Sedan jag var typ 14 har jag ALLTID velat bli ung mamma. Jag tänker bara på barn hela tiden, ser gravidmagar överallt. Nu undrar jag om du har något råd till alla som läser din blogg och vill bli mammor unga? =)

SVAR:

Oj, vad jag känner igen mig! Då har jag följande råd ;)

1. Var målmedveten - om du bestämt mig för att bli ung mamma så ordna ditt liv så att du har möjlighet att bli det!

1. Se till att du får en bra mammapeng, speciellt om du tänker bli mamma under studietiden! Tänk på att mammapenningen baseras på den lön du har INNAN du börjar studera! Ring Försäkringskassan och dubbelkolla så att du vet vad du kommer få i föräldrapenning och se till att jobba dig upp till en bra nivå (har för mig att det är 8 mån innan du börjat studera som ligger grund för din föräldrapenning)

1. Se till att ordna din ekonomi och framtid innan du blir gravid. Kolla vilka utbildningar som är möjliga att gå om man har barn. Jag vet inte hur många gånger jag ringde Juridiska Fakulteten och kollade deras scheman innan jag började studera för att kolla att man säkert kunde kombinera juridiktudier med barn - det gick jättebra! :)

1. Välj rätt man! Jag är så otroligt glad att jag valde rätt man och pappa till min dotter. Nu när jag träffar så många andra mammor med barn blir jag så ledsen när jag ser de pappor som totalt struntar i all jämnställdhet. De är ute och festar medan mamman är hemma med barnet - FY! Min man är verkligen världens bästa pappa och jag är så glad att han är min man. Så - välj man med stor omsorg! Ni ska dela på världens största ansvar och det vill du inte dela med någon du inte litar på till 110 %.

Du skrev en gång att du var avundsjuk på en tjej när hon fick barn vid åldern av 17, och du själv längtade efter barn. Hade du träffat din man då och hur avhöll du dig från att inte skaffa barn? Hur kommer det sig att du satsade och hade en massa olika jobb först (och vilka var de jobben? (var du intresserad av de jobben eller genererade det bara bra pengar till mammaledigheten?))? Hur kommer det sig att du valde att skaffa barn "tidigt" (i dagens mått mätt..)?

/Nyfiken :D

Jag och min man träffades under gymnasiet så vi har varit tillsammans och känt varandra ett bra tag. Båda längtade efter barn. Jag har alltid velat bli ung mamma och kommer ihåg att ända sedan jag var liten tonåring sa jag att jag ville ha barn innan 23. Nu  hann jag precis få min älskade dotter innan jag blev 23 år så det timade jag in bra! ;)

Hur jag avhöll mig från att skaffa barn? Jag ville att jag och min man skulle ha varit ihop i några år först, jag ville ha kommit in på en bra utbildning och läst några terminer innan så jag visste att utbildningen var något för mig först.

Vi valde att skaffa barn "tidigt" då vi både längtade efter barn och kände att vi var/är rätt för varandra. Det är precis så underbart som vi trodde fast gånger hundra! Vi älskar att vara föräldrar till denna toppentjej.

Jag hade många olika jobb innan jag sökte in på juristprogrammet (och vid sidan av...). Detta av två anledningar, jag tyckte det var skoj och jag ville arbeta upp en bra mammapenning. Jag jobbade som produktionsassistent / skripta på filminspelningar, som doggywalker, jag jobbade i F-klass, på dagis, på fritids, som nanny, en sommar på en hästgård... Superskoj var det! :)

Hej
Jag undrar om du tycker att du har förändrats något sedan du blev mamma? Och på vilket sätt?

Har du och maken tid till er själva och varandra? (förstått att det är lätt att man glömmer bort sig själv och sina egna behov när ett barn kommer).. 

Tack för en bra blogg.. tycker du gör helt rätt som följer ditt hjärta och gör det du vill göra.. tror det mesta blir bra då!

:)

Tack snälla! :)

Tror inte att jag förändrats så mycket faktiskt. Jag har nog alltid varit väldigt "mammig" av mig och "mammat" mina hundar, mina djur och mina barnvaktsbarn. Det känns lite som att jag alltid varit förälder, fast utan barn... =P Lilltjejen var pusselbiten som saknades i mitt liv! Jag har nog ändå blivit lite bättre på att leva i nuet och inte planera in allt veckor i förväg, ta dagen som den kommer.

Vi är nog inte mogna att "lämna bort" henne till barnvakt längre stunder ännu, så vi tar nästan alltid med lilltjejen på saker vi gör. Om älsklingen varit borta en hel dag i skolan vill vi ju vara tillsammans alla tre när han kommit hem, vi har inte haft så stort behov av att åka iväg utan vår lilla juvel. Men nu i vår ska vi faktiskt gå på bio flera gånger, ut och äta och gå på konsert  ensamma (julklapp!). =) Vi har även typ spelat badminton, varit på bio nån gång och varit på hundpromenader själva, lite mjukstart! ;)