föräldrar som kan lösa det och vara hemma i 3 år, min äldsta är 3 år och älskar sitt dagis och sina kompisar som vi även umgås privat med tack vare dagis. Jag tror inte det tar ngn skada för barnen att börja innan 3 års ålder.
Våra tjejer har oxå helt fantastiska relationer runt omkring sig med mormor, morfar, farmor faster osv och det har dem haft från dag 1 och det har ju inget med dagis eller inte att göra.
Har en fråga bara, tar du aldrig med dig din tjej när du ska till tandläkaren eller andra ärrenden, jag brukar ha med mig båda mina och det är aldrig ngt problem?
Har inte själv gått i förskolan. Theo började på förskolan då han var 1 år. Tim kommer börja nästa höst då han är 1 år och 4 mån
Jag gick inte på förskola, min mamma var hemma tills jag var 10 år. Vår dotter började när hon var ett, det har fungerat jättebra men jag är ändå glad över att vi får mer tid med henne snart när syskonet kommer. Då ska hon nog få gå några timmar här och där bara så hon behåller kontakten med förskolan och får variera sin vardag lite. Vi har inga mor-farföräldrar särskilt nära så det är tyvärr ganska tufft ibland när alla är sjuka.
Som svar på frågan "mamma till två": Jag tror lillan har roligare hemma med pappa/mormor/farmor när jag ska till tandläkaren eller på ngt ärende så jag löser det så. Tror faktiskt det hade varit omöjligt för mig att sitta i en tandläkarstol 30 min med min pigga tjej - det hade nog inte riktigt gått! ;0)
Hon är med på det mesta - men just sådana situationer där jag "sitter fast" som hos tandläkaren, optikern osv. hade nog inte gått att ha med henne för hon är en riktig busunge just nu och någon måste ju springa efter henne... =)
Visst får man välja situationer men jag tycker också att det är jätte viktigt att dem små följer med på det mesta så att dem lär sig, mina barn vill oxå helst springa runt men ibland går det helt enkelt inte. Det är ju inte alltid man har ngn som kan följa med och passa, inte i detta hushåll iallafall med två heltidsarbetande föräldrar och mor och farföräldrar.
Seriöst dagissnacket igen?
Problemet med barn som inte går på förskola är att de inte lär sig att fungera så bra i sociala sammanhang och naturliga miljöer så som tandläkaren och optikern. Hade din dotter gått på dagis hade du lätt kunnat sätta henne på golvet med en bok eller lite duplo och hon hade nöjt sig med och för hon hade vetat att nu måste jag vänta en liten stund.
Barn som är hemma för mycket lär sig att mamma alltid finns där för dem, att det är bara att stoja och stimma lite så är mamma alltid i hasorna. Att mamma bara finns där för dem, att mamma inte har något eget utan BARA är till för dem.
Jag jobbar i skolan med förstaklassare och man ser tydligt vilka barn som varit hemma för länge med sina föräldrar. För dem är de en chock att inte alltid ha en person som är där bara för dem. Då har de kanske bara gått på förskolan i några år.
Att jämföra förskolans stimuli med lekdejter, sångstunder och andra "barnaktiviteter" går inte.
Jag förstår att man vill träffa sitt barn mycket men att ta ifrån dem sociala färdigheter bara för att man själv fått en fix idé tycker jag inte är rätt. Kanske hade din dotter kunnat vara på förskolan en dag i veckan åtminstonde .
Min uppfattning om detta eviga dagisprat som du håller på med är för att du vill påvåsa att ni har pengar. Ni har pengar och därför kan du ha din dotter hemma. Precis som du visar upp hur ni kör en merceders, shoppar märkeskläder och äter ute jämt (då en av er studerar och den andre är mammaledig).
Sen undrar jag varför du inte vill säga var du bor eftersom att du i början av bloggen ofta refererar till platser som är väldigt förknippade med en viss stad. Ofta är du ute och äter och shoppas på ett visst ställe osv... plus att många av dina bilder avslöjar det också. (jag skrver ej vad eftersom att du ej vill det men om man läst din blogg länge så vet man ju ändå)
Till Agnes: Tyder bara på okunskap och avundsjuka. Visst - jag kan inte låta mina barn vara hemma till 3 år, men skulle aldrig klanka ned på andra för det. Barn mår INTE bättre och blir defenitivt INTE tryggare av att bli bortlämnade! Det dummaste jag någonsin hört... Skrattretande! Att du inte kan unna folk att få ha sina barn hemma och unna barnen att slippa stora förskolor med 16-17 barn per grupp... Tror faktiskt ( till motsats från va Diana skrev) att det är skadligt för barnen med de stora kommunala barnhrupperna...
Läste Agnes kommentar och måste säga att lite konstigt är det med folk som tror att barn blir trygga av att lämnas bort... Klart det är viktigt att barnen knyter an till flera, men Diana har väl en sambo och som hon skrev släkt som hennes son knutit an till!? Girigt att skriva att det skulle va dåligt för barn att inte gå dagis, shit, hennes barn är väl knappt TVÅ år!?
Det enda jag undrar när jag läser din blogg är - varför är det inte viktigt att din man är hemma och tar hand om er dotter också? Om det nu är så underbart och viktigt att vara hemma med ett barn, varför berövas han den möjligheten? Är du för mån om din tid med dottern att din man inte får tillfälle att vara hemma? Speciellt med tanke på att du ändå är hemma så länge, då borde det väl inte vara så svårt att få till minst halvår ändå...?
Jag undrar bara hur du tänker kring detta, många mammor som tycker att det är SÅ viktigt för anknytningen att vara hemma med barnen kan ändå inte tänka sig att pappan skulle vara hemma halva, eller ens en del av tiden. Då verkar det i slutändan ändå mer för mamman än barnet.
Min grabb började när han var 15 månader. Helt lagom ålder. Han älskar det och har inte vart ledsen en gång när vi lämnat honom och vill mer än gärna följa med hem sen när vi hämtar honom.
Jag började också runt den åldern. Men min sambo gick aldrig på dagis. Hans mamma var dagmamma, så de hade massa barn hemma istället.
Fascinerande att det här med förskola eller inte kan skapa så mycket debatt!
Min son fick börja när han var 16 månader och det har funkat jättebra för honom och för vår familj.
Varje familj lever i en unik situation och får givetvis göra det som de anser vara bäst för just dem just då.
Så, Diana, jag tycker inte du behöver bry dig om vissa kommentarer. Det låter som om ni har hittat en jättebra lösning som fungerar för er och det ska man vara glad för.
Jag var hemma med min mamma tills jag var sju år gammal och började ettan! :)
Jag tror att det är bra för barnen att gå på förskola. Då blir så mycket lättare då att anpassa sig till själva skolmiljön.
Men när? ingen aning. Det är individuellt.
Min son som blir 2 år i februari ska börja dagis i sommar eller höst, då han börjar bli svår att aktivera tillräckligt nu (pluggar heltid på distans samtidigt som han är hemma). Är ganska nöjd med att jag lyckats pussla ihop så han är hemma så pass länge ändå :) Jag tror att det kan vara dåligt för barnen att bli lämnade för länge så tidigt hos "okända", de förstår ju inte att man ska jobba/plugga :/
Nu brukar vi gå till familjecentralen, där har de målar-dagar, sång-stunder och han får leka med andra barn. Det har fungerat toppen-bra för oss!
Kram.
Vilken fin bild =)
Mina har börjat runt 1 men den sista ska jag vara hemma med länge
Mina har börjat vid 3 år & 10 mån (idag 3e klassare), samt 4 år & 3 mån (idag 5,5 år) Funkat toppen! Tredje fyller 3 år nu snart & kommer att börja nästa höst, strax innan 4 år alltså. :) Har även en fjärde men han är bara 5 mån så vi blir hemma lääänge till. <3
Hejsan söta goda Diana önskar er en fin god jul och ett riktigt fint gott nytt år,, wow lilla söta barn blev stor vad söt och vacker lika söt som sin fina mamma mvh samuel
Det jag undrar (som är en fd student) hur 17 har du RÅD att shoppa så dyra saker hela tiden? Om man studerar och får barn mitt i studierna får man ju ut minimum mammapengen på ca 3800:- Månaden. Talar av egen erfarenhet!
Ekonomi kanske är för privat att diskutera.. men jag funderar ju hur det går ihop iom att du är hemma så länge och man får ut en grundpenning om man inte hunnit jobba 6 mån innan barnet föds. Totalt mysterium för en annan.
Min äldsta son börja i dagis då han var 1år & 4månader,han trivdes bra & är idag 4,5år & älskar dagis! Min lilla är nyss fyllda 1år & han ska börja i augusti då han är 1,5år,lagom ålder tycker jag. Min systerdotter börja dagis då hon var 3år & det var inte poppis! Hon ville inte dit alls & ännu idag då hon är 4,5år så avskyr hon dagis & gråter vid varje avlämning. Jag tycker inte man ska vänta för vänta med dagis,barnet missar en del också,visst kan du själv aktivera ungen hela dagen om du så vill men hon behöver även andra leksätt,alla leker olika & man lär sig olika ting fr olika personer/sätt att leka.
