Fick frågan om jag inte saknar mina studier? Tyvärr måste jag säga att jag inte saknar dem alls än. Jag ska utan minsta lilla tvekan ta min juristexamen för en bra utbildning är extremt viktig för mig, även om jag så får tvinga mig tillbaka ska jag ta min examen. Vill att mina barn ska ha en välutbildad mamma och dessutom har jag de lätta och roliga kurserna kvar på utbildningen. Två timmars undervisning per dag är det , annars får jag vara hemma - hem, ljuva hem! Älskar ju att vara hemma och vara "fri" i den bemärkelsen att jag kan lägga upp min tid som jag vill och så är det verkligen på den utbildning jag läser! Jag kommer ha massa tid för mina barn ändå - det är liksom inte så att livet tar slut för att jag börjar plugga igen (vilket jag lite hade en känsla av innan om jag ska vara ärlig - kunde inte tänka mig att "lämna" min lilla dotter och börja studera! Nu förstår jag ju att barnen kommer ju ha buskul på dagis när jag väl börjar plugga igen, de kommer ju behöva dagis då också, men det var väl några instinktiva moderskänslor som talade innan...). 

Nu ska jag ju vara hemma väldigt länge till. Kommer ha varit hemmamamma (kombinerat med mitt jobb som jag mestadels gör hemifrån) i typ 4,5 (!) år när jag börjar studera igen (om jag får studieuppehållet förlängt, men det måste dom väl godkänna då jag är föräldraledig) så jag hoppas att jag börjar längta tillbaka ordentligt! Verkligen hoppas jag det för jag kan liksom inte vara hemma med barnen för alltid, fast jag väldigt gärna vill... ;0)

Nu passar jag på att njuta för jag bara älskar att vara hemma med min fina dotter och den buffande bebismagen. Är så extremt tacksam över att jag har kunnat få denna möjlighet att faktiskt kunna vara hemma med mina barn - älskar min vardag så otroligt mycket!

Nu har jag ju i för sig jobbat (fast som sagt då mestadels hemifrån några månader) - men detta att kunna vara hemma, ha lillan hemma om dagarna och vara liksom...hemmamamma - det är verkligen ljuvligt! Kommer bli oerhört svårt att slita sig från detta liv - men jag ska ta min juristexamen! 

För att få lite juridisk motivation tillbaka har jag faktiskt skaffat mig några, kan man säga, lite av "mentorer" inom juridik och vilken pepp jag fick där! Wow - tänk vilka människor det finns som lägger ned tid av sin fritid på att peppa och råda andra människor i deras studier och karriär. Jag har nu fått de mest inspirerande mail man kan tänka sig med tips på bra arbetsplatser, vilka specialkurser jag ska läsa för att få jobben jag vill ha och jag kände bara att min "juridiska svacka" började försvinna... 

Det är ju faktiskt extremt KUL och meningsfulla jobb man kan få av min utbildning! Och dessutom en helt okej och trygg ingångslön. Jag ser nu juridiken på ett helt annat sätt än tidigare - man behöver inte jobba ihjäl sig, stressa och ha ett trist typ 8-20 jobb för att man läser till jurist! Tvärtom - finns massor av vägar att gå och är så G.L.A.D att jag fick denna pepp från de andra juristerna. Och vilken mix av jobb de hade, de jobben jag tyckte verkade roligast; - någon jobbade med utsatta människor (nästan som socialarbetare fast kunde då även hjälpa dem med allt det juridiska också), någon jobbade på skolnämnden med att hjälpa barn som farit illa i skolan, någon med familjerätt, någon forskade, någon jobbade hemifrån (min dröm!) och jobbade med att hjälpa privata personer med juridiska problem, och en annan med äldrevården. Riktigt spännande jobb tycker jag! Vill helst jobba med människor på något sätt. Några jobbade inte alls med juridik, men hade haft enorm glädje av sin utbildning och fått sina drömjobb genom att ha en juristexamen på sitt CV.

Nu känner jag att jag nog trots allt valt rätt utbildning eftersom man kan göra så mycket utav den (även om jag sedan skulle välja att jobba med ngt helt annat är det ju ett enormt plus att ha en juridikexamen på sitt CV)! Sedan att jag har enormt svårt att slita mig från min ljuvliga dotter och detta härliga mammaliv är en annan sak - klart jag helst av allt alltid skulle vilja vara hemma med barnen, men det går ju inte... Men det är svårt att tänka att jag ska gå tillbaka till ett "vanligt" liv när jag upplevt denna helt fantastiska mammatid, men tror det är en vanesak! Men som sagt - en juristexamen ska jag allt ha innan jag blir 30! =)

Men först har jag ju som sagt tänkt vara hemma något år till med mina barn! Tiden när mina barn är små kommer ju aldrig igen så jag känner verkligen att jag prioriterat rätt. En enorm fördel med att vara student är att jag kunnat vara hemma så länge - hade jag haft ett vanligt 8-16 jobb hade jag nog aldrig fått vara ledig mer än de 18 mån man har rätt till... Och hade jag inte fått lov att arbeta hemifrån hade min dotter fått gå dagis nu. Det enda jag kände innan var att jag skulle vara så "gammal" när jag tar ut min examen, men efter att ha pratat med de andra juristerna igår känner jag faktiskt tvärtom! De sa att det var en enorm fördel att ha fått barn under utbildningen och de va själva runt 30 när de tog sin examen. Känner nu ingen press alls vad gäller min ålder - om allt går som det ska och jag är föräldraledig några år kommer jag vara klar jurist vid 29-30 år och då ha två barn - känns faktiskt väldigt bra! =)

Är så glad att jag fått tillbaks lite juridisk motivation igen, kan nu känna att man faktiskt kan få riktigt kul jobb av min utbildning och att man har sååå många valmöjligheter - passar mig bra!

Är ni nöjda med era jobb? Har ni "valt rätt"? Vad jobbar ni läsare med?