Det bästa som finns
Jag kommer ihåg när jag och älsklingen började prata om att försöka få barn - vi visste ju tidigt att vi ville bli unga föräldrar. Hela min hjärna, min kropp och själ bara SKREK efter barn och tillslut var barn allt jag tänkte på. Jag såg gravida överallt, köpte föräldratidningar flera år innan jag blev gravid, jag började i extremt god tid "förbereda kroppen" på att bli gravid med folsyra, träning och sånt, älsklingen och jag pratade om hur vårt liv skulle bli som föräldrar och jag gick och tittade avundsjukt på alla med barnvagn...
En dag när jag var på föreläsning ser jag att en kursare till mig är gravid! Jag minns att jag fick en sådan akut stark barnlängtan. Jag tittade på hennes vackra mage och bara kände mig SÅ avundsjuk. Klart att jag var glad för hennes skull, men jag ville ju också gå runt med en sådan "magisk mage"!
Väldigt många sa då att jag hade en "romantiserad bild" av hur det är att vara mamma och "vänta bara tills du blir mammaledig, du kommer längta tillbaks till föreläsningarna och vara SÅ trött på att vara hemma". Ärligt talat tänkte jag nog själv att jag hade en ganska rosaskimmrande bild över hur det skulle bli att bli förälder. Jag hade hört så många skräckhistorier från vänner som själva var mitt uppe i ett festande studentliv som tyckte att man skulle vänta skaffa barn tills man var färdigutbildad, rest jorden runt, passerat 30, "lekt av sig" och allt det där som folk säger...
Att få följa denna lilla fantastiska människa, se henne ta sina första steg, höra henne säga sina första ord, första meningar... Det är MAGISKT! Hon är bara ren lycka. Vi har så roligt ihop. Flera gånger om dagen får jag ringa upp mannen eller min mamma på jobbet bara för att berätta om något så hysteriskt kul hon har sagt eller gjort och vi skrattar så vi nästan gråter! Det är så otroligt R-O-L-I-G-T att vara mamma.
Sedan denna enorma stolthet jag (vi) hela tiden känner - jag vill liksom visa hela världen vilken häftig dotter jag har. Jag skulle helst gå runt med ett plakat "jag är hennes mamma!" så att ingen kan missa det... ;0) Hon är helt enkelt det absolut BÄSTA SOM FINNS och jag är så oerhört enormt tacksam och lycklig att just jag har fått bli hennes mamma! Helt ärligt - jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat drömma om att det skulle bli såhär underbart att bli mamma.
Åh, jag blir så glad av att läsa dina texter Diana. :) Du är alltid så positiv till det hela med att ha barn och familj när man är ung. Lite som en motkloss till, hmm, resten(?) av världen.. När jag ramlade över din blogg för 1,5 år sedan insåg jag genast hur min bild av ett "perfekt liv" var. Haha. Det är faktiskt sant. Det känns som om du gjort "annorlunda" saker i ditt liv, och ändå hunnit både gifta dig och skaffa barn. Samtidigt får ni ihop vardagen med barn trots att ni är studerande, unga föräldrar. Det känns så uppiggande att se att det faktiskt är möjligt! :)
Jag började prata med min pojkvän om "denna fantastiska blogg jag hittat", och han mest skrattade åt mig och sa att ja, det låter onekligen som om de har ett fint liv. Sedan dess har jag följt din blogg, läst varje inlägg (skulle jag gissa), vissa flera gånger dessutom.. Jag tycker att du verkar ha ett helt fantastiskt roligt liv, och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att mitt liv börjar likna ditt. Haha. Jag valde att studera utomlands och resa lite ett år, innan jag ska läsa vidare. Jag sa ja till min pojkväns frieri för ett år sedan, och om ett halvår gifter vi oss. Därefter ska jag börja plugga och förhoppningsvis blir vi tre.
Du är en fantastisk inspirationskälla för många, och din optimism är onekligen smittsam. Så tack, för att du visar att det finns positiva saker med att inte leva som majoriteten idag gör. :) Lycka till med er fina dotter!
Kram och hejs!
Håller med Hanna ovan - otroligt fint skrivet!
Vad underbart att du älskar att vara mamma så innerligt :)
Man blir lycklig av att läsa din text! Människor måste sluta med alla negativa kommentarer om sömnlöshet, tidsbrist osv!
Kram på dig
Visst är det det bästa som kan hända en att få bli förälder. Känner igen mig i mycket. :)
Jättefint skrivit. Jag har ju inga barn,mist två st i magen. Men vet att jag skulle känna som dig om jag hade blivit mamma. Känner igen mig i hur stolt du är. När min lilla var i magen var jag så STOLT och LYCKLIG jag skulle ju bli mamma till en liten,som jag skulle få fälja hela livet.
Vad härligt det låter, själv längtar jag efter barn men mannen tycker att vi ska vänta lite tills jag är färdigutbildad. Vi bor ju i en liten tvåa så ett större boende skulle ju kanske vara bra om vi skulle få tillökning. Men jag spar på bebissaker, jag har nog hela uppsättningar av kläder i stl. 50 - 62 så att det räcker till fyrlingar. :D
Vi bor i ett litet samhälle utanför uppsala så det räknas nog som på landet (även om vi bor mitt i samhället). Vi har en belgisk vallhund, malinois
Jag håller med dej. Att vara mamma är det bästa som finns :)
seriöst? igen? varje månad kommer detta inlägg om hur du ville ha barn tidigt, hur dina kompisar ville leka av sig, om hur du längtade så och sen om hur fantastisk din dotter är.... vi kan detta nu! förresten tycker jag du är feg som aldrig vågar svara på kommentarer! lite kritik får man väl tåla om man har en blogg .
Det är underbart att vara mamma, håller helt med dig. Det är det som är meningen med livet!! :)
Sv: Min stora kille är ganska precis två år äldre än sin lillebror. Vi kände att det var lagom ålder att ha mellan de två första.
Fint skrivet=) jag är exakt likadan, fast jag är fortfarande barnlös. Hade tänkt plugga klart till förskollärare först, har ju väntat sen jag var typ 15 så får väl gott vänta nått år till.. :P
Inget du tycker är påfrestande som förälder? Tänker på om det är många unga som läser din blogg, jag är själv mamma och hur underbart det än är så är det inte bara små rosa moln hela tiden, utan det är faktiskt krävande. Skulle vilja se mer ärliga inlägg på din blogg :)
