Kejsarsnitt eller ej?
Många har undrat hur jag tänker om nästa förlossning. Förlossningen med lillan var ju milt uttryckt...långdragen! En 10 dagar lång latensfas med värkar var 3:e - 5:e min, inlagd på BB sista veckan, igångsättning 2 veckor över tiden och sedan efter typ 2-3 dygn så gick det inte så mycket framåt och lillans hjärtljud sjönk av allt värkstimulerande dropp så det blev akut snitt.
Allt slutade fantastiskt bra, lillan fick APG 10-10-10 och jag mådde utmärkt efter snittet och idag syns det lilla snittet faktiskt knappt alls. Dagen efter var jag ute på en promenad (eller var det samma kväll?) , jag hade massor av energi och mådde SÅ bra och var världens lyckligaste! Så klart att ärret var ömt, gjorde ont första dagarna (fast utan tvekan fullt hanterbart), men sedan det var verkligen ingen smärta att tala om som jag minns det (ömt dock). Det var läskigt att bli opererad, men annars kändes snittet SÅ kontrollerat och smärtfritt. Detta att slippa spricka, slippa nedåtgående hjärtljud, smärta, en långdragen förlossning och rädsla för att något ska gå galet under förlossningen. Dessutom känns det lite som att "en gång snitt - alltid snitt". Det brukar ju alltid bli snitt andra gången också då... Eller?
Å andra sidan tyckte jag det var så läskigt med spinalbedövningen som ju gjorde en förlamad från brösten och nedåt i 5-6 timmar. Det tyckte jag var riktigt riktigt läskigt!
Nä, jag känner mig helt enkelt så tveksam - vågar jag utsätta mig och barnet för en naturlig förlossning igen som ändå kan sluta med ett snabbt snitt? Kanske bättre att få ett planerat snitt? Fast det är ju också lite läskigt...Det är ju OFTA ( men INTE alltid) bäst för mamman och barnet med en naturlig förlossning. Och hade jag vetat att det hade blivit en enkel förlossning hade jag såklart valt naturligt! Men om chansen är liten att det går naturligt kanske det är bäst att överväga ett snitt. Ja - jag har helt klart lite funderingar kring detta. Känns dock SÅ SÅ SÅ tryggt att älsklingen snart är läkare. Då kan jag släppa lite av kontrollen till honom, läkarna och barnmorskorna. Annars är jag ju en sådan typ av människa som vill ha KOLL SJÄLV och det kan man ju inte ha under en förlossning där man ju inte kan styra något själv...
Allt slutade fantastiskt bra, lillan fick APG 10-10-10 och jag mådde utmärkt efter snittet och idag syns det lilla snittet faktiskt knappt alls. Dagen efter var jag ute på en promenad (eller var det samma kväll?) , jag hade massor av energi och mådde SÅ bra och var världens lyckligaste! Så klart att ärret var ömt, gjorde ont första dagarna (fast utan tvekan fullt hanterbart), men sedan det var verkligen ingen smärta att tala om som jag minns det (ömt dock). Det var läskigt att bli opererad, men annars kändes snittet SÅ kontrollerat och smärtfritt. Detta att slippa spricka, slippa nedåtgående hjärtljud, smärta, en långdragen förlossning och rädsla för att något ska gå galet under förlossningen. Dessutom känns det lite som att "en gång snitt - alltid snitt". Det brukar ju alltid bli snitt andra gången också då... Eller?
Å andra sidan tyckte jag det var så läskigt med spinalbedövningen som ju gjorde en förlamad från brösten och nedåt i 5-6 timmar. Det tyckte jag var riktigt riktigt läskigt!
Nä, jag känner mig helt enkelt så tveksam - vågar jag utsätta mig och barnet för en naturlig förlossning igen som ändå kan sluta med ett snabbt snitt? Kanske bättre att få ett planerat snitt? Fast det är ju också lite läskigt...Det är ju OFTA ( men INTE alltid) bäst för mamman och barnet med en naturlig förlossning. Och hade jag vetat att det hade blivit en enkel förlossning hade jag såklart valt naturligt! Men om chansen är liten att det går naturligt kanske det är bäst att överväga ett snitt. Ja - jag har helt klart lite funderingar kring detta. Känns dock SÅ SÅ SÅ tryggt att älsklingen snart är läkare. Då kan jag släppa lite av kontrollen till honom, läkarna och barnmorskorna. Annars är jag ju en sådan typ av människa som vill ha KOLL SJÄLV och det kan man ju inte ha under en förlossning där man ju inte kan styra något själv...
En sak många frågat är om jag "vill uppleva en naturlig förlossning" och det känner jag inte ett dugg sug efter. Det var så fantastiskt med snitt och jag fick upp lillan på bröstet precis som efter en vanlig förlossning och jag var ju vaken och klar under hela tiden så känner inte alls att jag "gått miste om något". Nu tänker jag bara att jag vill föda på det sätt som är bäst och säkrast för mig och barnet.
Jag tänker lite som så att å ena sidan sa förlossningsläkaren att de inte ser någon medicinsk anledning till ett planerat snitt (även om det är ökad "risk" för snitt igen), de vill att jag ska försöka "normalt". Å andra sidan gick det ju inte sist och statistiskt sett är det ju större "risk" med snitt och värksvaghet om man en gång haft det. Dessutom lillan vägde nära 4,2 kg och denna gången vill jag INTE ha en " 2 veckors lång förlossning" med bebishjärtljud som går ned...
SVÅRT DETTA!
Finns det några av er som fött med kejsarsnitt och sedan fött normalt? Hur gick det? Någon som haft en jobbig förlossning först och sedan en lätt? Någon med värksvaghet där det gått fint nästa gång? Hur hade ni tänkt med detta om förlossning?
Gravid med lillan.
Foto: Mette Ottosson
Svar från frågestunden del 1
FRÅGA: Jag är lite nyfiken på hur du ska göra med dina studier nu när en till liten är på väg? Ska du vara hemma lika länge med den, plugga parallellt eller ska din man vara föräldraledig något när han avslutat sina studier?
Funderar själv en del på om man ska "gå all in" med föräldralivet i några år och skaffa syskon ganska tätt, eller om man försöka bli mer klar med studier/arbete innan nästa barn. Tänker inte lämna på dagis innan 2 eller 3 års ålder men har samtidigt 5,5 års studier framför mig. / Emma - mamma till Lovisa
Funderar själv en del på om man ska "gå all in" med föräldralivet i några år och skaffa syskon ganska tätt, eller om man försöka bli mer klar med studier/arbete innan nästa barn. Tänker inte lämna på dagis innan 2 eller 3 års ålder men har samtidigt 5,5 års studier framför mig. / Emma - mamma till Lovisa
SVAR:
Jag har ännu inte bestämt hur länge jag ska vara hemma med nästa barn - men vi vill inte att syskonet ska börja dagis för tidigt och jag älskar ju att vara hemmamamma så jag kommer absolut vara hemma så länge det är möjligt. Min plats på juridikum finns ju alltid kvar så länge jag är föräldraledig och jag har redan fått studieuppehåll beviljat. Maken min är snart klar med sina studier så han kanske också kommer vara föräldraledig. Vi får väl slåss om föräldraledigheten nu helt enkelt, haha! ;0) Nej, men vi kommer ju ha ganska många föräldradagar att ta ut så det löser sig nog.
Småbarnsåren får man ju aldrig tillbaks så jag vill passa på att njuta av dem så länge det bara går. Jobba ska man ju ändå göra resten av livet sedan! ;0) Nu jobbar jag ju ifs till stor del hemmifrån så jag är ju med lillan hela dagarna, men att vara föräldraledig slår alla jobb i hela världen för mig och jag längtar tills mitt enda jobb blir att vara hemma med barnen igen (även om mitt arbete är väldigt kul). Jag bara älskade att vara mammaledig heltid - men så har jag ju världens goaste lilla tjej också! ;0)
FRÅGA:
hej, så skoj med en liten frågestund!
Först måste jag bara säga grattis till ert lilla mirakel som växer i magen nu!
Hur ska du göra med dina studier? Får du göra uppehåll hur länge som helst? Tänker ni ta reda på om det blir en lillasyster eller lillebror? Grattis igen. Ha en bra dag. kram / Ellen
SVAR:
Man har ju enligt lag alltid rätt att vara föräldraledig så dom kan ju inte sparka ut mig från juristlinjen direkt! ;0) Det är absolut inga problem att få studieuppehåll av den anledningen så mina studier fortsätter som vanligt efter min föräldraledighet, inga konstigheter alls (men såklart har jag sett till att få allt svart på vitt, juriststudent som jag är... haha).
Jag är väldigt nyfiken så jag vill GÄRNA veta om det blir en lillasyster eller lillebror. På ultraljudet vi var på sa hon att det inte ens var lönt att titta efter för det blir tydligen ofta fel så tidigt i graviditeten. Hoppas de kanske kan se på nästa UL...
FRÅGA:
Hej Diana!
Vet ni vilket kön det är?
Har ni några namnförslag?
Hur tror ni lillan kommer reagera när bebisen kommer?
Du e en fantastisk mamma! <3
Kram till dig & din fina familj :)
SVAR:
Tack för de fina orden! =) Nej, vi har ingen aning om vad det är för liten för gömmer sig i magen, spännande. Ibland känns det som en flicka, förmodligen eftersom vi redan har en tjej så känns det av någon ytterst märklig anledning logiskt att nästa också skulle bli en tjej, haha! Ibland känns det som en liten pojke - jag har faktiskt ingen aning!
Vi har tänkt mycket på hur lillan kommer reagera. Hon är ju en underbar storasyster redan nu som pussar på den lilla/lille i magen många gånger om dagen. Vi förbereder henne varje dag genom att läsa böcker om syskon, hälsa på kompisar med små bebisar, leker att hennes dockor är småsyskon, pratar om det som kommer ske osv.
Vi har även gjort upp en plan inför i sommar så hon inte kommer känna sig "undanskuffad" (hemska tanke!). Vår fina familj som lillan älskar så otroligt mycket kommer att vara här mycket mycket i sommar så lillan känner att hon också står i centrum och får mycket uppmärksamhet. Till stor del kommer vi vara två vuxna hela tiden första veckorna så vi är två famnar som kan ta hand om de 2 mirakel vi nu har! Kan annars tänka mig att det är lätt hänt att antingen bebisen eller storasyskonet kommer lite i kläm då det ju är ett fulltidsjobb att ha en liten bebis som ska ammas hela tiden osv. Hon är ganska svartsjuk min lilla tös och tycker inte om när jag håller andras bebisar... ;0) Men jag tror det kommer gå jättebra och jag ser så oerhört mycket fram emot denna sommar!
Ni läsare som har fler barn - blev era stora svartsjuka när bebisen kom? Hur hanterade ni det?
Tuff tjej i vår
Nu är ett par Converse beställda till min lilla tjej från Babyshop! Kommer bli så tuffa i vår till en kjol eller klänning. Jag beställde faktiskt färgen vit för den matchar till det mesta, men framförallt, jag har likadana så det kommer synas att vi är mor och dotter lång väg! Dock får vi nog räkna med att de kanske inte är så vita frammåt sommaren... ;0)
Förresten - ni andra med Converse - tvättar ni dem i maskin?
Afternoon tea
Vi har varit på afternoon tea party i sann brittisk anda. :) Vi åt nybakta scones, delikatesser, bakelser och alldeles för mycket lemon curd och marmelader... Lillan tyckte det var toppen med levande pianomusik, massa gott och att sitta och smutta på te ( nåja, te och te, hennes "te" bestod av havremjölk... ;0) )
I 10 minuter var lillan lyrisk och jag tänkte att "detta är en riktig tea party tjej". Sedan fick det var nog tyckte hon och min lilla tjej förvandlades till en liten busig vilding så vi fick turas om att gå på "upptäcktsfärd" med henne.
Men så trevligt det är med afternoon tea, kanske vi borde börja med här hemma? =)
I sitt fina Polarn & Pyret set som hon fick av sin goa mormor! =)
Frågestund
Dagens STORA mage - vad den vuxit bara sista veckan! =)
Några av er ville att vi skulle ha en liten frågestund så det tycker jag vi passar på att ha nu! =)
Några av er ville att vi skulle ha en liten frågestund så det tycker jag vi passar på att ha nu! =)
Ska försöka svara i morgon!
Min stora älskling
På promenad i hamnen med lätta "utflyktssulkyn".
Så stor min lilla älskling blivit SÅ FORT! Hon har blivit så självständig också. Nu somnar hon i sin egen säng ( fast med mamma och pappa bredvid) och kommer själv upp till oss på natten (sover första 6 timmarna i sängen, sista 4 timmarna hos oss). Hon har även byggt upp sin egen lilla vänkrets och hittar snabbt nya lekkompisar i lekparken. Hon har blivit så kavat och social. Min lilla lillla bebis, hon kommer nog alltid vara mamma och pappas lilla bebis! ;0)
Samtidigt är hon SÅ gosig, kramig och SÅ kärleksfull. Hon delar ut många pussar och kramar per dag åt sina stolta föräldrar. "Mamma söt... o go" sa hon nyss, haha! Lilla hjärtat!
Men - hon tycker INTE om att dela sin mamma med andra har jag märkt. Jag höll en liten bebis för några dagar sedan och det var inte populärt. "MIN MAMMA" sa hon.... =P Vi får nog öva lite på det där innan hon blir storasyster, haha. Samma sak om jag och maken kramas, då blir hon sååå svartsjuk. "NEJ PAPPA! NEJ MAMMA!" säger hon bestämt. Haha, lilla älsklingen.
Nu ska jag sova lite lunch med lillan. Det har blivit två sena kvällar för mig så får sova igen lite nu. Igår var mamma och jag ute och åt (kom hem sent!) och i fredags var älsklingen och jag ute på bio och resturang dejt medan lillan var hemma och myste med mormor. Gick SÅ bra! Är ju som ni vet inte så förtjust i att göra saker utan lilltösen, men nu håller jag mig hemmifrån två kvällar / vecka så lillan får öva på att somna med "andra" än mig ( = mormor och pappa). Vi övar i god tid inför BB vistelsen (så det inte blir för mycket nytt på en gång)! ;0) Sedan är det mysigt att göra något ensam med maken min någon timme ibland också, även om vi längtar ihjäl oss efter vår skatt.
Inga cravings än...
En kalcium och fruktkick till babyn i magen! :)
Med min dotter hade jag någon sorts cravings för frukt och då speciellt apelsiner på slutet... Jag kunde äta typ 5-6 apelsiner per dag. DÅ gick jag plötsligt upp i vikt kan jag säga. 12-14 kg totalt gick jag upp med lillan och nästan allt gick jag upp på slutet, tror det berodde på allt fruktsocker, haha! Kanske därför min prinsessa vägde nästan 4,2 kg när hon föddes, hon hade kanske fått ett extra "fruktsockerkilo" av sin mammas fruktabstinens? ;0)
Med min dotter hade jag någon sorts cravings för frukt och då speciellt apelsiner på slutet... Jag kunde äta typ 5-6 apelsiner per dag. DÅ gick jag plötsligt upp i vikt kan jag säga. 12-14 kg totalt gick jag upp med lillan och nästan allt gick jag upp på slutet, tror det berodde på allt fruktsocker, haha! Kanske därför min prinsessa vägde nästan 4,2 kg när hon föddes, hon hade kanske fått ett extra "fruktsockerkilo" av sin mammas fruktabstinens? ;0)
Nu har jag ingen craving alls. Försöker äta nyttigt och äta lite extra kött för järnets skull, men någon cravings har jag inte alls! Kanske kommer...
Hade ni något "mat-idé" när ni var gravida?
Skillnad mellan första och andra graviditeten?
Första veckorna av min graviditet kände jag mig precis som vanligt - fast extra lycklig såklart... ;0) Jag ville bara skrika ut att jag väntade ett litet syskon, men vi höll det hemligt för vänner och familj (med några undantag) i ett par veckor. Det var trots allt lite mysigt att jag, lillan och maken min hade en sådan fantastisk mirakel hemlighet och att bara vi visste ett litet tag.
Jag var i början nästan ännu piggare än vanligt och hade massor av energi. Sedan, runt vecka 7-8 blev jag världens trötter. Jag sov så mycket jag bara kunde, men var lika trött för det! Dessutom började jag må riktigt illa under någon vecka och att öpnna kylskåpet med alla dessa kylskåpslukter var inte lätt inte... TUR att jag har en så fin familj som ryckte ut och agerade lekkompis åt lillan och kom med mat när maken min var på jobbet! Vilken fantastisk familj jag har som ställer upp i vått och torrt.
Jag måste ändå säga att jag än så länge haft en mycket lättare graviditet denna gången och har till och med börjat träna! Kanske vänjer sig kroppen?
Illamåendet släppte i vecka 14 någongång, men jag behöver fortfarande sova siesta med lillan på dagen för att inte somna vid middagsbordet... ;0) Annars måste jag säga att jag mår väldigt bra för att vara gravid, trots lite foglossning!
Har dock gått ned något kilo i vikt (samma med lillan, gick inte upp mina minus kilon förrän efter vecka 20 något) så jag äter lite extra bakelser och desserter för att göda mig lite nu! ;0)
Det är verkligen häftigt att vara gravid och detta att min älskade älskade lilla dotter ska bli storasyster är ju bara SÅ roligt! Känns väldigt speciellt.
Var det stor skillnad mellan era graviditeter? Hur mådde ni andragångsgravida? Vilken vecka började ni gå upp i vikt i? När började ni känna sparkar med barn nummer 1 och 2? Hade ni en lättare förlossning andra gången ( det sägs ju att andra gången ska vara lättare). Vore kul att höra lite hur ni läsare haft det!
Vagnfunderingar
ÅH, sååå spännande det är med det lilla syskonet i magen. Idag var vi och testade syskonvagn, tittade på saker till den lille/lilla i magen och jag bara njuter av att nu äntligen kunna "visa upp" min lilla kula och berätta för alla att jag är gravid! Nu känns det liiite mer verkligt att vi ska få en liten bebis! Just nu sitter jag och funderar på om vi behöver syskonvagn eller ej och vilken vi i så fall ska ha (fast har nääästan bestämt mig!)
Hade ni andra med (ganska) tätt mellan barnen syskonvagn? Hur länge hade ni den i så fall? Hur gamla var storebror/storasyster när de inte behövde syskonvagn längre? Skriv gärna om ni har erfarenhet av syskonvagnar och tipsa om er favorit! :)
♥ Ett litet syskon ♥
Nu ska jag äntligen avslöja min, älsklingens och lillans hemlighet: vi väntar syskon (de flesta av er verkade förstå av inägget nedan, TACK för alla fina grattis hälsningar). Det känns så fantastiskt att det inte går att sätta ord på det! Ända sedan vi kom hem från BB har jag längtat efter syskon och ju mer tiden gått ju mer har jag (och maken såklat) längtat efter ett litet syskon åt vår älskade dotter.
Så en dag i oktober fick vi det högst efterlängtade plusset på testet och vi blev SÅ GLADA! Jag bara satt och grät av lycka... Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det är sant.
Vi är så oerhört lyckliga över detta lilla mirakel och lillan likaså. Hon vet precis var lillasyster / lillebror är någonstans och pekar och pussar på min mage. Även om hon inte ens fyllt 2 år och såklart inte riktigt vet vad som kommer komma utav den växande magen så förstår hon att det är något väldigt skoj och går runt stolt och säger "bebis bebis" och klappar mig på magen. Hon märker ju att magen får väldigt mycket positiv uppmärksamhet just nu. Lilla stora älskling som ska bli storasyster! ♥
Att jag går runt och bär på ett mirakel är bara så fantastiskt så det är inte klokt! Jag blir alldeles rörd av tanken på att; JAG SKA BLI TVÅBARNSMAMMA! Det är så otroligt häftigt.
Jag kan säga er att det har varit SÅ svårt att hålla detta mirakel hemligt. Näst intill omöjligt. Ville dock vänta med att berätta för er läsare tills jag berättat för familj och släkt, kände att jag ville berätta det IRL och inte att dom skulle få veta det via internet...
Dessutom har jag varit så nojig och rädd för missfall (bara ordet får mig att rysa!) Även om jag tack och lov aldrig själv drabbats av missfall vet jag så många som har det, så denna gången har jag på något sätt varit mer medveten om allt som kan gå fel. Jag ville alltså först vänta tills vi paserat den magiska 12 veckorsgränsen. Sedan ville jag vänta lite till "för säkerhets skull" med att berätta och sedan ville jag vänta tills vi hört hjärtljuden hos barnmorskan. Men NU - ungefär halvvägs i graviditeten - vågar jag äntligen berätta denna underbara nyhet för er!
Nu förstår ni säkert varför jag varit lite off sista tiden på bloggen! Jag menar, det är förskräckligt svårt att skriva om något annat efter att jag fått reda på att vi väntar ett till litet kärleksbarn!
Wow så häftigt detta är!
♥ Så efterlängtad du är och så älskad redan, lilla bebis! ♥
Extremt suddig Iphonebild, men ni ser i alla fall min lilla mage! =)
Ett hjärta för varje barn... ♥
Detta fina armband med berlock fick jag av älsklingen. De T.V.Å hjärtan som finns symboliserar våra TVÅ barn! :0) Ett hjärta för varje mirakel... ♥
Ralph Lauren Bloppis
Ralph Lauren st 24 mån (LITEN i storleken). Prislappen kvar. Aldrig använd. Säljer den för 600 kr. Pris i butik runt 1000 kr.
Underbar babyklänning med pants till. St 12 mån, men denna kunde lillan ha mellan 8-17 månader. Pris i butik är runt 1000 kr. Säljer den för 500.
Ursöta haklappar. Ska ses som en söt asseccoar för de skyddar ju som ni kanske förstår inte jättemycket mot rejäla kladdiga måltider! ;0) Pris: 250 kr. Prislapp kvar. Ps. Kan ju även användas som dreggelklapp och då skulle de säkert funka fint!
St 17 (3-6 mån) Söta moccasiner. Helt oanvända. 350 kr.
Strumpbyxor 6-12 mån med RL tryck högst upp. Tror dom är i bomull... Oanvända! Pris: 200 kr
St. ca 6 månader. Söt liten Ralph Lauren "sjömans dress". Pris 400 kr. (Nypris ca 700 kr)
Samma som ovan, fast annan färg! =)
Först till kvarn! Maila: dianasblogg@live.se
Nya...
Jag brukar ju inte så ofta visa er nya kläder och sådant längre. Men glasögon känns som något riktigt stort att köpa då det ju är något man har på sig ganska mycket. Efter att min man haft föreläsningar om ögon och vilka infektioner man kan få kan av linser så har jag nu glasögon minst 1-2 dagar i veckan! Jag vill inte förstöra mina ögon och riskera att kanske inte kunna ha linser alls längre så nu har jag köpt ett par nya glasögon som jag hoppas kunna trivas i. Kör favorit i repris och har Chanelbrillor denna gången också.
Det syns inte så mycket på bilderna, men glasögonen har de typiska "Chanel-puff-mönstret" på sidorna.
Dessa känns ganska "jurist-iga" och jag har ju en liten pärla bland mina väskor som är denna klassiska Chanel 2.55 som jag och min mamma har "delad vårdnad" om. Har även två par skor och bälte i samma Chanel serie så glasögonen kommer passa perfekt in i min "klasiker samling". Jag impulshandlar sällan så när jag handlar köper jag helst tidlösa klassiker som håller i åratal!
myspys hos oss
Jag har sedan några månader börjat ha "sagostunder" med lillan. Hon älskar böcker och jag tror det är viktigt att man börjar läsa för små barn - lillan förstår otroligt mycket mer än vad man tror. Hon uppskattar alltså verkligen sagor nu och vi "hänger" ofta på biblioteket där lillan får välja nya böcker hon vill läsa och låna hem.
När hon ska sova så kan hon ligga och prata om saker vi läst under dagen. "Gonatt Alfons och pappan", "pippi o apa", "tigern grrr busa... o tigén", "hästen flyger ooooj" (när Pippi lyfter den), "Max och nallen...bollen...dockan...sööt", "Fiffi baka bullar (Alfons faster som bakade tårta till hans kalas). Så gulligt att hon liksom ligger och tänker på det. Jag hade helt glömt att Alfons faster hette Fiffi - men det kom minsann lillan ihåg.
Vi läser innan hon somnar på dagarna och innan hon somnar på kvällen. "Mamma läsa boken" säger hon och går till sin lilla bokhylla. Det är verkligen MYSIGT med våra små lässtunder!
Hund och allergi
Jag tror stenhårt på teorin om att barn som växer upp med djur blir mindre allergiska. Läste precis i tidningen att människor med sällskapsdjur lever längre, är friskare, mår bättre och drabbas inte lika lätt av depressioner. Vi får ändå ofta frågor om detta med hundarna och prinsessan, om vi är rädda att hon ska bli allergisk mot dem osv. Jag tror att det är mycket större risk att hon blir allergisk mot pälsdjur om hon inte kommer i kontakt med dem. Har läst mycket om att barn i hushåll där man haft djur under graviditeten löper mindre risk att bli allergiska än barn som kommer i kontakt med djur senare. Ser jag på folk i min omgivning verkar denna teori stämma väldigt bra! Sedan kan man ju såklart bli allergisk ändå, men det är ju en annan sak. Är dock ändå livrädd att lillan ska bli allergisk - det vore ju en helt enorm tragedi. Tyvärr har vi allergi "i generna" på ena sidan släkten så jag HOPPAS så att vår tjej slipper bli allergisk.
Vad tror ni om detta med att växa upp med djur? Tror ni att ha husdjur minskar allergi?
Vad tror ni om detta med att växa upp med djur? Tror ni att ha husdjur minskar allergi?
Det bästa som finns
Jag kommer ihåg när jag och älsklingen började prata om att försöka få barn - vi visste ju tidigt att vi ville bli unga föräldrar. Hela min hjärna, min kropp och själ bara SKREK efter barn och tillslut var barn allt jag tänkte på. Jag såg gravida överallt, köpte föräldratidningar flera år innan jag blev gravid, jag började i extremt god tid "förbereda kroppen" på att bli gravid med folsyra, träning och sånt, älsklingen och jag pratade om hur vårt liv skulle bli som föräldrar och jag gick och tittade avundsjukt på alla med barnvagn...
En dag när jag var på föreläsning ser jag att en kursare till mig är gravid! Jag minns att jag fick en sådan akut stark barnlängtan. Jag tittade på hennes vackra mage och bara kände mig SÅ avundsjuk. Klart att jag var glad för hennes skull, men jag ville ju också gå runt med en sådan "magisk mage"!
Väldigt många sa då att jag hade en "romantiserad bild" av hur det är att vara mamma och "vänta bara tills du blir mammaledig, du kommer längta tillbaks till föreläsningarna och vara SÅ trött på att vara hemma". Ärligt talat tänkte jag nog själv att jag hade en ganska rosaskimmrande bild över hur det skulle bli att bli förälder. Jag hade hört så många skräckhistorier från vänner som själva var mitt uppe i ett festande studentliv som tyckte att man skulle vänta skaffa barn tills man var färdigutbildad, rest jorden runt, passerat 30, "lekt av sig" och allt det där som folk säger...
MEN - att bli mamma var så mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag var nöjd med mitt liv innan också, men detta liv är det jag alltid drömt om! Jag älskar att vakna varje morgon av en liten älskling som pussar mamma godmorgon, ger mamma hennes glasögon, sätter fram morgontofflorna. Det är verkligen kärlek i dess renaste form! Ren LYCKA! När vi fick det väldigt efterlängtade plusset på stickan var jag som i trans - jag var så lycklig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen av glädje. Jag gick på moln - jag bara satt och grät av lycka.
Att få följa denna lilla fantastiska människa, se henne ta sina första steg, höra henne säga sina första ord, första meningar... Det är MAGISKT! Hon är bara ren lycka. Vi har så roligt ihop. Flera gånger om dagen får jag ringa upp mannen eller min mamma på jobbet bara för att berätta om något så hysteriskt kul hon har sagt eller gjort och vi skrattar så vi nästan gråter! Det är så otroligt R-O-L-I-G-T att vara mamma.
Att få följa denna lilla fantastiska människa, se henne ta sina första steg, höra henne säga sina första ord, första meningar... Det är MAGISKT! Hon är bara ren lycka. Vi har så roligt ihop. Flera gånger om dagen får jag ringa upp mannen eller min mamma på jobbet bara för att berätta om något så hysteriskt kul hon har sagt eller gjort och vi skrattar så vi nästan gråter! Det är så otroligt R-O-L-I-G-T att vara mamma.
Jag älskar även denna "mamma livsstil". Jag har träffat HELT underbara människor och mitt umgänge har uttökats med 500 %. Folk som är så lika mig! Jag upplever även att alla åldersskillnader och annat ytligt suddas ur när man är mamma. Vissa av mina vänner är närmare 40 år, vissa är i min ålder. Vissa är studenter som jag, vissa arbetar. Sådant spelar liksom ingen roll, vi och våra barn har lika kul för det!
Sedan denna enorma stolthet jag (vi) hela tiden känner - jag vill liksom visa hela världen vilken häftig dotter jag har. Jag skulle helst gå runt med ett plakat "jag är hennes mamma!" så att ingen kan missa det... ;0) Hon är helt enkelt det absolut BÄSTA SOM FINNS och jag är så oerhört enormt tacksam och lycklig att just jag har fått bli hennes mamma! Helt ärligt - jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat drömma om att det skulle bli såhär underbart att bli mamma.
Lite lite kräsen...
Vår lilla tös har tidigare ätit ALLT. Tsatziki, stark vitlöksmat, soppor, sushi (utom dem med rå fisk som vi inte vågar ge henne), pappas starka thaimat och speciellt grönsaker. Ja - sådan mat man inte tänker som "typisk barnmat".
Nu plötsligt för typ 10 dagar sedan har hon börjat hoppa över måltider ganska ofta. Ibland för att hon "inte hinner" sitta ned för hon vill springa och busa och vill absolut inte sitta i stolen och tråka ( vi har en väldigt pigg liten busfia). Ibland för hon inte verkar tycka om maten. Hon hoppar över en lunch här, en kvällsmat där... Ofta säger hon "nej!" när vi serverar mat och vill istället ha "sånt gott" som hon säger och pekar på kylen (sånt gott = hennes älskade oliver som vi hackar i små bitar, haha. Som godis tycker lillan som ofta får detta som snacks.).
Ibland blir hon även mätt på väldigt små portioner och jag vill inte sitta och truga för mycket för vill ju att hon ska förknippa mat med något positivt och absolut inte tvång. Men vissa dagar äter hon SÅ lite, vissa dagar äter hon helt som vanligt...
Överlag äter hon ju bra - men hon har blivit lite kräsen och har sina "matvägringsdagar". Hon byter också ut hela tiden vad hon tycker om och inte tycker om!
Överlag äter hon ju bra - men hon har blivit lite kräsen och har sina "matvägringsdagar". Hon byter också ut hela tiden vad hon tycker om och inte tycker om!
Det konstiga är att hon äter oftast väldigt väldigt mycket när vi äter ute på resturang eller om vi har gäster hemma. Då har hon liksom ro att sitta länge vid maten och säger då ofta " mer mer meeeer". På resturang får hon ofta dessutom sugrör att dricka med, ofta någon liten leksak från servitrisen och hon verkar tycka det är väldigt speciellt och spännande ( i 20 minuter, sedan räcker det ;0) hehe ).
Har era barn haft liknande "kräsna perioder"? Har de gått över? Har ni gjort något åt det eller låtit det vara? När de ratat en måltid - har ni då gett dem något annat att äta direkt?
Kalaspinglan
Här hemma är det Porschen som gäller - fullt ös frammåt när lillan övningskör! ;0)
Den här tjejen är en riktig liten kalas pingla. Igår var det stort kalas hemma hos lillans lilla söta vän som fyllde år och nästa helg är det dax igen!
Sedan avlöser alla kalas varandra hela våren känns det som... SÅ många som fyller år nu dessa månader.
Lillan var lyrisk igår. Hon dansade runt, drack saft ( hm, ja, vi har ruckat lite på detta med sockerfritt, men bara LITE. Det var ju trots allt kalas!) , skulle hoppa i sängen hemma hos kalaskillen och göra kullerbyttor som de stora barnen (farligt, farligt...). Hon har verkligen blivit självständig min lilla tjej. "Hejdå mamma!" säger hon och springer iväg bland alla barnen när vi är på kalas/öppna förskolan ect. ;0)
Den här tjejen är en riktig liten kalas pingla. Igår var det stort kalas hemma hos lillans lilla söta vän som fyllde år och nästa helg är det dax igen!
Sedan avlöser alla kalas varandra hela våren känns det som... SÅ många som fyller år nu dessa månader.
Lillan var lyrisk igår. Hon dansade runt, drack saft ( hm, ja, vi har ruckat lite på detta med sockerfritt, men bara LITE. Det var ju trots allt kalas!) , skulle hoppa i sängen hemma hos kalaskillen och göra kullerbyttor som de stora barnen (farligt, farligt...). Hon har verkligen blivit självständig min lilla tjej. "Hejdå mamma!" säger hon och springer iväg bland alla barnen när vi är på kalas/öppna förskolan ect. ;0)
Tjejkväll med mamma
Kom precis hem efter en kväll ute på resturang med min goa mamma! Jag och mannen håller på att träna lillan att bli nattad av andra än mig. Eller "andra och andra"; av sin familj (sin mormor, pappa och farmor är dom som vi gärna vill ska kunna lägga lillan om det skulle behövas). Än så länge har bara jag kunnat natta henne nu på sista tiden för just på kvällarna är hon ganska mammig. På dagarna är det nemas problemas att natta henne inför lunch siesten, då bryr hon sig inte så mycket om sin gamla mamma, haha, - men just på kvällarna tycker lilla älsklingen bestämt att det ska vara just mamma som nattar.
Men - nu har både mannen och mormor kunnat lägga henne varsin gång utan problem. Så länge hon inte hör att jag är hemma är det tydligen inga problem alls. Så - en kväll i veckan är jag ute så pappa ska få natta sin lilla älskling själv. Omöjligt när jag är hemma för då ropar hon bara på mig... Hon är ju lite bortskämd så hon är van vid att ha BÅDE mamma och pappa vid sin sida när hon ska somna... ;)
Har i alla fall haft en underbar kväll med god mat, massa tjejsnack och framtidsprat. Så KUL att ha en så underbar mamma som jag har - som man faktiskt kan vara KOMPIS med!
Nu ska jag krypa ned bredvid maken och lillan, oj som jag saknat henne ikväll... Är verkligen inte van vid att vara utan henne "såhär länge" ( 6 timmar, haha). ;0)
I morgon är det en rolig dag så nu måste jag passa på att få några timmars nattsömn... ;)
Hälsning från en blåsig strand...
Lillan och maken är lyriska, dom är ju som GALNA i utflykter och lite kyla och blåst hindrar inte min lilla familj från en take away picknick på stranden... brrr! ;0)
Min djurtokiga lilla älskling
Vi besökte en gård med lillan och hon tyckte det var MAGISKT! Hon älskar verkligen djur - som sin mamma... ;0) Det första hon gör på morgonen är att sätta sig med sin bondgård och alla hennes bondgårdsdjur. När vi sedan ska ut så brukar hon säga "ooooj, mamma, DJUREN!". Detta för att vi absolut inte får glömma bondgårdsdjuren - dom ska med vart vi än ska! När vi flyttar till större så småningom så ska hon absolut få ha "egna" djur. Kanske några små kaniner i trädgården? Det vore ju en dröm. JAG LÄNGTAR! Fast - nu har vi ju ett gäng glada vovvar och det är verkligen inte fy skam det. Lillans bästa vänner!
Bella - lillans kramgoa bästis! =)
Så sööööt
Nu är jag så bebissjuk att jag inte vet var jag ska ta vägen. Vi har nämligen hälsat på hos min goa vän som fått en alldeles förtjusande liten sötnos. Lillan ropade "åh, söööt" och jag kan bara hålla med henne... Jag blev ju inte direkt mindre sugen på syskon efter detta kan jag säga! ;0) Vilket litet mirakel, stort GRATTIS vännen!
Vårklänningar
Vårt senaste RL tillskott...
Lillan har fått nya vårklänningar och i vår satsar vi på kvalité och kör mycket Polarn & Pyret och Ralph Lauren. Tidlöst och klassiskt! RL har ju helt helt underbara kläder ( SÅ SÅ SÅ SÅ SÖTA!) och även om de kostar skjortan så håller de bokstavligen i evigheter och jag har sparat alla urvuxna klänningar till blivande syskon ( kommer bli sött på en lillebror, haha). Precis som P & P klänningarna, de ser verkligen lika nya och fina ut även efter 10 tvättar... Helt otroligt, men lillan har faktiskt 5-10 plagg som jag hade när jag var liten. SÅ bra kvalité, så om man tänker efter spar man ju faktiskt pengar på att köpa kvalité i stället för att småhandla på lågprisbutiker ( för min erfarenhet är att de ofta, men inte alltid, går i sönder väldigt fort...)! =) Tänk om lillans barn kan ha dessa om 20-30-40 år?
minnen...
Jag under gymnasiet med min alkoholfria drink!
Vissa dagar känns livet lite sådär extra underbart. Idag är en sådan dag. Jag hittade nämligen en låda med gamla foton från förr och en massa soul / jazz låtar som jag lyssnade på mycket både när jag gick gymnasiet och sedan när jag var gravid. Direkt blev jag så himla glad i hela kroppen och kom ihåg alla helt underbara minnen jag har från den tiden.
Ändå var det SÅ skönt att ta studenten för det var en sådan lättnad att nu själv kunna välja vem man vill umgås med ( det kan man ju faktiskt inte riktigt när man går i skolan), att känna sig så FRI och aldrig mer läsa natur eller matte (för mig var det helt helt fantastiskt med vetskapen att nu ska jag aldrig mer sitta av en mattelektion i hela mitt liv!). En gång i tiden hade jag nämligen en helt förfärlig människa som matte och naturlärare och hon har satt ett stort matematiskt hål i själen på mig - kommer aldrig glömma de många hemska timmarna man tvingades tillbringa i matte och natursalarna med en lärare som nästan mobbade sina elever... Hu! Ja - det är inte alltid lätt att vara elev om man inte råkar ha tur med sina lärare ( vilket jag sedan verkligen hade under mitt sista år i gymnasiet - kommer aldrig glömma de fantastiska människorna som jag än idag har kontakt med!)
När jag sedan blev gravid började jag lyssna massor på "gymnasiemusiken" igen. Jag hade ju foglossning och annat smått och gott så jag var väldigt mycket hemma och vilade och tog hand om migsjälv. "Konstigt nog" så tyckte jag att det var urlyxigt! Jag menar - hur ofta här i livet kan man ligga och bli bortskämd i soffan? Trots mina gravidkrämpor och miljontals förvärkar så njöt jag så av denna tid som gravid. Ingen som helst stress, inga tidiga morgnar, inga krav...
Min uppgift var att ta hand om bebisen i magen, äta bra, sova bra och ha det bra! Inte fy skam det... Jag låg på soffan, åt praliner, lyssnade på musik, kollade film, tog emot vänner på besök, gick små promenader och bara njöt av detta magiska tillstånd - att vara gravid!
Visst, jag ska erkänna att jag gnällde en hel del på slutet med en tio dagar lång latensfas, fram och tillbaks till BB och sedan blev jag inlagd på slutet. Men min helhetsbild av graviditeten - det magiska vädge liksom hundra miljoner gånger tyngre så jag kände mig nästan lite helig som bar på ett barn. Det kändes liksom bara så "WOW". Jag kände mig så hedrad, så speciell och gick och putade med min stora mage så att INGEN i världen kunde ha en chans att missa att jag faktiskt va GRAVID!
Ja - härligt det där med minnen... Nu ska jag bara sätta in dem i ett album också. Nästa projekt! =)
Vissa dagar känns livet lite sådär extra underbart. Idag är en sådan dag. Jag hittade nämligen en låda med gamla foton från förr och en massa soul / jazz låtar som jag lyssnade på mycket både när jag gick gymnasiet och sedan när jag var gravid. Direkt blev jag så himla glad i hela kroppen och kom ihåg alla helt underbara minnen jag har från den tiden.
Mitt sista år av gymnasiet var bland de bästa i mitt liv - fyllt av hästar, underbara fester, fantastiska resor och jag lärde känna mängder med härliga människor, jag blev världens "pluggis" och gick ut med precis de betyg jag drömt om, fick min lilla vovve Sessan och jag träffade min man! Eftersom jag reste så mycket när jag gick gymnasiet så lyssnade jag non stop på musik under resorna, så när jag sedan lyssnar på samma låtar igen kommer verkligen alla minnen upp... Härligt det där! =)
Ändå var det SÅ skönt att ta studenten för det var en sådan lättnad att nu själv kunna välja vem man vill umgås med ( det kan man ju faktiskt inte riktigt när man går i skolan), att känna sig så FRI och aldrig mer läsa natur eller matte (för mig var det helt helt fantastiskt med vetskapen att nu ska jag aldrig mer sitta av en mattelektion i hela mitt liv!). En gång i tiden hade jag nämligen en helt förfärlig människa som matte och naturlärare och hon har satt ett stort matematiskt hål i själen på mig - kommer aldrig glömma de många hemska timmarna man tvingades tillbringa i matte och natursalarna med en lärare som nästan mobbade sina elever... Hu! Ja - det är inte alltid lätt att vara elev om man inte råkar ha tur med sina lärare ( vilket jag sedan verkligen hade under mitt sista år i gymnasiet - kommer aldrig glömma de fantastiska människorna som jag än idag har kontakt med!)
När jag sedan blev gravid började jag lyssna massor på "gymnasiemusiken" igen. Jag hade ju foglossning och annat smått och gott så jag var väldigt mycket hemma och vilade och tog hand om migsjälv. "Konstigt nog" så tyckte jag att det var urlyxigt! Jag menar - hur ofta här i livet kan man ligga och bli bortskämd i soffan? Trots mina gravidkrämpor och miljontals förvärkar så njöt jag så av denna tid som gravid. Ingen som helst stress, inga tidiga morgnar, inga krav...
Min uppgift var att ta hand om bebisen i magen, äta bra, sova bra och ha det bra! Inte fy skam det... Jag låg på soffan, åt praliner, lyssnade på musik, kollade film, tog emot vänner på besök, gick små promenader och bara njöt av detta magiska tillstånd - att vara gravid!
Visst, jag ska erkänna att jag gnällde en hel del på slutet med en tio dagar lång latensfas, fram och tillbaks till BB och sedan blev jag inlagd på slutet. Men min helhetsbild av graviditeten - det magiska vädge liksom hundra miljoner gånger tyngre så jag kände mig nästan lite helig som bar på ett barn. Det kändes liksom bara så "WOW". Jag kände mig så hedrad, så speciell och gick och putade med min stora mage så att INGEN i världen kunde ha en chans att missa att jag faktiskt va GRAVID!
Ja - härligt det där med minnen... Nu ska jag bara sätta in dem i ett album också. Nästa projekt! =)
Foto: Mette Ottosson, fler gravidbilder på mig hittar du här.
vår lilla tomte
Lillans nya grej är att klä ut sig till "totte" som hon säger. Så fort vi kommer hem ska "totteluvan" på och hon ska ha sina jultofflor. Lilla gumman!
2011
JANUARI
Januari var en vädligt lugn månad. Jag och lillan njöt av att vara lediga och skulle fortsätta med det lääänge till. Vi hängde med mammagruppen, gick lååånga vinterpromenader med vovvarna, lärde känna mängder av andra föräldralediga och snart skulle vårt lilla hjärta lämna krypstadiet och ta sina första steg!
FEBRUARI
Lillan har sitt 1 - års kalas. Det blev en stor fest med alla lillans små vänner, mammavännerna, alla våra "gamla" vänner, släkt och familj. Lillan blev sedan firad även på sin riktiga dag så det blev flera kalas för vår lilla stora prinsessa! =)
MARS
Nu började vi på alla våra roliga aktiviteter. Vi gick på babymassage, rytmik, sångstunder och fortsatte med våra underbara mammaträffar. Bredvid vårt hem öppnade en urmysig resturang som skulle komma att bli vårt stammisställe där jag, lillan och våra vänner hängde på luncherna medan våra små juveler sov i vagnarna. Jag tar beslutet att förlänga mitt studieuppehåll - det var ( och är!) totalt omöjligt för mig att slita mig från detta ljuva mammaliv...
APRIL
Vi firar en VARM påsk hos älskade gammelmormor och njuter av vårsolen i staden. Vi passar på att träffa våra vänner hela tiden för snart flyttar vi iväg till landstället. Vi lever verkligen det goda livet i april och njuter av våren på uteserveringar, är ute typ från morgon till kväll i lekparken och lilltjejen springer numera fram!
MAJ
Vi flyttar upp till älskade älskade ljuvliga sommarstället, mitt smultronställe! Här njuter både tvåbenta och fyrbenta av stranden, dopp i poolen, av lantluft och promenader i det gröna. Varför bor vi inte här året om tänker jag varje gång jag åker dit...
JUNI
Varma dagar på stranden, besök av goa vänner och sedan midsommar! Jag är i mitt esse... Vi har stort familjefirande på midsommar, men sedan lämnar vi gästerna och åker iväg på SPA.
Alla som läst bloggen ett tag vet att jag är galen i SPA! Helst av allt hade jag flyttat till ett SPA. Min dotter tyckte hon också att det va toppen att bada i de kinesiska poolerna, äta SPA buffé och hon njöt av all uppmärksamhet av alla gästerna (för vi var ganska ensamma om att ta med barn på SPA kan jag säga... ;0) )
JULI
I juli hittade vi på en massa skoj. Jag och mamma åkte på SPA (!) och gick på modevisning, vi var på jazzfest (lillan var i salig, hon ÄLSKAR jazz!) och sedan reser vi iväg till sommarstället som min mans släkt har.
AUGUSTI
Vi reser och träffar mannens släkt och de får till och med ned mig i en båt! ;0) Jag är ingen båtmänniska, men en liten roddtur kan faktiskt vara trevligt! ;0) Väl hemma igen har vi stort sommarkalas för älskade mormor. Hela lantstället fylls av släkt och då trivs jag nästan som bäst! Älskar att ha nära och kära omkring mig.
Lillan är som sin mor och njuter av att släkten pysslar om henne. Hon har full uppmärksamhet dygnet runt hela augusti. När det inte är från min släkt är det från makens... Lillan har nog inte tråkigt en sekund! Som första barnbarnet på båda sidor blir hon väldigt bortskämd, hehe...
I augusti är vi även på konstert. Lillan stal dock showen helt där hon stod och dansade och klappade händerna. Folk slutade filma artisterna och filmade lillan i stället! ;0)
SEPTEMBER
Jag försöker njuta av varje sekund av älskade lantstället. September månad är nämligen en lite sentimetal månad - då brukar vi flytta "hem" till stan igen. Jag badar varje dag, går långa strandpromenader med hundarna och lillan, åker på små utflykter och verkligen suger ut varje sekund av älskade sommaren!
OKTOBER
Vi åker till stranden så fort maken min är ledig och där njuter vi av vackra höstdagar! Vi träffar även alla våra vänner i stan som vi inte sett på ett tag. Vi har mycket att ta igen och nu är våra busungar STORA STORA. De flesta av barnen i min mammagrupp skolas nu in på dagis. Vem ska vi nu hänga med hela dagarna? =/
NOVEMBER
Lillans nya rum blir klart! Vi fortsätter på våra aktiviteter - dans, rytmik, gympa... Där lär vi plötsligt känna en hel drös med mammor som precis som vi är hemma lite längre. En del av dem bor till och med i samma kvarter så vi fortsätter ha full rulle om dagarna. Kul att känna andra föräldrar som också valt att vara hemma länge med sina små!
Denna månad får jag även reda på att jag fått ett riktigt toppenjobb. Lillan går ju inte på dagis så jag är ju såklart hemma med henne vilket gör detta jobb så idealiskt! Jag kan jobba nästan helt hemifrån med detta nya jobb.
De gånger jag inte hinner jobba när hon sover / på helger osv har jag en fantastisk krets omkring mig som kommer hem och busar med lilltjejen medan jag jobbar undan! Jag förlänger ytterligare mitt studieuppehåll - för justist ska jag bli - men inte i vår. :) Är SÅ glad för detta jobb!
De gånger jag inte hinner jobba när hon sover / på helger osv har jag en fantastisk krets omkring mig som kommer hem och busar med lilltjejen medan jag jobbar undan! Jag förlänger ytterligare mitt studieuppehåll - för justist ska jag bli - men inte i vår. :) Är SÅ glad för detta jobb!
Denna månad kom även min älskade älskade mamma hem ifrån en LÅNG resa. Som vi saknat henne - oj oj oj oj! Lillan och mamma skypade varje kväll och det var rörande att se hur glad lillan och mormor blev när de sågs efter så lång tid (nåja, allt är relativt, men för oss var det LÅNG tid!) Mamma - min bästa vän, åk inte iväg på sådanna långresor igen... ;0)
DECEMBER
December är ju inte min favoritmånad direkt. Mörkt, iskyla, stressigt och världens förkyldningsmånad. Så fort vi var på playdejts fick vi med oss nya baciller hem...
MEN - min lilla toktjej tycker det är SÅ spännande med "tottar" (=tomtar), vill klä ut sig till tomte hela tiden och hon är väldigt lyrisk över alla paket så det väger faktiskt upp.
Nu inser jag att min lilla tjej är ju faktiskt STOR! Hon vet precis vad hon vill, är en höjdare på att berätta vad hon vill och kan SÅ mycket! Hon är så klok, så snäll så omtänksam!
På morgonen när hon vaknar hämtar hon mammas mobil + glasögon (har linser annars) på sängbordet och (hör och häpna!) sätter fram tofflor åt mig! Hon är UNDERBAR, jag smälter... Kärleken bara fullkomligt svämmar över. Kära nån - vilken tjej jag har! Och att få spendera dagarna med henne är guld värt. Tack vare mitt flexibla jobb tar vi sovmorgon till 09 varje morgon, vi sover lunch ihop och jag inser hur bra jag har det som har ett jobb som gör detta möjligt! LYX...
Vi firade även jul med först min familj och sedan mannens. Vi fick alltså en väldigt mysig jul och jag tackar så mycket för alla generösa klappar!
Ja - summan av det hela är alltså att december trots allt blev en ganska mysig månad! Den kan liksom inte bli annat när man får vara med det bästa som finns i hela världen - vår älskade dotter!
Nyår
Gott Nytt År fina läsare! Hade ni en fin nyårsafton? Vi hade ett väldigt mysigt nyår och älsklingen min lagade världens Nobelmiddag. Lilla prinsessan vår ÄLSKADE speciellt förrätten - det måste vi äta oftare!
Detta år har varit helt fantastiskt - ska se om jag får till en liten sammanfattning av året sedan. Nästa år blir det stora förändringar hos oss som jag längtar SÅ till. Känns som att 2012 kommer bli ett väldigt väldigt spännande år. =)
Gott Nytt År till er goa läsare - hoppas att ert 2012 blir fantastiskt!
Till förrätt blev det frasiga rårakor med fläsk och lingon. Vädligt simpelt att laga - men blev SÅ gott!
Biff Wellington blev huvudrätten tillsammans med ugnsbakade grönsaker och rödvinssås.
Två olika mousse blev dessert - mynta och körsbär!
