Hur startade era förlossningar?

 

Här ser ni min nya Boob klänning från 4mom. Den är bara helt ljuvlig dessa varma dagar, sedan i höst tänkte jag ha den till svarta strumpbyxor och svart kofta ( det är en amningsklänning också). 

 

NU känns det dock som att vi bara går runt och väntar, räknar dagar och åter igen väntar väntar väntar på att det ska bli dags för detta lilla mirakel att komma. De som ska vara med vår älskade tjej när vi är på BB är stand by och väntar de också.... Hundvakterna väntar, ja alla väntar! Denna ovisshet och väntan är både lite långtråkigt ( lite som när man var liten och väntade på jultomten, fast gånger hundra i lyckoväg), mysig, nervös, spännande, förväntansfull och magisk på samma gång! När kommer vår älskade bebis? Det är det som är lite märkligt med att vara gravid, man kan inte styra något själv. Bebisen kan komma i vecka 42 som lillan gjorde, eller i vecka 24 som lillans lekkompis gjorde. 

 

På ett sätt vill jag bara att förlossningen ska dra igång nu. Samtidigt känner jag mig lite spänd över detta med just själva förlossningen - och framförallt över att vara utan min dotter under BB vistelsen - kanske flera dagar! Känns nästan som att jag ska vara lite "otrogen" mot henne för att jag ska åka iväg från henne sådär och att hon sedan aldrig kommer få vår odelade uppmärksamhet igen! 

 

Samtidigt längtar vi så otroligt efter detta högst efterlängtade lilla syskon och mirakel - känns på något sett som att denna lilla älskade människa redan är en så självklar del av vår familj! Eller rättare sagt, denna lilla juvel i magen ÄR en självklar del av vår familj. H*n finns ju lika mycket även om h*n inte är född än. Tänk att man kan älska någon man aldrig "träffat". 

 

 

Nu har jag kommit till den punkten att jag inte vågar bestämma saker. Dels är jag ganska "familjeinriktad" och känner bara för att vara hemma med familjen och boa, känner mig verkligen inte så social för tillfället (vilket jag verkligen brukar vara). Nu vill jag bara vara hemma och gosa med min älskade lilla busfia och ge henne 100 % mamma. Dels också för att jag vill inte avboka en massa saker när nu förlossningen startar utan vill ta det lungt sista tiden.

 

Men samtidigt är jag är ju van vid att ha massvis med program och saker inplanerat så lite ovant känns det att ha en helt tom kalender och bara... vänta! =P Försöker vara så mycket jag bara kan med min älskade dotter, ge henne all tid och uppmärksamhet nu sista tiden hon har som "ensambarn".

 

Ganska mysigt att bara ta det såhär lungt. Sova siesta när lillan sover, dricka kall saft i skuggan, äta glass med lillan i lekparken ( och låta alla andra springa efter henne, i min höggravida takt kommer man inte långt... =P ), ta en lugn fika med en vän, läsa tidningar, pyssla i barnrummet, gosa med min lilla tjej (trots att hon är världens piggelina är hon även världens mysigaste), mysa med hundarna och bara ... vara! Ladda med sömn!

 

Tänk så lyckligt lottade vi är som faktiskt redan har två små mirakel - även om det ena ligger i magen fortfarande! Ibland när lillan är så där extra underbar (som hon i för sig alltid är) bara förundras jag över hur vi kunde få en så toppentjej till dotter. Känns verkligen för bra för att vara sant - ska vi få bli 2 barnsföräldrar? Wow! 

 

Hur startade era förlossningar? Hade ni mycket "känningar" innan? Hur mådde ni sista tiden, levde ni "som vanligt"?

Jag levde som vanligt och fick avboka saker från BB.. ;)
Det hela startade med att vattnet gick mitt i natten - hade haft lite sammandragningar, men inte onda sista dygnet. typ 14 timmar efter vattnet gick startade värkarna, då var jag öppen 5 cm och sen gick det rätt fort... ;)

Jag gifte mig samma dag som BF (enkel ceremoni förvisso, planerar större fest senare) och hade värkar hela den dagen. Sambon insisterade på att det var riktiga värkar och jag insisterade på att det inte inte gjorde sååååå ont :p På bröllopsnatten föddes hon :)

Så ja, vi levde nog "som vanligt" och jag hade ett kundmöte två dagar efter vi kom hem från BB. Tyckte det var väldigt skönt att hålla igång :)

Min startade inte alls... 10 dagar över tiden blev jag igångsatt!

P.s. Ska tillägga att det dock är ovanligt att gå över tiden mer än 14 dagar, bara 5 % gör det så även om du blev överburen sist är det inte säkert att du blir det igen! =)

Vad du gnäller Diana om din dotter. Hon är inte enda barnet i världen som fått ett syskon. Ni har ordnat det hit och dit så din dotter inte skall känna sig undanskuffad. Herregud stackars barn kommer ni någonsin släppa navelsträngen?

Vad du gnäller Diana om din dotter. Hon är inte enda barnet i världen som fått ett syskon. Ni har ordnat det hit och dit så din dotter inte skall känna sig undanskuffad. Herregud stackars barn kommer ni någonsin släppa navelsträngen?

Förstår precis hur Diana känner. Är också hemmamamma och har knutit an väldigt bra till mina barn, tycker det känns olustigt att vara utan min 2 åring över natten... MEN - de klarar de ofta bättre än vad man tror.

Förstår också hur det känns men är ingen hemmamamma i vanliga fall. Sittet här med ca 4-5 veckor kvar till bf och försöker tillbringa så mycket tid jag kan med min älskade 2-åriga son innan bebisen kommer. Visst, han är inte det enda barnet i världen som får ett syskon men det är ändå en sorg att avsluta det kapitlet i livet när han var den absolut enda. Men nu börjar en ny underbar tid som, som tur är, överväger det som känns sorgligt just nu :-)

Första förlossningen startade med att vattnet gick, rejält! Precis som på film trots att alla sagt att det absolut inte kommer en sån störtflod när vattnet går. Men det gjorde det här. Kl var 5 på morgonen, jag sov o vaknade av att det "knäppte" till i magen. Himla tur att jag hann upp ur sängen!
Trodde att det skulle gå snabbt men inte förrän 21 timmar senare så var dottern ute.
Andra började med småvärkar som långsamt blev starkare. Tog lång tid innan jag förstod att det nog var dags nu. :)

Vi levde på som vanligt ungefär, även om tempot drogs ner en smula där i slutet. Lillan valde dock att titta ut lite tidigare än beräknat och valde självklart dagen när pappan i huset befann sig i andra änden av Sverige :) Allt började med att vattnet gick precis som på film och sedan satte allt i gång med rasande fart.

Stort lycka till med lilla pyret. Så underbart att få ett till mirakel.