Så mycket alla fokuserar på dina studier, jag tänkte inte alls ställa den typen av frågor! :) 

1) Ska din dotter börja dagis eller ska du vara hemma med två barn?
2) Vad är det för träning du börjat med?
3) Vad gör du med din dotter när du jobbar hemifrån? 
4) Har du fått börja med gravidkläder än? Varifrån köper du dom isf? Vad har du för typ av kläder, Boob som alla andra eller? =)
5) Hur klarar du gå ut med hundarna och vagnen samtidigt? 
6) Blir bebisen eller pojke eller flicka?

// Anonym

1) Någon gång ska hon börja dagis, men inte nu, så jag kommer vara hemma med två barn i alla fall första tiden. När jag märker att hon behöver förskola börjar hon, men jag ska ju ändå vara hemma så hon behöver ju inte börja innan hon själv behöver det. Hade jag börjat plugga hade hon nog fått börja ganska snart, men nu ska jag ju lyckligtvis fortsätta vara hemma! =)

2) Jag har börjat med lite gravidträning. Dels för att förebygga och få bort foglossning och så att jag håller mig stark & pigg och för att orka mer under graviditeten. Försöker ta hand om kroppen lite extra nu när jag är gravid. Äter väldigt nyttigt, sover mycket och kör lite lite träning. Fast - det är verkligen ingen hård träning direkt, jag tar inte i mer än jag måste... haha

3) Antingen jobbar jag när hon sover, när maken min kommit hem från jobb, på helgerna eller så kommer någon av mina vänner/familj hit och leker med henne i hennes rum medan jag jobbar på. Hon tycker det är buskul när hennes "lekkompisar" kommer och har som enda uppgift att faktiskt bara leka med henne! Man blir också effektiv när man fått barn så jag får jobba när minsta tillfälle ges... ;0) Det är ju ett heltidsjobb så visst tar det tid, men det går!

4) Tröjor kan jag ha som vanligt, men jag har börjat med gravidjeans. Känns snällast mot magen, vill liksom inte att något ska trycka på älskade lillasyskonet! =)

5) Att gå ut med hundarna och vagnen samtidigt går knappt nu. Alla mina tjejer vill åt olika håll ( lillan inkluderad =P ) Jag har en fantastisk person som hjälper mig med hundrastningar, min underbara familj och vänner hjälper mig och som tur är har ju hundarna både en husse och matte så den ena kan gå ut medan den andra är hemma med lillan. På dagarna har jag oftast med en kompis som tar hundarna och så kör jag vagnen. Ja - det är lite pyssel minst sagt - speciellt när man bor i lägenhet och måste ut typ 4-5 gånger per dag! Det GÅR ju att gå ut med vagnen och hundarna också, men nu som gravid utmanar jag inte ödet allt för mycket... Jag kan ju liksom inte lyfta upp hundarna och lillan samtidigt nu om det skulle behövas!

6) Vi vet inte om det blir en pojke eller flicka, spännande! =) (Fast jag vill gärna veta...)

Vilken månad är du i? =)

5:e månaden.

åh vad kul med en frågestund!
Du får väl markera vilket påstående som passar bäst in på dig om vad du gillar/föredrar/upplever dig själv:

Blyg eller Frammåt
Jazz eller Hårdrock
Kött eller fisk
Vatten eller Mjölk
Pärlor eller Diamanter

Tänkte också kolla med dig hur ni bor, jag har inte riktigt förstått om ni bor i lägenhet eller i hus? Jag och min man bor i lägenhet med hund och vi diskuterad hur det skulle bli om vi skulle få barn hur man gör med promenaderna av hunden. Låter kanske konstigt men min man jobbar nätter vilket betyder att när jag kliver upp är han inte hemma och inte heller till sista kvällsrastningen vid tio är han hemma. Hur löser ni rastningen av hundar om barnet sover vid tio på kvällen om man är ensam?

Kommer ni bo kvar där ni bor nu, eller kommer ni behöva större när ni blir en till?

Om du skulle fantisera om hur ditt liv kommer att se utom tio år, hur skulle de se ut då?

// Isabelle http://fruhogstadius.blogg.se/

• Nog något mellanting, är inte blyg, men är väl inte direkt alltför "på". Får nog bli ett mellanting på den frågan! =)
• Absolut JAZZ!
• Fisk - älskar fisk!
• Vatten
• Pärlor

Om 10 år är jag 34 år och hoppas jag att jag lever ett mysigt familjeliv med våra barn och djur på landet och att vi alla får vara friska, lyckliga och krya. Jag hoppas också att jag har ett roligt, flexibelt jobb som jag kan arbeta med hemifrån. Och såklart hoppas jag att jag är färdigutbildad jurist! :)

Denna mage är verkligen annorlunda om man jämför med när jag var gravid med lillan. Då hade jag i denna veckan en riktig liten kagge! Denna gången är magen mycket mindre än i samma vecka med lillan. Barnmorskan säger att magen är helt normal i storlek för denna vecka och jag har hört hjärtljuden för bara någon dag sedan, annars hade jag nog varit lite orolig för jag känner mig inte så jättegravid med denna lilla mage!

Men - nyss tyckte sig både jag och maken känna några bebissparkar, det var ljuvligt och jag kunde andas ut lite... ;0) Med lillan kände jag sparkar mycket tidigare så jag har väntat och väntat på lite bebisbuffar. Ja, jag har nog blivit lite gravidnojig... Men - ÅH, vilken LYCKA det är att äntligen känna det lilla livet. Nu hoppas jag den sparkar såhär varje dag framöver så hans/hennes mamma inte behöver gravidnoja framöver... =P

Åja, så liten är ju faktiskt inte magen om jag putar ordentligt... ;0)

Nu är vi hemma igen, mätta, utvilade och nöjda efter en helg ute på landet. Vi har varit på en så mysig weekend på ett hotell/SPA och ätit en massa massa god mat, suttit framför brasan med en kopp te, njutit av hotellkänslan, och tagit promenader i snövädret.

Den mysiga loungen där vi drack te och åt massa sötsaker. Lillan drack hotellets "special bärsmoothie" så hon såg ut som ett levande litet blåbär när vi gick därifrån... ;0)

Detta med hotellfrukost är ju bara för ljuvligt. Synd bara att jag inte är någon frukostmänniska, hade frukosten varit några timmar senare i stället hade det passat utmärkt med mina "medelhavs-tider"... =P

SÅ mysigt med en massa levande ljus, helt underbar mat, skön loungemusik och mysig atmosfär.

Ja - SPA:andet blev det ju inget av, men det gör inget för vi hade fullt upp med att bara mysa i den ljuvliga miljön. Vilken MYSIG helg vi haft - jag, maken min, lillan och bebisen i magen! :)

Jag och min lilla familj är påväg ut på äventyr. En romantisk spaweekend på landet väntar.

Vi har aldrig använt oss av "5 min metoden" eller liknande utan har vår lilla tjej bett om att få vara nära sina föräldrar har hon fått det. Det passar vår familj väldigt bra och jag förstår inte varför man ska krångla till allt så med en massa trendiga nya sömnmetoder och (som vi tycker) onaturligt beteende. Ville lillan amma ammade vi, ville lillan ha närhet fick hon det, enkelt och okomplicerat! Hon har alltid varit ett väldigt nöjt barn så jag tror på att "följa ens instinkt". Naturen är ofta väldigt smart och skriker ett barn gör den ju det av en anledning (sedan menar jag ju inte att man ska gå till överdrift såklart! Det är ju inte barnet som bestämmer när man ska sluta amma ect. Då hade jag ammat än idag... haha). Men att lyssna till barnens behov tror jag är A och O för trygga barn. En sak som underlättat för oss enormt är samsovning medan vi ammade, det underlättar mycket (tyckte jag när jag ammade) att ha barnet nära sig i sängen. Vi behövde inte gå upp utan maten fanns 1 meter ifrån hela tiden så vi båda snabbt kunde somna om. Var även väldigt mysigt att ha sin lilla skatt nära! Känns även som att lillan har blivit väldigt trygg av det och hon kommer fortfarande upp i vår säng vid gryningen och sover sista timmarna hos oss.

Jag har aldrig förstått varför man ska stressa iväg barnet att så snabbt det går; sova borta snarast möjligt, börja dagis (även om det inte är nödvändigt) så tidigt det bara går eller lämna bort barnet över en weekend för föräldrarna fort ska få sin "egentid". För oss har det i alla fall inte alls känts bra utan vi vill helt enkelt ha ett nära föräldraskap.

Misstolka mig inte nu - jag tror inte alls att en bra förskola skadar små barn ( lillan ska ju också gå förskola tids nog), och de flesta föräldrar idag kan ju inte vara borta från jobb hur länge som helst. De flesta av min dotters kompisar stortrivs på dagis så jag är absolut inte emot dagis ( tyckte själv att det var superkul med dagis när jag var liten)! Nu skrev jag om det som passar VÅR familj och den metod jag tror på, den passar ju såklart inte alla föräldrar och jag säger ju inte att detta är bäst för alla, men för OSS. Ville bara förtydliga det! =)

Adlibris har fått in en bok som heter just "Nära föräldraskap" som handlar om Attachment parenting som jag ska beställa hem. "Nära föräldrar är till för dig som hellre vill lyssna på ditt barn och dina instinkter än den senaste föräldratrenden. Biologiskt sett är barn skapta för massor av närhet. I den här boken får du veta varför, men du får också handfasta råd om hur du knyter an till ditt barn, svarar på barnets behov, hittar alternativ till skrikmetoder, skapar ett eget sovarrangemang och om hur bärsjalar underlättar i vardagen."

Vi är ute på galej, ätit god mat och sedan skrattat konstant i två timmar! ;0)

Jag kommer fortsätta i full fart med studierna när jag varit föräldraledig med nästa mirakel. Förhoppningsvis kommer jag kanske längta tillbaka då? Vem vet! =) Just nu längtar jag bara efter att få vara föräldraledig igen!

Jag jobbade innan jag började studera och har därför ett bra SGI så jag var aldrig orolig för ekonomin. De som inte jobbar innan de börjar studera och sedan får barn mitt i utbildningen får ju ca 150 kr / dag och det kan man ju inte leva på så det gäller att ha bra framförhållning om man vill ha barn under studietiden!

Lycka till med studierna!

När är lillknodden beräknad att titta ut? :) Hur gör du med dina studier? Har du fått förlängt studieuppehåll, eller hoppar du av helt? Har du fortfarande ditt "hemmajobb", eller vad ägnar du nu dagarna åt? Hur ser planen framöver ut? Blir du hemma med båda barnen, eller får storasyster fortfarande börja dagis som först var tanken? / Hanna - 19 år och förlovad

Det är tänkt att den lille/lilla ska komma i sommar. Exakt BF skriver jag inte ut för det blir ju i vilket fall aldrig den dagen! ;0) Blir det planerat snitt kommer den väl 2 veckor tidigare och blir det en naturlig förlossning lär den ju komma 2 veckor "för sent" ... som sin storasyster! ;0) Jag försöker att inte alls haka upp mig på datumet denna gången utan jag är beredd 3 veckor innan och 3 veckor efter denna gången. Det blir som det blir helt enkelt! :0)

Oh, nej jag ska ABSOLUT INTE hoppa av min juristutbildning - aldrig i livet! Nu när jag är blivande 2 barnsmamma är det ju viktigare än någonsin att jag får en bra utbildning så jurist ska jag utan minsta tvekan bli - förr eller senare, men först en lång föräldraledighet!

Jag jobbar med mitt "hemmajobb" och trivs kanon! Är så oerhört glad för detta arbete som jag kan sköta till stor del hemma och därför vara tillsammans med min dotter nästan hela tiden. Det blir mycket pusslande eftersom jag samtidigt är hemma med lillan så jag får jobba när älsklingen kommit hem, när lillan sover, på helger osv. Ofta kommer även någon i familjen och leker med lillan vilket hon tycker är jätteskoj! Det fungerar faktiskt väldigt bra tack vare min helt underbara krets med vänner och familj som mer än gärna är med lillan någon timme här och där så jag kan jobba. Det är ju ett fulltidsjobb så klart att det kräver en hel del, men än så länge fungerar det så fint! Ska säga att för mig är det rena rama LYXEN att jobba hemma(vilket jag gör mestadels) så min dröm skulle vara att fortsätta jobba hemma även efter studierna.

Jag ska vara hemma med båda barnen - lillan är ju faktisk bara 2 år när lillsyskonet kommer så hon får vänta lite till med dagis. Vi vill inte heller skola in henne när hon precis har blivit storasyster. Skulle bli alldeles för stora omställningar att både bli storasyster och att börja dagis i samma veva. Hon ska börja dagis så småningom, men till en början får hon vara hemma och mysa och komma in i rollen som storasyster i lugn och ro. Får se även när vi blir erbjudna en plats på det specifika dagis vi vill, det är ju så otroligt lång kö! Så småningom tror jag dock att hon kanske kommer behöva få leka av sig på dagis någon timme (dvs. om vi märker att hon vill och har behovet). Nu är vi ju runt på så mycket barnaktiviter så just nu har hon inget behov av dagis, men sedan längre fram är det mycket möjligt att hon börjar så smått! Förr eller senare börjar hon i alla fall på dagis så hon kommer hinna med många år där också, men ser ingen anledning att stressa med det. Var sak har sin tid! MEN - att hon inte börjat dagis än är mycket tack vare vår underbara familj som ställer upp i vått och torrt som barnvakter. Lillan älskar dom och dom älskar henne och har möjlighet att spendera mycket tid med lillan - så dagis behövs inte, just nu!

Nu har lillans sommarklänningar kommit och SÅ SÅ SÅ SÅ fina de är! Blir det en lillebror så har han en hel del fina klänningar att ha efter sin storasyster... haha! Det är ju modernt med unisex! ;0)

Många har undrat hur jag tänker om nästa förlossning. Förlossningen med lillan var ju milt uttryckt...långdragen! En 10 dagar lång latensfas med värkar var 3:e - 5:e min, inlagd på  BB sista veckan, igångsättning 2 veckor över tiden och sedan efter typ 2-3 dygn så gick det inte så mycket framåt och lillans hjärtljud sjönk av allt värkstimulerande dropp så det blev akut snitt.

Allt slutade fantastiskt bra, lillan fick APG 10-10-10 och jag mådde utmärkt efter snittet och idag syns det lilla snittet faktiskt knappt alls. Dagen efter var jag ute på en promenad (eller var det samma kväll?) , jag hade massor av energi och mådde SÅ bra och var världens lyckligaste! Så klart att ärret var ömt, gjorde ont första dagarna (fast utan tvekan fullt hanterbart), men sedan det var verkligen ingen smärta att tala om som jag minns det (ömt dock). Det var läskigt att bli opererad, men annars kändes snittet SÅ kontrollerat och smärtfritt. Detta att slippa spricka, slippa nedåtgående hjärtljud, smärta, en långdragen förlossning och rädsla för att något ska gå galet under förlossningen.  Dessutom känns det lite som att "en gång snitt - alltid snitt". Det brukar ju alltid bli snitt andra gången också då... Eller?

Å andra sidan tyckte jag det var så läskigt med spinalbedövningen som ju gjorde en förlamad från brösten och nedåt i 5-6 timmar. Det tyckte jag var riktigt riktigt läskigt!

Nä, jag känner mig helt enkelt så tveksam - vågar jag utsätta mig och barnet för en naturlig förlossning igen som ändå kan sluta med ett snabbt snitt? Kanske bättre att få ett planerat snitt? Fast det är ju också lite läskigt...Det är ju OFTA ( men INTE alltid) bäst för mamman och barnet med en naturlig förlossning. Och hade jag vetat att det hade blivit en enkel förlossning hade jag såklart valt naturligt! Men om chansen är liten att det går naturligt kanske det är bäst att överväga ett snitt. Ja - jag har helt klart lite funderingar kring detta. Känns dock SÅ SÅ SÅ tryggt att älsklingen snart är läkare. Då kan jag släppa lite av kontrollen till honom, läkarna och barnmorskorna. Annars är jag ju en sådan typ av människa som vill ha KOLL SJÄLV och det kan man ju inte ha under en förlossning där man ju inte kan styra något själv...

En sak många frågat är om jag "vill uppleva en naturlig förlossning" och det känner jag inte ett dugg sug efter. Det var så fantastiskt med snitt och jag fick upp lillan på bröstet precis som efter en vanlig förlossning och jag var ju vaken och klar under hela tiden så känner inte alls att jag "gått miste om något". Nu tänker jag bara att jag vill föda på det sätt som är bäst och säkrast för mig och barnet.

Jag tänker lite som så att å ena sidan sa förlossningsläkaren att de inte ser någon medicinsk anledning till ett planerat snitt (även om det är ökad "risk" för snitt igen), de vill att jag ska försöka "normalt". Å andra sidan gick det ju inte sist och statistiskt sett är det ju större "risk" med snitt och värksvaghet om man en gång haft det. Dessutom lillan vägde nära 4,2 kg och denna gången vill jag INTE ha en " 2 veckors lång förlossning" med bebishjärtljud som går ned...

Gravid med lillan.

Jag har ännu inte bestämt hur länge jag ska vara hemma med nästa barn - men vi vill inte att syskonet ska börja dagis för tidigt och jag älskar ju att vara hemmamamma så jag kommer absolut vara hemma så länge det är möjligt. Min plats på juridikum finns ju alltid kvar så länge jag är föräldraledig och jag har redan fått studieuppehåll beviljat. Maken min är snart klar med sina studier så han kanske också kommer vara föräldraledig. Vi får väl slåss om föräldraledigheten nu helt enkelt, haha! ;0) Nej, men vi kommer ju ha ganska många föräldradagar att ta ut så det löser sig nog.

Småbarnsåren får man ju aldrig tillbaks så jag vill passa på att njuta av dem så länge det bara går. Jobba ska man ju ändå göra resten av livet sedan! ;0) Nu jobbar jag ju ifs till stor del hemmifrån så jag är ju med lillan hela dagarna, men att vara föräldraledig slår alla jobb i hela världen för mig och jag längtar tills mitt enda jobb blir att vara hemma med barnen igen (även om mitt arbete är väldigt kul). Jag bara älskade att vara mammaledig heltid - men så har jag ju världens goaste lilla tjej också! ;0)

FRÅGA:

hej, så skoj med en liten frågestund!
Först måste jag bara säga grattis till ert lilla mirakel som växer i magen nu!
Hur ska du göra med dina studier? Får du göra uppehåll hur länge som helst? Tänker ni ta reda på om det blir en lillasyster eller lillebror? Grattis igen. Ha en bra dag. kram / Ellen

 

SVAR:

Man har ju enligt lag alltid rätt att vara föräldraledig så dom kan ju inte sparka ut mig från juristlinjen direkt! ;0) Det är absolut inga problem att få studieuppehåll av den anledningen så mina studier fortsätter som vanligt efter min föräldraledighet, inga konstigheter alls (men såklart har jag sett till att få allt svart på vitt, juriststudent som jag är... haha).

 

Jag är väldigt nyfiken så jag vill GÄRNA veta om det blir en lillasyster eller lillebror. På ultraljudet vi var på sa hon att det inte ens var lönt att titta efter för det blir tydligen ofta fel så tidigt i graviditeten. Hoppas de kanske kan se på nästa UL...

 

FRÅGA:

Hej Diana! 
Vet ni vilket kön det är?
Har ni några namnförslag?
Hur tror ni lillan kommer reagera när bebisen kommer?

Du e en fantastisk mamma! <3
Kram till dig & din fina familj :)

 

SVAR:

Tack för de fina orden! =) Nej, vi har ingen aning om vad det är för liten för gömmer sig i magen, spännande. Ibland känns det som en flicka, förmodligen eftersom vi redan har en tjej så känns det av någon ytterst märklig anledning logiskt att nästa också skulle bli en tjej, haha! Ibland känns det som en liten pojke - jag har faktiskt ingen aning!

 

Vi har tänkt mycket på hur lillan kommer reagera. Hon är ju en underbar storasyster redan nu som pussar på den lilla/lille i magen många gånger om dagen. Vi förbereder henne varje dag genom att läsa böcker om syskon, hälsa på kompisar med små bebisar, leker att hennes dockor är småsyskon, pratar om det som kommer ske osv.

Vi har även gjort upp en plan inför i sommar så hon inte kommer känna sig "undanskuffad" (hemska tanke!). Vår fina familj som lillan älskar så otroligt mycket kommer att vara här mycket mycket i sommar så lillan känner att hon också står i centrum och får mycket uppmärksamhet. Till stor del kommer vi vara två vuxna hela tiden första veckorna så vi är två famnar som kan ta hand om de 2 mirakel vi nu har! Kan annars tänka mig att det är lätt hänt att antingen bebisen eller storasyskonet kommer lite i kläm då det ju är ett fulltidsjobb att ha en liten bebis som ska ammas hela tiden osv. Hon är ganska svartsjuk min lilla tös och tycker inte om när jag håller andras bebisar... ;0) Men jag tror det kommer gå jättebra och jag ser så oerhört mycket fram emot denna sommar!

 

Ni läsare som har fler barn - blev era stora svartsjuka när bebisen kom? Hur hanterade ni det?

 

Nu är ett par Converse beställda till min lilla tjej från Babyshop! Kommer bli så tuffa i vår till en kjol eller klänning. Jag beställde faktiskt färgen vit för den matchar till det mesta, men framförallt, jag har likadana så det kommer synas att vi är mor och dotter lång väg! Dock får vi nog räkna med att de kanske inte är så vita frammåt sommaren... ;0)

Förresten - ni andra med Converse - tvättar ni dem i maskin?

I sitt fina Polarn & Pyret set som hon fick av sin goa mormor! =)