Landet eller stan?
Idag känner jag världens sug efter att köpa hus. Älsklingen och jag var iväg i helgen och kollade på några framtida drömhus och då känner jag verkligen hur jag längtar. Vi bor ju på landet under sommarhalvåret och på vinterhalvåret i lägenhet.
Jag måste säga att det är otroligt otroligt mycket mer jobb att bo i lägenhet om man har barn och hund. Det är ett väldans krångel med vagnen som ska släpas upp och ned och varje gång hundarna ska ut så måste man ta på sig, ta på lillan, krångla ut vagnen och gå ut... Nu är vi ju två vuxna och jag har i princip alltid med mig "promenadsällskap" som hjälper mig med hundarna och vagnen (det är en konst att gå ut med ett gäng vilda hunddamer och vagn samtidigt) om inte maken min är hemma. Hade vi inte varit två hade det aldrig någonsin funkat att bo i lägenhet, det blir verkligen 10 000 gånger mer jobb än när vi bor i huset på sommarhalvåret.
I huset går hundarna ut och in som de vill, somnar lillan i vagnen så kör man bara in henne eller sitter på altanen med henne en stund tills hon vaknar. Hundarna kör sina race i trådgården och lillan vandrar runt, leker och busar med vovvarna i den stora trädgården. Det känns på något sätt lite synd om hundarna under vinterhalvåret för de får ju inte alls samma frihet som när man bara öppnar dörren ut till trädgården och de kan springa FRITT.
Å andra sidan får ju hundarna mycket mer promenader när vi är i lägenheten eftersom vi måste ut typ var 5:e timme. Dessutom - jag är 100 gånger mer social när vi är här i staden eftersom vi har nära till allt, alla våra vänner bor här i krokarna och det är så lätt att bara "titta förbi". Vi har faktiskt folk här hemma varje dag och jag älskar att bara kunna gå förbi en resturang och köpa take away mat om man känner för det. Allt är så nära och enkelt om man behöver något. Det är väldigt praktiskt på det sättet att bo i stan - nära till ALLT!
Men ändå känns det så krångligt att bo i lägenhet just när man har hund och barn, även om jag älskar denna fina lägenhet! Det är besvärligt, man vill ju liksom både ha kakan och äta den...;0) Ja, man kan ju inte få allt här i livet... hehe! Nu har vi dock valt att bo i stan medan vi utbildar oss så att vi har nära till allt för vi vill absolut inte pendla - men sedan blir det med största sannolikhet landet för oss!
Min dröm är att arbeta hemma, alltid vara hemma när barnen kommer från skolan så att jag kan vara världens mest närvarande och engagerade mamma. Jag vill ha en massa djur och barn och leva ett lungt liv på landet. Fast kanske gör jag lite väl mycket idyll av detta med "på landet boendet". Kanske blir det ensamt att sitta en mörk vinterdag ute på vischan och inga vänner som orkar åka hela vägen för en spontanfika... Hm, dessa val! ;0)
Hur bor ni läsare?
Vi letar hus just nu, har bebis och två hundar hemma i lägenhet just nu. Står också i valet och kvalet om hur centralt/lantligt vi vill bo. Jag vill ha möjlighet till egen häst på gården (och gärna fler djur) men samtidigt vill vi inte bli av med cykelavstånd till stan. Staden vi vill bo i är också väldigt dyr och priset för en "friliggande villa i sekelskiftsstil med stor tomt och nära till stan" kostar en hel del! Vill ju kunna prioritera resor och liknande också.. Ja, det är en hel djungel :)
LÄgenhet, trivs bäst så! Skulle adlrig orka med hus och alla papper, sophämtning, trädgård osv ;-)
Det är bekvämt ur ett rent underhållsperspektiv att ha lägenhet. Jag älskar vårt hus (bor i ett 300 kvm stort hus från 30-talet) men alltid går något sönder, måste renoveras, bytas ut. Vintertid hade jag gärna bott i lägenhet för elräkningarna man får när man bor i hus är inte att leka med. Det går men det är inte kul att lägga oändligt mycket pengar på sådant 5 månader om året.
Turligt nog är min kille utbildad inom det tekniska och mycket som gäller huset fixar vi själv. Men jag trodde nog inte att det skulle vara så dyrt som det är. Detta år har vi lagt ner ca 50 000 på "div. utgifter" och då ska jag tillägga att huset är nyrenoverat MEN saker händer och vips så har man kostnader för x-antal tusen som man inte såg komma.
Vi bor i radhus, men velar fram och tillbaka om hurvida vi vill bo i hus eller kanske bara ett större radhus. Barnen växer så tids nog blir det något av dem.
Det sköna med radhus är att ha tomt, men inte för mkt tomt då vi gärna vill ha mer tid till barnen och andra saker. Samtidigt lockar det där perfekta huset man kan sätta sin egen prägel på...
Landet har jag prövat. (underbart, men mindre socialt liv då jag flyttade ifrån alla vänner och bekanta)
Hus i stan, ligger i Malmös bästa område. Parker, eget centrum, många lekplatser o nära till dagis o stranden. Har två vovvar som gillar trädgården.
Skulle gärna flytta till landet men maken är uppvuxen i en pytteliten by på Österlen o är inte lika sugen. Synd eftersom vi skulle kunna sälja vårt hus med stor vinst o få värsta lyxhuset på landet :)
Vi bor i en vindsvåning utan hiss i huset, jag och min man tillsammans med vår hund. Vi har pratat om hur det skulle bli om vi skulle skaffa barn just med trapporna. Vi har vagnsföråd i huset på andra sidan vägen och i trapphuset får man ju inte ha något. Att släpa en vagn, unge och hund upp för fyra avsatser låter som ett helt projekt, haha!
Min dröm är att själv få rita planlösning till en enplansvilla i amerikans bungalow-stil med stor trädgård (som måste vara rak och utan träd= makens önksemål). Helt i den lilla grannstaden med gamla kullestensgator och mysiga åar. Men eftersom jag studerar så får det vänta något år till. Men hus tittr vi lite smått på, om vi väl hittar något så lutar det sig åt en enplansvilla i en mindre stad.
Är inte en anledning till varför du tycker att huslivet verkar enkelt att du/ni slipper underhålla huset? Vi vill inte bo i hus med småbarn eftersom det äter upp så mycket tid som vi kan spendera med barnen istället. En lägenhet underhåller någon annan plus att städningen blir mycket lättare med mindre yta. Och ja, jag kånkar också upp för trappor men hoppas ju att ha ett barn som kan gå upp själv snart.
Vi flyttade från våran trea i våran till vårt hus. De ligger i utkanten av stan. Tar 10 min o gå till centrum. Affären ligger 2 minuter härifrån, skola o dagis 500 meter o så fri baksida med skog o perfekta promenadstigar. :)
Det är såååååååååååååååå mkt jobb med hus. Lägga tak, dränera, kök, måla om, byta fönster, fixa heeela källaren, sätta dit lister, lägga golv, krokar i vårt nya badrum...
För o inte tala om allt ogräs man måste rensa o klippa gräset o underhålla växter o staket o rensa mellan plattor osv...
Jag bor i hus och har aldrig trivts så bra förr. Allt som alla verkar tycka att är jobbigt som renovering och trädgårdsarbetet tycker jag att är roligt och mysigt. Det finns alltid något man kan pyssla med så man behöver inte ha tråkigt. En promenad i skogen eller förbi hästhagarna ger en lugn.
Varför ska man ha nära till stan? När jag bodde i lägenhet var jag ändå inte inne i centrum mer en kanske en gång i veckan. Kompisarna lär väl inte stanna samlade för alltid heller och man kan lära känna nya människor som bor nära.
Gym finns även ute i små orter och en springtur i skogen är den bästa träningen så det behöver man inte bo i stan för.
