När sov ni borta från era små första gången?
Jag och min man satt för ett tag sedan och pratade om när barn egentligen brukar sova borta första gången och när jag själv vågar mig på att sova utan min skatt en hel natt. Anledningen till varför vi kom att tänka på det var att det tyvärr är barnförbjudet på så många SPA runt omkring oss (SPA freak som jag är...hehe).
Känner dock inget som helst behov av att sova utan henne heller. Klart det är skönt med sovmorgon, men bara om hon finns i rummet bredvid (min man och jag turas ju om att ha sovmorgon varannan morgon nu under sommaren - lovely!). Dessutom sover hon som en prinsessa numera - ofta till 09.00-09.30 så vi är numera väldigt utvilade föräldrar.
Egentligen skulle det inte ens vara skoj att åka på det där SPA et med 15 års gräns, det skulle vara lite som att åka hemifrån utan sina armar eller dylikt... ;0) Jo, men jag känner mig faktiskt helt seriöst HALV, ordagrant, när jag är utan min lilla ögonsten. Det känns liksom bara så onödigt att vara utan henne.
Det är ju så olika när man känner sig redo, men jag är väldigt "dotter-ig" och min dotter väldigt "mamm-ig" så det där med att sova borta får vänta ett bra tag känner jag... ;0) Har bara varit utan henne max kanske 3 timmar i sträck och dom gångerna kan jag räkna på mina händer så vi är som piff och puff! :)
Vår lilla tös är faktiskt väldigt "familjär" av sig, hon är inte bara mammig utan även väldigt pappig och "mormor-ig" av sig. Helst av allt ska hela släkten vara samlad, då trivs vår skatt som bäst! :)
När sov ni borta från era små första gången? När sov era små borta (typ hos mor & farföräldrar ) för första gången?
Första Natten utan henne var hon 6,5 månad men då var hennes pappa m henne. Första natten ingen av oss var med henne var på våran 10 årsdag då var hon 8,5 månader och efter det har jag faktiskt sett till att få nätter och helger för mig själv för att hinna ikapp med städning och annat. Oftast är hon m pappan någonstans eller så är jag bortrest en helg jag behöver det för att fungera som mamma. Nu är hon med mormor 4 dagar 1,5år gammal och jag o sambon får några dagar ensamma, jag är ingen super mamma jag behöver tiden för mig själv.. Men som tur är så är vi olika.. :-)
Wille är 17 månader. Han har sovit borta tre gånger. En gång hos mormor och två gånger hos farmor o farfar. Hos mormor, för att hon barnvaktade när vi firade 9år o var på bio, som slutade 23 o morfar (på andra sidan gatan) har bättre sovmöjligheter för oss vuxna, så väckte vi inte honom för o ta med honom dit, utan han fick sova kvar hos mormor. Hos farmor en gång, för att också slippa väcka honom efter farfars 50årskalas. Och en gång när vi flyttade till vårt hus, för då hade de honom o så fick vi tid o packa upp o fixa innan han kom hem. Man saknar ihjäl sig, men man vet att de har de bra. Och W somnar 18.30, sen sover han hela nätter, till typ 07.
Vi lämnade bort våran dotter första gången när hon var 6-7 månader nått sånt. Då var hon hos sin mormor och morfar en natt så vi kunde flyttpacka ihop våran lägenhet i lugn och ro! Sen efter det har hon varit hos både farmor och mormor ett par gånger och vi ser inget konstigt i det! Jag litar på dom som hon är hos och då kan jag tryggt slappna av och ta det lugnt hemma och göra nått trevligt med maken!
Men Diana seriöst! Så som du håller på kommer din dotter vara så curlad när hon kommer upp i skolåldern att du kommer få sitta med henne i skolan.
Låt henne växa och bli en egen person som klarar sig i livet utan mamma. Min dotter sov borta första gången när hon var 6 månader och idag är hon två och älskar att få sova hos farmor eller mormor. Det är som ett enda stort äventyr.
Visst saknar man henne och skulle gärna åka och hämta henne men om man sätter sina egna känslor åt sidan och tänker på den lilla så inser man att det gör dem gott att få sova utan sina föräldrar ibland.
Din dotter är ju över ett. Skit i om DU inte har skoj den natten, hon kommer garanterat ha superroligt.
Men Diana seriöst! Så som du håller på kommer din dotter vara så curlad när hon kommer upp i skolåldern att du kommer få sitta med henne i skolan.
Låt henne växa och bli en egen person som klarar sig i livet utan mamma. Min dotter sov borta första gången när hon var 6 månader och idag är hon två och älskar att få sova hos farmor eller mormor. Det är som ett enda stort äventyr.
Visst saknar man henne och skulle gärna åka och hämta henne men om man sätter sina egna känslor åt sidan och tänker på den lilla så inser man att det gör dem gott att få sova utan sina föräldrar ibland.
Din dotter är ju över ett. Skit i om DU inte har skoj den natten, hon kommer garanterat ha superroligt.
När min dotter var 10 månader så sov vi borta för första gången. Hon var hemma i vårt hus md mina föräldrar medans vi föräldrar unnade oss en romantisk hotellhelg.
Jag är av den åsikten att det är viktigt för mitt barn att knyta nära band till sina mor/farföräldrar och att de får ha en relation som är bara deras utan min inblandning. Så nu i helgen ska dottern vara borta hos sin Mormor och Mofar båda dagarna. Visst saknar jag henne så att det gör ont men jag vet ju samtidigt att hon har det skitbra och inte saknar mig ett dugg. =)
Har tre barn, min äldste sov borta tidigt hos sin mormor och morfar för de var som hans extra föräldrar nästan så mycket som vi träffades så snart jag inte nattammade sov han någon natt hos dem. Vår mellanpojke sov utan oss, dock hemma första gången kring året. Vårt tredje barn, lilltjejen ska få sova borta utan oss första gången imorgon och hon är 11 månader, får dock med sig sin spjälsäng och brorsorna:) Har tidigare haft barnvakt över kvällen två gånger här hemma åt henne så hon har blivit lagd av barnvakt förut. i mina fall har det varit så att det är jag som har tyckt det varit jobbigt att lämna ifrån mig mina barn, barnen har haft kul och känt sig trygga då jag endast lämnar till farmor/mormor / morfar ... Har barnen varit inne i en känslig ålder exempelvis kring 9 månader, 1.5 årigen osv... så har jag inte lämnat dem över natten. Gör som du känner känns rätt, lämna när du känner att det skulle fungera och till den person barnet är tryggt med.
Alltså seriöst, den som kommenterade "Malin". Dianas dotter är väl runt 1 år och då BEHÖVER barnet den trygghet som det är att vara med barnen i princip hela tiden. Man kan ju ungås massa med mor o farföräldrar ändå! Det ena utesluter inte det andra, eller hur?? Tycker inte man ska lämna barnen på dagis innan 2-3 år och absolut inte låta dem sova borta innan dess heller. Så små barn ska bara få trygghet och kontinuitet. INTE bli bortlämnade så bort de släppt mammas bröst! Tycker Diana gör helt rätt! / en annan Malin
Det finns folk som lämnar sina små 1 åringar på dagis 7-16 varje dag. DET ÄR HEMSKT, men att låta de sova över en natt med sin pappa eller farmor (om de känner personen VÄL) är helt k från ett år tycker jag. Om det bara är en natt alltså och man själv är nära, kanske till och med i en annan del av huset (man kanske behöver få sova). Men - tänk på alla stackars ett åringar som blir inlämnade 8-9 timmar på dagis per dag, det motsvarar en hel natt, men utan trygga släktingar! Det tycker jag är hemskt, de flesta kan faktiskt ordna det på annat sätt, men väljer självmant att lämna in dem på dagis så pass långa dagar så tidigt i livet. / Dagisfröknen Turild
Första natten utan lillan var för 2 veckor sedan och så värt det. Var orolig först och det var så skönt att komma hem och få krama och gosa med lillan igen. Det rörde sig om 1 natt och mina föräldrar, som hon känner väl var med henne... hon sov hela natten och var så glad hela tiden..
Jag skulle ha svårare att lämna henne och låta henne sova borta. Om hon sover här är det iaf i hemmets trygghet...
Sen ser allas livssituation olika ut, alla barn är olika, Emma är tok-social och inte ett dugg mammig/pappig på det sättet att det skulle kännas fel att lämna henne över en natt nån gång vid något speciellt... tror inte att något är fel så länge man själv känner att det känns rätt för oss
Vår son var ca 1år när han sov borta första gången, (Då hos mormor som bor innom gång avsåtnd så vi skulle kunna hämta honom om det behövdes) Vi var hemma och SOV vilket vi behövde då han hade en period på 9 månader i sträck då han vaknade varannan h. Sen tycker jag personligen att jag och min sambo behöver den tiden tillsammans som par. Det gick hur bra som helst hos mormor och sedan dess har han sovit borta ca 1ggr/månad. Jag kan ju inte påstå att jag tycker att barnet sover borta om det är med pappan? Återigen så SKA väl pappan ha samma självklara roll som mamman?
Vår dotter har sovit borta sedan hon var 3 månader och då hos farmor eller mormor, man lämnar ju bara till dem man litar på. Nu är hon 2,5 och världens tryggaste lilla tjej älskar att vara hos sin farmor eller mormor.
Och till Turild så finns det faktiskt folk som inte kan ordna till det på andra sätt än att barnen går långa dagar på dagis, och det är ju ert jobb som fröknar att se till att barnen känner sig trygga och klarar ni inte det är missköter ni ju er jobb?
Vår tjej älskar sitt dagis och vi fick höra redan när hon var 1,5 att hon var väldigt rygg med andra vuxna = reultat av att vi låtit henne vara hos andra från det hon var liten...eller vad tror du?
Klart så ska man göra det som känns bäst för en själv, men man måste oxå se till barnen och vad dem vill...dem blir fort stora och det gäller som förälder att hänga med!
Jag tycker tvärtom- lämna på förskola för att jobba och försörja familjen är helt OK från när man får lämna, vilket ju är ett år i Sverige (generellt). Att lämna för sitt eget nöjes skull ser jag dock inte något behov av (för vår del). När hon själv vill så kommer hon såklart få men just nu (hon är snart 11 mån) är det inte aktuellt och jag tror inte att det lär bli det på ett bra tag.
Håller med Turild. Jag är förskollärare och barn har inget direkt nytta av dagis före 2,5. Visst, de kan tycka det är roligt, men har det alltid bäst hemma, även om det inte är direkt skadligt för en 1,5 åring att vara 3-4- timmar per dag på dagis, det lam vara kul för dom. Men alla föräldrar bör tänka "LÄMNAR JAG IFRÅN MIG BARNET FÖR BARNETS SKULL (FÖR ATT DET HAR BEHOV AV AKTIVERING OCH SOCIALA ENGAGEMANG) ELLER LÄMNAR JAG IFRÅN MIG BARNET FÖR MIN EGEN SKULL?" De som lämnar ett åringar på dagis 7-16 lämnar inte barnet där för barnets skull... / Alex
hm..dottern va nog kanske 5 månader då hon sov borta själv, utan både mamma eller pappa. både jag och sambon jobbar en hel del och jag gick tillbaka på deltid då dottern va nyss fyllda 4 månader.och för att få livspusslet att gå i hop fick det bli så. dock är hon otroligt trygg i sig själv och nöjd med så gott som vem som hällst som leker och roar henne. nu i sommar tex sover hon 1-3 nätter/veckan hos sin moromor och morfar då mina och sambons arbetstider krockar. MEN vi har anpassat oss efter henne. om hon vore väldigt mammig och pappig hade vi helt enkelt fått ta mer föräldraledigt! och som det är nu är det faktiskt mest jag som lider av att komma hem till en tom och tyst lägenhet...
hm..dottern va nog kanske 5 månader då hon sov borta själv, utan både mamma eller pappa. både jag och sambon jobbar en hel del och jag gick tillbaka på deltid då dottern va nyss fyllda 4 månader.och för att få livspusslet att gå i hop fick det bli så. dock är hon otroligt trygg i sig själv och nöjd med så gott som vem som hällst som leker och roar henne. nu i sommar tex sover hon 1-3 nätter/veckan hos sin moromor och morfar då mina och sambons arbetstider krockar. MEN vi har anpassat oss efter henne. om hon vore väldigt mammig och pappig hade vi helt enkelt fått ta mer föräldraledigt! och som det är nu är det faktiskt mest jag som lider av att komma hem till en tom och tyst lägenhet...
Vincents morfar tog hand om Vincent för några veckors sedan då var han nästan 3 månader. Jag tror att det är bra främst för föräldrarna att få en paus och få ny energi. Låter som du har stor separationsångest. Ta och åk iväg och kom tillbaka med mer energi!:)
Haha klockren blev :) Båda verkar ganska frågande ;)
Kram på er godingar!
*bild
Nu får du sluta ge alla andra föräldrar dåligt samvete med ditt pjosk. Tror du verkligen seriöst att ett barn tar skada av att vara med t.ex mormor eller morfar en helg om de brukar träffas ? Om du inte kan skiljas från din dotter en natt innan 2½ års ålder så ser jag det mer som ett problem än någonting bra. Skärpning !!
Haha, skrattade när jag läste Eva-Karins kommentar. VAR STÅR DET ATT DIANA TROR ATT DET ÄR SKADLIGT? Hon skriver att alla är olika och att för hennes familj passar det bäst att vänta till 2 1/2... Seriöst, bittra människor som du gör mig GALEN! Kan inte låta bli att läsa mellan sina sura rader. Hade du själv inte haft dåligt samvete skulle du aldrig reagera och tolka bloggerskans text så. Skärpning Eva-Karin!
Måste bara fråga - var står det att Diana skrivit att "det är skadligt att sova hos mormor o morfar"? Länka gärna! :) låter konstigt, har läst hennes blogg i månader o bar aldrig sett det.....!?
Oj, sååå tidigt folk sover borta från sina bebisar. För man är ju verkligen bebis vid 6 månader!!!! Jag skulle aldrig lämna min innan i alla fall 1,5. Min sambo är av samma åsikt vilket är skönt, vi är lika försiktiga båda två. Kram Ps. Måste bara fråga er andra, hur vågar ni lämna över ansvaret till någon annan? Det är ju ett otroligt stort ansvar att passa en bebis, speciellt för någon som inte haft bebis själv på typ 30 år och som är runt 60 själv? Går era föräldrar med på det? Ni är ju faktisktvuxna.... Bara en fundering :)
Hej Diana!
Jag är som dig när det gäller sova borta som du kanske vet.. Tuva var runt 2 första gången hon sov hos mina föräldrar (20 min bort) och dels hade vi inget behov av det innan och dels tyckte vi hon var för liten.
Ett barn som är under året har ju ingen chans att förstå vad som händer!
Hoppas ni har det fint i sommarvärmen:)
Kram från oss!
Runt 14 mån har första natten blivit av. Då kändes det i hela kroppen "behöver en dag för mig själv!!!!!", vilket det inte gjorde innan. Känner man inte så så behöver man ju heller inte barnvakt. :)
Min Elin har aldrig sovit borta.
Enda gången jag inte funnits nära henne på natten är då jag låg på sjukhus under en vecka, men hon var då hemma med pappa.
Fortfarande sover Elin oftast ihop med mig, hon somnar i egen säng men kommer till föräldrasängen under natten.
Elin är 5 år.
Du som undrar hur vi vågar lämna bort våra barn till någon annan....
Alla har kanske för det första inte lika gamla föräldrar som dig. Mina är i 40års åldern, jag är 29. De har uppfostrat tre barn och är minst lika duktiga på att ta hand om barn som jag är. Lite synd om dig om du inte kan lita på dina släktingar men jag tror att de flesta av oss kan det..... Faktiskt.
Jag har sovit borta från Wilda säkert 10 gånger. Hon är så pass trygg i sig själv och har aldrig varit några problem =)
Det finns väl ingen som VILL lämna sin tolvmånaders på dagis 8 timmar om dagen!? Men att skuldbelägga dom och säga hur dåligt det är löser väl inget? Finns det inget alternativ så finns det inget...
Amy sov hos farmro & farfar när hon var 4 månader. Är det därmed jag som har tidighetsrekordet här bland kommentarerna?! ;) Nu är hon snart 2 år och har sovit borta åtminstone en handfull gånger. Förra sommaren var hon iväg från oss 4 dagar och nu i somras var vi i Spanien i 8 dagar utan henne. Jag litar till 100 % på våra familjer som fått äran att tillbringa tid med och ansvara för henne. De har liksom haft totalt 5 barn själva så de är verkligen erfarna. Inte på något sätt tror jag att Amy mått dåligt av detta. Hon är en glad, trygg och underbar tjej som älskar mamma och pappa högst av allt (och vår katt) men på andra plats kommer en bunt med omtänksamma familjemedlemmar som har hennes bästa i fokus. Det finns helt klart olika föräldratyper, vi tillhör olika "skolor" men ingen är ju bättre/sämre för det =)
Jag undrar an en gang huruvuda du tanker pa att uppfostra din dotter till att bli en sjalvstandig tjej och sa smaningom kvinna, som klarar sig sjalv ute i varlden? Till nagon som ar trygg pa egen hand? Jag menar ingenting illa Diana, men det ar min omedelbara reaktion nar jag laser sa manga av dina inlagg.
Manga lasare verkar ta illa vid sig av dina kommentarer och verkar kanna sig traffade negativt osv.. Men jag kanner inte sa alls. Tvart om tycker jag att det verkar som om det finns en viss risk att du gor din dotter en bjorntjanst pa lang sikt om du fortsatter att vara sa har oerhort overbeskyddande och ha sa svart att vara utan din dotter.
Vi alskar alla vara barn, vi saknar dem nar vi inte at med dem och din lilla flicka kommer tveklost att kanna sig oerhort alskad, men fragan ar om hon kommer vara sjalvstandig? Personligen tror jag att det basta gavan vi kan ge vara barn ar att uppfostra dem till sjalvstandiga och trygga i sig sjalva.
Min dotter fyller 4 år i oktober, och har aldrig sovit borta utan mig men det kan nog delvis bero på att jag fortfarande bor hemma hos mina föräldrar och kontakten i mellan hennes pappa aldrig varit den bästa. Dock flyttar vi nu den 1 september, till vår första lägenhet och då kommer det nog bli någon natt här hemma hos mina föräldrar.
Kram Sanna
Har självständighet med distans och avstånd att göra? Är det inte tvärt om egentligen?
Många verkar ha fått detta med självständighet om bakfoten...och hur man hjälper ett barn (och tonåring för den delen) att bli en trygg person. Genom att skicka iväg dem - till släkt, eller Australien?...
Trygghet har man inom sig och därmed självständighet. Vägen dit är individuell, men aldrig kommer äkta självständighet genom avvisande.
Hälsar en som som sett och hört ett och annat...
