Min älskade älskade Donna har somnat in. Fick henne när jag var 12 år så känns otroligt sorgligt att mista en familjemedlem och en väldigt trogen vän. Speciellt nu - varför skulle detta hända just nu när vi kom hem från BB?  Ett liv föds - ett annat dör.

 

Är otroligt ledsen och saknaden efter Donna är stor. Samtidigt är vi så enormt lyckliga och helt uppe i det blå av kärlek till vår älskade lilla nyföding. Märklig känsla när glädje och sorg möts såhär.

 

Älskade Donna blev nästan 13 år och var extremt pigg ända till slutet. Hon studsade runt som en boll, vaktade troget sina kära och ingen hade kunnat ana att hon var så gammal.

 

Vi har haft så roligt ihop jag och Donna, alla tävlingar vi varit på, alla utflykter, hennes lycka när vi kom till agilitybanor, hennes lojalitet och man kunde ha henne lös och visste att hon alltid fanns vid ens sida. Minns som igår när vi åkte och hämtade Donna en kall och snöig vinterdag - vilken lycka det var!

 

 

Sista dagarna blev hon dock snabbt väldigt sjuk, av ålder. Hon blev fort helt blind, gick in i saker, blev agressiv och förvirrad, slutade känna igen oss, fick otrolig ryggsmärta, hjärtsvikt och veterinären sa att det fanns inget att göra mer nu... Detta hände alltså under loppet av några dagar så hon slapp ett plågsamt slut. Är så tacksam över de åren jag fick med min älskade Donna och att hon fick leva ett så långt liv.

 

Älskade Donna!

 

 

Tack finaste läsare och vänner för era hälsningar! Har inte hunnit svara er alla då vi är så fullt upptagna av att beundra våra små prinsessor. ;0)

 

Vi är lite helt inne i vår bebisbubbla och har har bara tagit emot besök i form av några "välspritade" familjemedlemmar... haha! För oss känns det bra att ge våra små flickor lite tid i lugn och ro innan vi tar hem folk. Fast - nu längtar jag verkligen efter att stolt få visa upp vårt lilla mirakel för våra nära vänner. Det gör lillan också kan jag berätta... Hon är verkligen VÄRLDENS mest stolta storasyster och pussar och är så kärleksfull mot "sin bebis".

 

♥  Åh - mina fina fina fina fina älskade flickor! ♥

 

 

 

Vi är hemma från BB nu sedan några dagar. Känns underbart att vara hemma, att vakna med en flicka på var arm och jag bara njuter av mina helt ljuvliga döttrar! ♥

 

Kändes dock även lite sentimentalt att lämna BB på något sätt. Det var ju där vår dotter såg dagens ljus första gången! Och alla helt ljuvliga förlossningsläkare och barnmorskor som vi lärde känna under tiden och som varit så fantastiska och hjälpte vår vackra dotter att komma till världen. 

 

Nu är det dock underbart att vara hemma - lyckliga lyckliga jag som fått dessa underbara flickor! Hur kunde jag ha sådan tur i livet? 

 

Jag har bara helt stängt in mig i min rosa bebisbubbla och känner mig helt drogad av kärlek till mina älskade små mirakel. Helt uppe i sjunde himlen befinner jag mig - och är så tacksam över hur bra allt gått! Vilken fantastisk tjej vi fått alltså. Hon är helt ljuvlig!

 

Och hur är då livet med två barn? Än så länge har verkligen ingen 2 barnschock infunnit sig, det är bara helt... U.N.D.E.R.B.A.R.T! Flickorna är så söta så man bara smälter. Allt går så lätt, så okomlicerat. Det är bara en ren fröjd livet med dessa tjejer. Amningen fungerar så bra, älskade lillasyster är så nöjd och belåten, stolta storasyster är som solen själv - SÅ lycklig och harmonisk mot sin syster. Ja - till och med nätterna fungerar fint!

 

Fina älskade lillasyster - tack för att du kom till oss hälsar din stolta mamma, pappa och storasyster! ♥

 

Vår solstråle ♥

Nu kom förlossningsläkaren in och berättade att det blir snitt någon gång under dagen. Jag fick chansen att ställa alla mina frågor och dom frågade om vi hade några specialla önskemål. Berättade att jag kände mig orolig för alla skräckhirstorier jag läst, men hon lugnade mig och sa att hon var "jäkligt bra på att snitta", haha... Dessutom sa läkaren att hon aldrig varit med om någon som fått bestående men av ett snitt och barnmorskan sa att hon aldrig varit med om något snitt som gått galet så det kändes lungt!

 

Jag fick dropp (hade inte ätit på ett dygn för man måste fasta om de misstänker att det blir snitt) och kände mig genast piggare, fick duscha med någon sorts operationsskrubb ( perfekt för mig som gillar SPA och peelingkrämer, hehe) och vi fick göra oss hemmastadda i det fina rummet. Dom tog blodprover och förberedde mig inför snittet.

 

Det räknades som ett akut snitt, men skulle bli så lungt att det kändes som ett planerat eftersom vi hade så många timmar på oss att "förberedas" - även om väntan var jobbig.

 

Vi packade upp de små små kläderna, lyssnade på vår favoritmusik, sms:ade med vår familj som otåligt väntade där hemma och hela tiden var vår underbara barnmorska där och kollade till oss, körde CTG kurva och gjorde ALLT för att vi skulle känna oss trygga. De tog all hänsyn i världen till vad jag och min förlossningsläkare bestämt och jag fick plötsligt den bästa service man någonsin kunde tänka sig.

 

Så kom narkosläkaren och undersökte mig och jag fick även här framföra lite önskemål. Även han sa att jag skulle känna mig SÅ trygg, han hade minsann inte många skräckhistorier att bjuda på. Helt underbar läkare även han!

 

Under världens åskväder kom personalen in och sa att nu är det dags! Så bytte min man om till operationskläder, personalen körde upp mig till operationsavdelningen och då blev jag extremt nervös. Speciellt spinalbedövningen hetsade jag upp mig över och var ganska så uppe i varv när jag kom in i operationssalen bland alla grönklädda människor.

 

Älsklingen höll mig i handen, visade BB "korgen" där vårt mirakel snart skulle ligga och han bara var världens bästa stöd! Lugn, trygg och förklarade hur allt skulle gå till och berättade om de kejsarsnitt han varit med på. 

 

Så plötsligt började jag känna mig extremt yr och snurrig, "det är spinalbedövningen som tagit fel" sa jag och blev livrädd. "Men älskling, de har ju inte ens stuckit dig än" sa maken min... Typiskt mig att vara en sådan "drama queen", haha!

 

Så fick jag ryggbedövningen som inte kändes över huvud taget! Ja - som ett litet litet litet stick, ingen smärta alls. 10 gånger MINDRE än ett myggbett. Lite läskigt att bli "förlamad" i benen, men det var även en lite skön känsla att bli av med de onda värkarna! 

 

 

Så hörde jag det ljuvligaste skrik - vår dotter var ute! ♥ Jag glömde helt bort att jag var rädd och rädslorna byttes under loppet av en sekund ut mot en sådan extrem himlastormade glädje.

 

Fick upp henne direkt på bröstet och där låg vi och bara tittade på varandra alla tre. Det var bara så MAGISKT!   

 

Jag grät så mycket av ren lycka att jag knappt kunde prata och kände mig helt drogad av glädje! Personalen grattade, älsklingen var helt lyrisk och det var så vackert så det var inte klokt. ♥

 

Jag mådde hur bra som helst och min prinsessa lika så. Att de sedan opererade mig samtidigt kändes plötsligt inte läskigt...  knappt alls! Det glömde jag helt bort, hade liksom annat att tänka på! =P

 

Det var en så "relax" stämning i salen och alla var så glada och ja... det var bara REN LYCKA! Kände en sådan omedelbar extrem kärlek till detta perfekta lilla liv som låg på mitt bröst. ♥

 

 

Operationen gick snabbt och helt plötsligt var de klara... Redan?

 

De körde ned oss till vårt fina BB-rum och vi fick den efterlängtade BB-brickan. Läkarna och barnmorskorna kom in och sa grattis och vi ringde den stolta storasystern hemma och skickade bilder på hennes fina lillasyster.

 

Jag var hur pigg som helst och bara kände en sådan helt otrolig L.Y.C.K.A! Sa till älsklingen att "detta gör vi om direkt", haha!

 

Kejsarsnittet blev en så lugn och fin förlossning, alla var så lyhörda, förstående, vänliga och underbara. För att inte prata om min man som var helt fantastisk! Han var så trygg, så lugn och förklarade alla medicinska saker så jag kände mig trygg. Vi fick även en mysig stund där innan snittet, trots att jag var nervös, där vi lyssnade på musik och pratade. Vilket stöd han var, en riktig klippa.

 

Själva kejsarsnittet blev alltså väldigt smärtfritt och lungt. Sedan spenderade vi 6 dagar på BB med "room service", goda desserter, mycket vila och dygnet runt hjälp av världens proffs. Klart det kändes lite i ärret, men personalen var extremt måna om att smärtlindra så det var verkligen ingen farlig smärta och nu har jag ingen smärtlindring alls.

 

Känns faktiskt väldigt lyxigt att få sådan "service" och så fint bemötande som vi fick! Vi fick så fin hjälp av dessa fantastiska människor så nu fungerar amningen prima.

 

Stolta storasyster och stolta tvåbarnspappan var där på dagarna och skämde bort mamma med choklad och pussar så allt gick bara så fint! Vi var ju tillsammans på dagarna, annars hade jag aldrig i livet kunnat vara utan min dotter i 6 dagar, men sov gjorde hon hemma med pappa. Lillan berättade för alla barnmorskor om "hennes baby" och visade de "storasyster presenter" hon fått. Storasyster blev väldigt "uppvaktad" på BB med saft, kakor, tidningar och favoritkexen så hon blev väldigt bortskämd om man säger så... ;0) Direkt när hon kom på morgonen frågade hon var saften och kakorna var... haha. Alla i personalen sa grattis till "hennes baby" så vår lilla tjej har verkligen fått full uppmärksamhet från alla håll och kanter. 

 

Och jag som undrade hur man kunde älska två barn lika mycket... Det var en sådan omedelbar kärlek även denna gången, snacka om kärlek vid första ögonkastet! Åh, detta och när älskade älskade storasyster föddes är de lyckligaste stunderna i mitt liv.

Kl. 16.45 fick vi vår fina, välmående, efterlängtade prinsessa på 3340 kg och 53 cm lång. Hon kom ut med APG 10-10-10 och mådde prima direkt!

 

♥ Detta är livets mirakel, kära någon vilken lycka... ♥

 

 

 

Vi hade varit på stranden och lillan hade badat när jag kände att jag fick massor av starka värkar och molvärk. Var i vecka 39 och hade haft ganska mycket förvärkar under en vecka så tänkte att det fortfarande var långt kvar innan förlossningen skulle ske.

 

Jag hade ju haft väldigt noggrann planering kring hur förlossningen skulle ske med min förlossningsläkare eftersom det blev väldigt långdraget när lillan skulle ut ( 2 veckors latensfas - igångsättning 2 veckor över tiden och akut snitt efter 3 dygn på förlossningen med värkar).

 

Fick en helt underbar läkare redan i vecka 20 och vi bestämde tillsammans att visade det sig att det blev som sist skulle vi avbryta förlossningen i tid med ett snitt och jag skulle inte få gå över tiden mer än 13 dagar (och inte bli igångsatt igen!) - så jag fick tid för ett planerat snitt i vecka 41+4. Alltså - om förlossningen inte skulle startat innan dess...

 

Detta datum, i vecka 41+4, var som BF för mig, var 110 % säker på att jag skulle gå över tiden och få mitt planerade snitt. Skulle förlossningen starta av sig själv och ha ett bra förlopp så skulle jag föda naturligt bestämde vi.

 

Jag fick själv välja k-snitt datum så detta var helt mitt beslut, ändå hade jag sådan beslutsångest och ångrade mig flera gånger och kände att jag var lite dum som inte tog ett lungt planerat snitt i vecka 39, men stod ändå fast vid planen... 

 

Så kom några jobbiga dagar med massvis med regelbundna ( från och till) värkar. Jag låg mest och läste tidningar med min värmekudde och andades igenom värkarna som gjorde rätt ont emellanåt. Att sova igenom värkarna gick inte så det blev inte mycket sömn dessa nätter.

 

Så vaknade jag i vecka 40+0 av att jag hade riktigt ont och ringde förlossningen som ville ha in mig på en kontroll. Kändes sådär att åka ifrån en sovande liten dotter utan att ha sagt hejdå, men eftersom jag var säker på att bli hemskickad innan hon vaknade ringde jag inte in någon barnvakt utan maken min och lillan blev kvar hemma och jag åkte in själv. 

 

Det var fullt på förlossningen och jag fick någon liten typ "städskrubb" utan fönster att vara i. Kändes inte sådär jättemysigt att ligga där ensam, men snart skulle jag ju få komma hem tänkte jag, detta var ju bara en "snabb koll"... Där låg jag och undrade varför i hela fridens namn jag inte tog ett planerat snitt i stället, om dessa värkar bara var början på vad som komma skall ville jag INTE föda barn!

 

De körde CTG på magen som visade att jag hade värkar och lilla hjärtat i magen mådde bra, MEN, jag kände kanske lite lite lite lite mindre rörelser än vad jag brukade. Bara senaste timmarna alltså, sa det till barnmorskan som för säkerhets skull ringde dit en läkare. Hade aldrig lagt märke till det hemma, för hon rörde ju sig om jag buffade på magen, men pyttelite mindre än normalt.

 

Jag låg och väntade, väntade, väntade. I timmar fick jag ligga där med CTG:n och vetekudde innan läkaren kom och gjorde ultraljud. Hon försökte hitta fostervattnet med ultraljud för att mäta att det var ok med vatten, men hittade knappt något alls och sa att det verkade som att vattnet i magen tagit slut... Hon sa att det var väldigt bra att jag åkt in och hon skulle kalla på överläkaren för att höra vad de skulle göra! 

 

Eftersom jag är k-snittad sedan innan är de ju alltid lite försiktiga så livmodern inte brister så de kopplade upp både "värk CTG" och CTG för att mäta bebisens hjärtljud hela tiden och sa att jag skulle vara beredd på att det kunde bli ett akut snitt. Blev jätterädd och orolig för hur vårt lilla mirakel i magen mådde och bara önskade att de skulle plocka ut henne NU!

 

Jag ringde såklart dit maken min som ringde hem min mamma som skulle vara barnvakt och en kvart senare var maken min där - med BB väska och kamera i högsta hugg. Idag skulle vi bli föräldar för andra gången! =)

 

Min man (som snart är klar läkare) kände både läkaren och den underbara barnmorskan vilket kändes SÅ tryggt. Vi blev förflyttade till ett otroligt fint rum, en liten "BB svit" där vi lyssnade på samba musik, duschade, tog sista magbilderna och ringde hem och sa godmorgon till vår lilla skatt.

 

Hela tiden höll de koll på miraklet i magen via CTG och kom in och kollade att vi mådde bra så jag kände mig väldigt trygg med det - även om jag faktiskt var livrädd också. Jag började tänka på alla hemska historier man läst om i mama tidningar, folk som spricker, en mamma som blev förlamad under ett kejsarsnitt, mister sina barn... Åh - varför satt jag och läste sådana saker medan jag var gravid?

 

Personalen var dock HELT HELT underbara och min man likaså. Fick ett sådant enormt stöd och de pratade med mig om vad bebisen skulle heta, om storasyster därhemma och sådant som fick mig att tänka på varför vi faktiskt var där!

 

Oj, nu ropar en liten hungrig lillasyster älskling på sin mamma så får skriva mer senare... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Världens mest underbara lillasyster på 3340 gram och 53 cm lång har har nu anlänt! Vi är så lyckliga att det går inte att beskriva i ord. Hon är så ljuvlig, så fin, så perfekt! Både jag och vårt lilla mirakel mår fint och hon kom ut med APG 10-10-10 precis som sin storasyster! =)

 

Vi är världens mest stolta föräldrar till dessa fantastiska flickor, hur kan vi ha sådan tur att ha fått dessa två mirakel? 

 

Just nu är jag helt inne i min rosa bebisbubbla och bara njuter av detta fantastiska lilla liv. Glädjetårarna rinner och vi är bara SÅ SÅ SÅ SÅ LYCKLIGA! 

 

Kommer alldeles snart skriva förlossningsberättelse och visa fler bilder, men nu ska jag ägna mig åt mina små prinsessor! 

 

 ♥ Detta är verkligen livets mirakel - vilken himlastormande LYCKA!  ♥

 

 

 

Jag älskar den lite marina / New England stilen, speciellt på sommaren! Denna tröja från Bondelid, ovan, blev min idag! Gulligt med rosett  och randigt tycker jag! Kör lite på metoden att jag inte får handla något nytt innan ett annat plagg åkt ur garderoben (vill inte ha en massa oanvända plagg som samlar damm i garderoben).

 

Idag har jag därför rensat ut det sista onödiga plaggen ur garderoben - SÅ skönt! En hel flyttkartong med kläder till klädinsamling blev det. Och även lite kläder som kanske ska säljas! Kanske en bloppis här? :0)

 

 

 

Älskar denna klassiska tröja från Henry Lloyd

 

 

 

 

 

Oj - så lugna och lata dagar jag har nu. Ingen stress här inte. Jag följer verkligen rådet alla höggravida får att vila och unna sig saker såhär på slutet. Det är ju i för sig inte så mycket annat jag kan göra än att vila nu så bäst att passa på att njuta av det! Mest sitter jag under min korkek och dricker iste, äter glass och läser tidiningar.

 

Inte varje dag i livet man kan leva såhär som en prinsessa så får väl passa på att njuta av lugnet nu. Annars har jag ju alltid tusen bollar i luften så detta känna lite ovant... Folk i min omgivning är ju bara såå gulliga och pysslar om mig, lagar mat, kommer med mat, handlar min favoritmat, underhåller lillan medan jag får vila, hjälper till med hundarna...!  ♥ Världens bästa familj har jag! ♥

 

Tror jag har läst varenda tidning som finns på marknaden nu. Elle, Femina, Mama, Vi Föräldrar, Föräldrar & barn, Amelia, Style by... Och jag och lillan läser serietidningar för fullt! Hon älskar det. Bamse speciell!

 

Vi har riktigt mysigt jag och min lilla tös och hon verkar helt nöjd med att mamma just nu står för myset och pappa för buset. Vi läser, badar, gosar och pysslar och maken min står för utflykter, bus och äventyr medan jag ligger som en strandad valross...! ;0)

När jag inte sitter i skuggan med min iste har jag börjat få cravings för älsklingens glassdrinkar, tiramisu på en sval uteservering och ja... Allt som är sött! Unnar mig alldeles för mycket desserter, minst en om dagen, men så är man ju inte höggravid särskilt ofta i livet heller! ;0) Har gått upp precis det jag ska (även om magen ser GIGANTISK ut) och allt ser bra ut på BM kontrollerna så tror inte lite sockerkick såhär på slutet kan skada!

 

 

Kan inte fatta hur man kan vara så liten och få plats i storlek 50! Har varit inne och pysslat och tvättat de sista små små plaggen nu och vikt i ordning i bebisens byrålåda... Åh - TÄNK att snart snart kommer vårt lilla mirakel. Overkligt, magiskt - och helt fantastiskt!

 

Igår berättade vi igen för lillan att mamma och pappa ska åka iväg snart och hämta hem lillasyskonet och berättade vad hon ska göra under tiden vi är på BB, att hon kommer och ska hälsa på mamma och bebisen på "hotellet" innan vi åker hem allihopa. Hon blev faktiskt jätteglad för hon älskar ju sin släkt som ska passa henne (och omvänt!) under BB tiden och har nog faktiskt aldrig gråtit en halv tår när vi gått hemifrån så det känns tryggt att hon är så trygg!

 

Va ju lite orolig för det eftersom lillan varit hemma med mig så länge och inte är van vid att vara borta från mig, men det är aldrig några problem alls för vår familj att natta, passa henne eller så! Det har vi testat många gånger nu just med tanke på BB vistelsen, men hon somnar som en stock och vinkar alltid glatt hejdå när vi går. Hon är inte så sentimental som sin mamma... ;) Blir nog mest jobbigt för mig att vara utan min lilla älskling, kanske i flera dagar! Lillan själv kommer nog ha fullt upp.

 

Hon är så klok och förstår så mycket! " Jag leka, busa med *** , sova natt, sedan komma till mamma och bebis och hämta bebis hem". Skönt att hon faktiskt förstår. Otroligt att hon kan snappa upp så mycket när hon bara är två små år. Lilla gumman! 

 

 

 

 

STORA magen i tunika från HM, kofta från Hunky Dory och gravidhalsband från silverskrinet (missa inte tävlingen där du kan vinna smycke därifrån, se inlägget nedan)

 

Vovvarna har varit på lååång långpromenad med sin fantastiska extramatte, lillan har varit på härlig utflykt i timmar och plaskat i vattenpölar och letat efter maskar med sin nya lupp (tur vi hann köpa nytt regnställ, hon drar sig inte för lite regn min lilla tös, hon ska ut i regn och rusk minsann...! =P ) och mina älskade små småskyddslingar är därmed välrastade och aktiverade! :)

 

Nu ligger jag här och myser med min stora sparkande mage, ett gäng trötta och gosiga hundtjejer och en stor kopp chaite... MYS på hög nivå! Ute ösregnar det och blåser en massa - perfekt gravid-mys-väder!

 

 

Mamma, jag och en sovandes liten skatt i vagnen trotsade faktiskt regnrusket och satte oss under tak på en uteservering och åt lunch. Min lilla kärlek sov siesta som en stock för hon är så trött efter all aktivering hon får om dagarna.

 

Eftersom jag inte kan åka på utflykter och hålla igång som vanligt just nu så har hon sina högt älskade och utvalda "BB-vakter" som ställer upp och leker, tar med henne på utflykter och hittar på roliga saker med henne medan jag vilar och maken jobbar. Är så glad att hon har en så fin familj runt omkring sig som älskar henne så - och hon älskar dom! Hon är totalt lyrisk över all uppmärksamhet hon får från alla håll och kanter så numera sover hon faktiskt lunch ibland redan innan lunchen för hon är så trött av allt bus... Mitt lilla stora hjärta! 

 

 

Nu ska jag lägga mig och gosa med hundtjejerna, läsa nya Sköna hem och njuta av att göra ... ingenting! :) Känner hur det lilla livet i magen sparkar och har sig och blir lika lycklig varje gång, bebisbuffar är bland det bästa som finns! Nu väntar tidningen, chaite och mys i ett nystädat och nytvättat hem! 

 

 Livsnjuteri!  

 

Silverskrinet säljer helt otroligt vackra namnsmycken i silver och guld. De säljer även dopsmycken, gravidsmycken, kärlekssmycken, förlovningsringar m.m. Och HELT bedårande smycken för barn!

 

Vi har massa fina smycken från Silverskrinet. Lillans halsband som hon ska få på BB i storasysterpresent kommer därifrån, mitt gravidsmycke och mina fina namnhalsband kommer också dem från Silverskrinet.

 

 

En såhär vacker amulett kom på posten från Silverskrinet. Älskar personliga smycken / namnsmycken så man kan ha sina älskades namn runt halsen. Snart kommer en tävling med Silverskrinet så håll utkik...

 

 

 

Jag är så LYCKLIGT lottad! Är så glad, tänk att om bara ett litet litet tag så är vi föräldrar till två barn.

 

Minns redan när jag var tonåring och gick och köpte "Vi föräldrar" och "Mama" i smyg... Jag gick och avundades alla gravida och såg mammor och babys överallt! Min fullkomligt enorma barnlängtan blev ju inte direkt mindre med åren så jag är bara så lycklig att jag träffade en man som vill precis samma sak som jag. Men att jag skulle vara 2 barnsmamma vid 25 års ålder hade jag nog aldrig riktigt vågat hoppas på... ♥ Känns så otroligt häftigt, 25 år och 2 barnsmamma - wow! 

 

Jag har verkligen alltid drömt om att bli ung mamma, och att få ge vår älskade solstråle ett litet syskon! Nu snart får älsklingen och jag vårt andra lilla kärleksbarn, otroligt! 

 

Även om jag börjar undra om denna väntan är för evigt (tiden går rätt långsamt nu på slutet...en lååång leveranstid! ;) ) har vi mysigt här med levande ljus i regnet, spa mys i duschen, gosar med hundarna, läser massa tidningar, dricker mina dagliga fruktdrinkar (alkoholfria såklart ;0) ), lillan tar sina (nästan) dagliga dopp i havet och vi läser sagor och myser. Och jag unnar mig att verkligen vila och ta det lungt - hur ofta kan man göra det annars i livet?

 

 

 

Detta är sista tiden bara lillan, älsklingen och jag så vi får ju passa på att umgås mycket bara vi, även om vi självklart längtar oss tokiga efter den lilla älsklingen i magen. Och vädret är ju perfekt för en höggravid - regn och svalt! Kan inte bli bättre! :0) Nu ska vi mysa hela dagen och bädda i ordning det lilla babynestet inför vårt andra mirakels ankomst...

 

Åh tänk - snart har vi henne/honom hos oss - vårt efterlängtade lillasyskon! ♥ 

 

 

 

Att gå på shoppingtur på stan är verkligen INGET för en höggravid människa med foglossning, pjuh... Blev många många fikapauser emellanåt för att hämta energi för min foglossning är inte att leka med. Ändå hade jag med mig både mormor och mamma som barnvakter ( och gravidvakter, haha) för att springa efter en busig 2 åring går icke nu!

 

TUR att jag har min fina familj som aktiverar lillan när hennes tjockis till mamma för tillfället är rätt...otymplig! ;0) Lillan är helt överlycklig för hon får uppmärksamhet från alla håll och kanter och massa aktivering för våra nära och kära är ju så goa och hjälper till en massa nu. Verkligen välbehövligt! Känner mig något som en valross när jag vaggar fram på gatorna... haha. Visst är det helt ljuvligt magiskt och supermysigt att vara gravid, men foglossningen hade jag väldigt gärna sluppit.  

 

Nu ska jag lyssna på min gravida kropp i fortsättningen! Min kropp vill helt enkelt att jag bara ska ligga som en prinsessa hemma, läsa lite böcker, kolla någon mysig DVD, äta praliner och dricka älsklingens glassdrinkar. Klok kropp det där, hehe! ;0) Är verkligen helt slut så nu ska jag värma vetekudden och lägga mig på sofflocket fram till förlossningen! =P 

 

 

Har i alla fall idag trotsat foglossningen och gjort klart alla ärenden nu inför lillebror/systers ankomst. Har hämtat en stor canvas tavla på lillan som ska hänga i vardagsrummet, har köpt minneskort till förlossningen, framkallat alla foton från gravidfotograferingen, köpt en hel drös med tidningar och böcker som jag kan läsa nu i väntans tider, köpt några basplagg till första tiden och varit och handlat en massa härliga frukter på torget. Älsklingen fick rycka ut och bärga hem mig med alla frukter, tavlor och saker... För att bära minsta lilla - nej, det säger foglossningen big no no till! 

 

Fick också med mig dessa otroligt söta klassiska tröjor från Polarn & Pyret. Funkar ju lika bra till en liten syster som till en liten bror. Så nu kommer barnen matcha fint! ;0) 

 

 

 

När jag gått ned mina gravidkilon ska jag bara investera i KLASSISKA plagg. Är så trött på de nya "hippa" märkena och "boho" stilen. Och på impulsköp, det är bara dyrt och går sönder känner jag efter att ha slängt och lagat en del av lillans och mina plagg från de stora vanliga kedjorna som bara gått isönder efter typ en tvätt! Klart det är kul att köpa lite slit och slängplagg från de stora lågpriskedjorna, men i det stora hela är jag inte mycket för impulsköp. 

 

Broderier och stora stickade, mönstrade kläder i all ära, men den stilen är faktiskt inte riktigt jag. Sedan har jag då och då fallit för trenden och köpt från de stora "folklore" / oversize märkena, men känns aldrig riktigt som jag. Finns såklart snygga plagg där också och har några Odd Molly favoriter i garderoben, men över lag är det inte riktigt jag.

 

Är TRÖTT på oversize, stora plöfsiga tunikor och massa mönster. Väldigt gravidvänligt för visso och gravidmagar är ju SÅ fint, men när min gravidmage är borta kommer nog också de sista oversizetröjorna/boho tröjorna ur min garderob vara borta. Det kan ju vara jättefint på vissa, men känner att jag vill inte att det ska hänga en massa oanvända plagg i min garderob som "inte är jag". 

 

 

 

 

När jag gick gymnasiet fick jag 2 Busnel kappor (i "Victoria" modellen) av min mamma, de har hållt så extremt bra och är så snygga, klassiska och jag bara älskar dem! Har dom än idag så de är välanvända, men det syns inte. Visst är dom extremt dyra, men så har jag alltså haft mina i 6 år (!!) och tänk vad jag sparat in på det... ;0) Så lämnar jag in dem på kem när de är smutsiga och hem får jag dom som "nya". Man sparar ju i längden på att köpa kvalité känner jag. 

 

Nu ska jag investera i min tredje Busnel och denna gången blir det ljusblå / vintervit / lila. Svårt att bestämma mig... Lila kanske är för damigt, ljusblå och vintervit känns inte helt hundra när man har småbarn och hund... hm!?

 

 

Snyggaste jag vet är ett par tighta jeans (också tyvärr det mest obekväma jag vet!), en Busnel, ett snyggt bälte och en snygg tight piké eller skjorta. Älskar slim fit oxford skjortorna från RL och Burberrys skräddarsydda tighta. Det är verkligen tidlös kvalité! Visst är de dyra i inköp, men de håller ju i ÅRATAL och går aldrig ur mode!

 

Nästan alla nya toppar jag köper går sönder, går upp i sömmar och slits efter bara några tvättar. Burberry och Ralph Lauren har hållt i år genom klorintvättar och kemtvättar och de sett ut som... NYA! 

 

Det är verkligen inte mycket plagg man behöver konstaterade precis jag och min kompis efter att ha gjort garderobsrens. Nu ser jag i för sig fram emot att fylla garderoben med några nya fräscha plagg, haha... Men det är ju en annan sak! En bra basgarderob kommer man långt med. 

 

Nu ska jag verkligen hålla mig till dessa kvalitétsplagg har jag bestämt efter att ha rensat garderoben på ALLT som inte är min stil längre. Jag har sålt, SLÄNGT, gett till klädinsamling och verkligen insett vad som håller och inte. Framförallt har jag ställt mig frågan "varför köpte jag det här...?". Nej - nu blir det en klassisk garderob för mig igen!

 

Mina 4 absoluta FAVORITER - klassiska skjortorna, slim fit. Från RL och Burberry. 

 

Blir lite sur på mig själv att jag har köpt på mig en massa plagg jag egentligen inte tycker om, men har blivit lite "nellad" på dom för alla andra har dom! Helt omedvetet, men ändå. Först tyckte jag att den där "folklore" stilen var det absolut fulaste jag sett, sedan efter att ALLA hade på sig det, bloggade om det och alla tidningar fotade folk i dessa tunikor så började jag tycka det var... FINT! Köpte själv på mig massa i den stilen för att sedan nu känna att jag lite föll för "modets grupptryck". Jag är verkligen inte inte inte en person som faller för grupptryck sådär, men tydligen har jag omedvetet påverkats av modetrycket, haha...

 

Nej - nu blir det klassiska plagg i min garderob framöver! :0)

 

 

 

 

 

Nu kom min efterlängtade skötväska "Black edition" från Elodie Details. Åh - jag är lyrisk! SÅ SÅ fin den är.

 

Jag letade efter en ny SNYGG skötväska i läder som man får plats med en massa i. Nu är det ju inte bara lillans och mina saker som ska med utan även en liten lillebror/lillasysters. Därför behövde vi en ny större modell skötväska att ha på nya syskonvagnen.

 

Denna snygging har dolda sidofickor anpassade för att hålla nappflaskan upprätt. Massor av specialanpassade fack och fickor för blöjor, våtservetter, nycklar och mobil mm. Den är extremt rymlig också! Och så snygg...

 

 

Denna väska känner jag funkar lika bra att ha både som vanlig väska och som såklart skötväska i lekparken. Den ser liksom inte ut som en skötväska så jag kommer nog ha den ibland annars också.

 

Det jag gillar är att den har en massa funktioner och detaljer och kan fästas på barnvagnens handtag med de flätade läderstrapsen. Annars är det svårt att hitta en skötväska som funkar till Donkeyn och sitter bra då handtaget ju är ganska brett så man måste nästan ha en skötväska med straps.

Följde med en vadderad skötbädd också så nu kan jag stryka det på listan.

 

Åh - är så nöjd med denna fina väska! Nu är det bara lillebror/syster som saknas, sedan är jag redo för livet som 2 barnsförälder! ;0)

 

 

Jag läste precis en artikel på internet om att vissa ämnen i hudvårdsprodukter och parfymer kan vara hormonstörande och att man skulle göra allt för att undvika "kemi" så mycket som möjligt när man är gravid. Låter ju ganska logiskt tycker jag, logiskt, men svårt... Känns liksom "fel" att ta på en massa parfymer, starka hudvårdsprodukter och sminka sig en massa när man är gravid. Allt absorberas ju av huden rakt in i kroppen... 

Nu är jag ju väldigt noga med vad jag väljer för hudvård i vanliga fall också, men det är svårt då jag ju fullkomligt ÄLSKAR detta med SPA och skönhetsvård och tycker det är SÅ skoj att testa nya cremer och produkter. Härligt härligt, men farligt farligt... ;0)

 

 

I Danmark ger dom följande råd till gravida:

• Färga inte håret medan du är gravid ELLER ammar (!)
• Använd så lite smink och kosmetika som möjligt
• Använd inte parfym eller parfymerade produkter
• Blek inte dina tänder
• Välj en säker vattenflaska (utan plaster)
• Ät ekologisk giftfri mat

 

TÄNK att vi ska bli 2 barnsföräldrar - helt m.a.g.i.s.k.t.! Är SÅ SÅ SÅ förväntansfull och tycker verkligen det ska bli så extremt... ROLIGT! Jag fullkomligt ÄLSKAR detta ljuva mammaliv. Vi kanske får världens 2 barnschock och det kommer säkerligen inte bli mycket sömn, det vet jag, så jag ska inte säga för mycket. MEN - tiden när lillan var liten bebis upplevde jag som alldeles ljuvlig. Visst var man helt dödstrött vissa nätter efter amningsmaraton och ingen sömn, men det positiva vägde upp så otroligt extremt mycket! Ett litet leende från miraklet i vagnen och så glömde man bort den sömnlösa natten...

 

 

 

Och om man jämför med att jobba eller plugga... Det går ju inte ens att jämföra! Allt känns ju så fruktansvärt trist om man jämför med att vara hemma med sitt eget barn, tycker jag - att vara hemma med lillan är det bästa som finns! Minns att jag bara var helt förundrad över att jag fick BETALT för att vara hemma med min ljuvliga dotter. Drömjobbet gånger hundra verkligen... Jag kan inte se det som ett "jobb" ( visst är det fullt upp att vara hemma med barn, men "jobb" låter så negativt) - för mig är det livet - att vara hemma med min älskade dotter och ha som enda uppgift att ta hand om henne!

 

Jag trivdes jättebra med både mitt jobb och med mina studier - men tiden som hemmamamma på HELTID slår allt - tycker jag... =)

 

Nu ser jag så fram emot vardagen med 2 barn och detta att vår älskade tjej ska bli storasyster. Undrar hur denna mammaledighet kommer att bli  - nu med två små mirakel!?

 Med lillan var jag ju så extremt aktiv och lillan och jag åkte runt på mammaträffar, utflykter, mamma & baby yoga, babymassage, sagostunder, babysång, rytmik, babysalsa, mamma & barn dans... Vi sågs också ofta alla mammor hemma hos varandra på stora lekträffar - otroligt skoj! Det är bara nu sista typ 3 månaderna jag inte orkat vara så aktiv på grund av att jag är så gravid med foglosnsing. Jag hade ju ett så flexibelt jobb så jag var iväg på massa skoj även när jag jobbade (lillan går ju inte dagis) - blev lite pusslande, men gick så bra så.

 

Men undrar egentligen om man har TID med allt sådant med två små mirakel? Barnen kommer ju också ha olika behov. Lillan är en väldigt social och aktiv liten tjej som fullkomligt älskar sina aktiviteter och att åka iväg och hitta på saker med andra barn. Varje dag är hon iväg på små "äventyr" och frågar alltid på morgonen vad som ska hända idag! :0) 

 

Den lilla bebisen har ju mest behov av mysigt lugn och ro och jag måste ju ta det rätt lungt och få rätt på amningen och så. Är inte mycket för att släpa runt små bebisar bland folksamlingar - tror de små liven behöver lite lugn och ro i början!

 

 

 

Så ska bli spännande att se hur man får ihop BÅDA våra små mirakels behov. I början kommer maken min vara hemma med oss och vara föräldraledig, men sedan undrar jag mycket hur vardagen kommer bli med våra två små älsklingar.

 

Åh - nu LÄNGTAR jag SÅ! Nu får lilla busungen i magen komma snart... 

 

 BERÄTTA gärna! :0) 

 

 

 

 

En läsare bad mig skriva och tipsa om bra böcker som handlar om att få syskon...

 

Dessa kommer från Adlibris som har väldigt bra priser (och snabb service) om man inte vill låna på bibblan.

 

 

Äntligen syskon - Camilla Lundsten. Gullig liten pekbok om att få syskon. Lillan älskade bilderna i boken! 49 kr.

 

 

Mysig bok av Astrid Lindgren om en pojke som också vill ha ett syskon precis som sin kompis. Klassisk! 64 kr. 

 

 

Rolig "lyfta - på- flikar - bok" av Thomas Svensson. Lite rim och bilder och flikar som man kan öppna för att ex. se vad bebisen gör i mammas mage. 99 kr.

 

 

En bok med fotografier i stället för tecknat. Här kan vi följa vad en liten nyfödd lillbror gör hela dagarna. Elisabeth Broomé. 69 kr. 

 

 

 

 

 

Åhh, den där Noahtavlan som du har i tävlingsbilden skulle vara så perfekt här. Noah har ännu inte hunnit få någon egen namntavla - så här har vi den ;) Storlek önskar jag helst 40*50cm, gärna då grön! Rasmus älskar rosa, Jonathan har en blå tavla - så grön kan bli Noahs färg :) Länkar: http://nilssonpettersson.blogg.se/tavlar/2012/june/dianasblogg-1.html#comment Kram Annika familjenpettersson@hotmail.se

 

 

 

 

 

Här ser ni min nya Boob klänning från 4mom. Den är bara helt ljuvlig dessa varma dagar, sedan i höst tänkte jag ha den till svarta strumpbyxor och svart kofta ( det är en amningsklänning också). 

 

NU känns det dock som att vi bara går runt och väntar, räknar dagar och åter igen väntar väntar väntar på att det ska bli dags för detta lilla mirakel att komma. De som ska vara med vår älskade tjej när vi är på BB är stand by och väntar de också.... Hundvakterna väntar, ja alla väntar! Denna ovisshet och väntan är både lite långtråkigt ( lite som när man var liten och väntade på jultomten, fast gånger hundra i lyckoväg), mysig, nervös, spännande, förväntansfull och magisk på samma gång! När kommer vår älskade bebis? Det är det som är lite märkligt med att vara gravid, man kan inte styra något själv. Bebisen kan komma i vecka 42 som lillan gjorde, eller i vecka 24 som lillans lekkompis gjorde. 

 

På ett sätt vill jag bara att förlossningen ska dra igång nu. Samtidigt känner jag mig lite spänd över detta med just själva förlossningen - och framförallt över att vara utan min dotter under BB vistelsen - kanske flera dagar! Känns nästan som att jag ska vara lite "otrogen" mot henne för att jag ska åka iväg från henne sådär och att hon sedan aldrig kommer få vår odelade uppmärksamhet igen! 

 

Samtidigt längtar vi så otroligt efter detta högst efterlängtade lilla syskon och mirakel - känns på något sett som att denna lilla älskade människa redan är en så självklar del av vår familj! Eller rättare sagt, denna lilla juvel i magen ÄR en självklar del av vår familj. H*n finns ju lika mycket även om h*n inte är född än. Tänk att man kan älska någon man aldrig "träffat". 

 

 

Nu har jag kommit till den punkten att jag inte vågar bestämma saker. Dels är jag ganska "familjeinriktad" och känner bara för att vara hemma med familjen och boa, känner mig verkligen inte så social för tillfället (vilket jag verkligen brukar vara). Nu vill jag bara vara hemma och gosa med min älskade lilla busfia och ge henne 100 % mamma. Dels också för att jag vill inte avboka en massa saker när nu förlossningen startar utan vill ta det lungt sista tiden.

 

Men samtidigt är jag är ju van vid att ha massvis med program och saker inplanerat så lite ovant känns det att ha en helt tom kalender och bara... vänta! =P Försöker vara så mycket jag bara kan med min älskade dotter, ge henne all tid och uppmärksamhet nu sista tiden hon har som "ensambarn".

 

Ganska mysigt att bara ta det såhär lungt. Sova siesta när lillan sover, dricka kall saft i skuggan, äta glass med lillan i lekparken ( och låta alla andra springa efter henne, i min höggravida takt kommer man inte långt... =P ), ta en lugn fika med en vän, läsa tidningar, pyssla i barnrummet, gosa med min lilla tjej (trots att hon är världens piggelina är hon även världens mysigaste), mysa med hundarna och bara ... vara! Ladda med sömn!

 

Tänk så lyckligt lottade vi är som faktiskt redan har två små mirakel - även om det ena ligger i magen fortfarande! Ibland när lillan är så där extra underbar (som hon i för sig alltid är) bara förundras jag över hur vi kunde få en så toppentjej till dotter. Känns verkligen för bra för att vara sant - ska vi få bli 2 barnsföräldrar? Wow! 

 

 

Fick frågan om jag inte kunde skriva mer om var man kan hitta bra amningsplagg. Jag har en bra "amnings-bas-garderob" med bra amningslinnen (mina favoriter är från Boob och Tusen Blå) och några amningströjor och klänning. Dessutom en fantastisk amningsponcho som man kan hänga över sig när man ammar. MEN - det finns ju "vanliga" kläder också som man lätt kan amma i. 

 

Omlotttröjor (med amningslinne under) måste vara ett av de bästa amningsplaggen! Har egentligen bestämt att jag inte ska köpa nya kläder innan jag är av med gravidmagen och kan ha vanliga kläder, men denna i bomull från Filippa K kunde jag inte motstå då den ser så SKÖN ut att amma i svala sommarkvällar.

 

Skjortor eller skjortliknande tröjor som man kan knäppa upp är också lätta att amma i och man behöver inte "klä av sig" för att mata sitt lilla mirakel. Typ toppen nedan kan man knäppa upp knapparna på som en skjorta och också amma diskret i om man har amningslinne under, båda tröjorna från bilderna, från Filippa K.