Så oerhört lyckligt lottade vi är som fått våra två små skatter. Idag var det lite åskigt i luften och då tänkte jag på en av de två bästa dagarna i mitt liv - när mina fina döttrar föddes!

Minsta dottern föddes nämligen under ett hejdundrande åskväder. Jag minns det som igår när jag och älsklingen satt och tittade ut över parken på åskvädret från vårt BB rum. Med händerna på den stora magen väntade vi två på vårt andra mirakel.

Märklig känsla att veta att det var sista gången vi höll händerna på den där jättemagen och att vi snart skulle få möta vår lilla efterlängtade dotter. Ett litet syskon! ♡

Hur nervös jag än var ( för det var jag verkligen!) så var det en så fin stund där innan hon kom.

Mina älskade små flickor, blir så sentimental över att tänka på dagen de kom till oss.

Ibland när jag promenerar och går förbi förlossningsentrén blir jag alldeles varm inombords, känns faktiskt helt och hållet m.a.g.i.s.k.t!

Minns de där dagarna efter förlossningen - jag var euforisk! Jag befann mig helt i ett lyckorus, det var som att jag svävade fram i korridorerna på BB. Den känslan var så extremt häftig - jag minns att jag bara satt och grät av ren och skär lycka! Jag hade inte alls förväntat mig att jag skulle känna riktigt så direkt, många mammor får ju lite "babyblues" efter förlossningen så det trodde jag att jag också skulle få. Det slapp jag tack och lov.

Visst var jag otroligt "hormongråtmild" där på BB, men för mig tog det mer sig uttryck genom att jag var så extremt lycklig och satt och grät för att livet kan vara så fint. Och en enorm tacksamhet över att ha fått dessa små ljuvliga varelser. För att inte tala om lättnad över att allt gått bra genom graviditet och förlossning.

Vi berättar ofta för storasyster om dagen hon kom till oss och hur lyckliga vi var (är) över att just hon och lillasyster kom. Hon älskar den historien!


Det är verkligen ingen självklarhet att kunna få barn och att ha fått två välmående små skatter, ja - vilket mirakel! ♡

Nu har jag bestämt mig för att ge det ett 10:e försök att börja träna. Endast för att jag vill få lite bättre kondis och ja... För att det är nyttigt att träna helt enkelt! Men fy så tråkigt det är!

Pilates och det där tröttnade jag på efter 2 månader så nu har jag inte tränat sedan i julas. Jo, en gång var jag ute och sprang och lever fortfarande på det goda samvetet jag hade efter den rundan!

Hur hinner folk träna? Kan verkligen inte fatta det... Om jag har en stund över är det sista jag tänker på att gå ut och bränna energi!

Nu ska jag dock börja jogga någon gång i veckan är det tänkt. Också för att barnen ska se att det är kul att röra på sig (för det är det ju...*not*).

Men hur tusan hittar man motivationen till hälsosam träning?

Bra bild på Sessan och mig, vi ligger helst och sparar eneri i solen... ;-)

Min lilla 3 åring är minsann ingen badkruka som sin mamma... ;-)

Kul att höra era åsikter om Barbie! Jag kan ju verkligen inte förstå vad det är för feministiskt med att bara eftersträva männen.

Många som anser sig vara feminister avskyr ju allt som är "typiskt tjejigt". Rosa, balett, klänningar, dockor... I stället uppmuntras tjejerna att klä sig i typiska pojkkläder som byxor, blått, svart, spela fotboll, vara tuffa, gilla bilar!

HUR kan det vara könsneutralt? Jag bara undrar...

Vore det inte bättre om alla fick leka med vad de ville och pojkarna uppmuntrades att leka med dockor, rosa cupcake serviser, dansa balett och ha rosa? Pojkar kunde uppmuntras att vara mjuka och leka "ta hand om lekar". Klä på dockor, leka" mamma pappa barn" och öva sig inför sin papparoll? Så som flickor ofta lekt genom åren...

Skulle inte det bli bättre då ur en feministisk synpunkt? Att uppfostra män till att framhäva det som tidigare ansetts vara mjuka feminina sidor?

På min dotters dans är enbart 10 % av deltagarna pojkar, en bättring på 100 % om man jämför med förra terminen. Får inte pojkar dansa eller?

Nej, jag tycker det är så så fel att säga att det är feministiskt att bara efterleva "männens traditionella mall". Uppmuntra i så fall pojkar att leka med Barbie och baka cupcakes i stället för att se ned på det för att det anses "tjejigt".

Däremot tycker jag det är hemskt att man gör Barbies sexiga och tillverkar små sexiga stringtrosor till små 12 åringar, men det är ju en helt annan sak.

Någon som vill köpa en lära gå hjälm?

Ganska svåra att få tag på och vet att ni läsare frågat varifrån vi köpt vår. Lillasyster avskyr denna hjälm, solhattar, mössor och allt som spänns runt huvudet på henne så lägger ut denna på bloppis... ;-)

Maila; dianasblogg@live.se

Jag älskade Barbie när jag var liten och inte fick jag någon förvrängd kroppsuppfattning för det. Barbie är liksom en docka! Men som allt annat som är flickigt och rosa ska det såklart trampas ned på...

Spindelmannen då? Alla de där muskulösa dräkterna som är riktat till pojkar, är inte det också fel? Då kanske pojkarna tror att man ska ha så stora muskler för att bli accepterade.

Nu såg jag att Barbiehuset i Berlin höll på att vandaliseras.

Alltså - visst, Barbie är väldigt smal och sminkad. Kanske kunde man ge henne lite mer fett och hull, lite typ hängbröst, och lite mindre smink. Det tycker jag nog. Men att säga att det är fel att Barbie bakar bullar, har rosa hus och bränna upp Barbie dockor är sjukt överdrivet tycker jag!

Lek med dockor tycker jag ska uppmuntras (hos både flickor och pojkar såklart! ). Jag lekte alltid rollekar med mina dockor, tog hand om, badade, matade, nattade, hade bröllop för dom, övade liksom på relationer! Det är ju fantastiskt att man redan som liten övar på att sköta hand om och vårda relationer genom att leka med dockor. Tror det är så nyttigt!

Jag älskar rosa, spets, gulligull och typiska "tjejsaker", tycker det är superkul att kolla alla Barbie i leksaksaffären. Nu har min dotter önskat sig sin första Barbie vilket jag ser fram SÅ emot att ge henne.

Tänkte ge henne den där gravida Barbien med massa bebisar. Tyckte det kunde passa som present från en bebistokig mamma. Ska försöka hitta någon som ser sådär riktigt höggravid ut så har vi minimerat smalidealet hos oss... ;-) Men en rosa klänning, det ska minsann Barbien få ha!

Jag är som de flesta andra mammor rädd att mina älskade tjejer ska falla för smalhetsen, men tror inte de får de idealen av dockor... Och absolut inte av färgen rosa!

Men som sagt, tycker för att man ska vara på säkra sidan att man kan hulla på den där smala Barbie en hel del. Hade dessutom varit roligare om de varit mer verklighetstrogna!

Å andra sidan finns det mängder med folk som är smala av naturen! Jag vägde 45 kg fram tills jag var typ 22 år och kämpade MASSVIS för att gå upp i vikt. Då var det superjobbigt med alla som påpekade hur smal jag var...

Vad tycker ni läsare, är det fel med Barbie? Eller med dockor överhuvudtaget?

Många verkar undra om juristkprogrammet är föräldravänligt.

Alltså, både ja och nej skulle jag vilja säga!

Det stämmer som någon skrev att man inte brukar få läsa terminerna i annan ordning än vad man ska om man inte har typ särskilda skäl (om ens då?).

Jag läser alla terminer i "rätt" ordning, men har inte så mycket kvar på "grundkurserna" och fördjupningskurserna verkar vara väldigt flexibla vad gäller upplägg.

De grundkurserna jag har kvar fick jag läsa halvtid i den bemärkelsen att jag läser halva delkursen fast på en termin. Dvs. pluggar 100 % några veckor och är sedan 100 % föräldraledig igen.

Så det är lite "egengjorda" kreativa lösningar, för man kan absolut inte läsa juristprogrammet på halvtid. Inte där jag bor i alla fall! :-)

Undervisningstiden är väldigt knapp vilket gör det möjligt att plugga lite när man vill, otroligt flexibelt! Detta kräver ju disciplin, men älskar att jobba självständigt så det passar mig hand i handske. Och då kan man plugga på helgerna t.ex, så barnen behöver ju egentligen aldrig vara borta från oss längre stunder vilket känns bra.

En sak som är väldigt "oföräldravänligt" är att undervisningen är ibland väldigt sent, 16-18 t.ex.

Och jag har skrivit flera tentor som slutar 20 på kvällen. Är man singelförälder kan det ju bli svårt. Nu har jag ju min man så det kommer inte bli problem för oss med de "spanska tiderna". Då kan jag vara hemma med barnen på dagarna och gå iväg på föreläsningarna på kvällarna så för mig är det egentligen bara bra. Men som sagt, inte så genomtänkt schema för de föräldrar som lever ensamma med barn.

Men - i det stora hela är juristprogrammet ett väldigt föräldravänligt program i och med få undervisningstimmar!

Just nu har jag beslutsångest.

Det var 3,5 år sedan jag pluggade och därför bokade jag in ett möte med studie och karriärsvägledarna på jurist programmet.

Dom var SÅ gulliga och flexibla! Jag fick lägga upp resten av mina studier väldigt mycket efter eget behov och även läsa på halvfart om jag ville det (ta en halv termin på en termin) allt för att jag inte ska behöva vara borta från mina barn mer än nödvändigt.

Till att börja med ska jag "värma upp" med en 5 veckors kurs första terminen tänkte jag.

Jag vill inte ta min examen för snart för då måste jag ge mig ut och karriärklättra direkt. Att ta en jurist examen och sedan vara hemma flera år ser inte bra ut -tyvärr. Bättre därför att suga på karamellen, pausa ekorrhjulet och ta min examen när flickorna är lite mer självgående och jag känner att jag vill och kan börja min juridiska karriär. Då har jag en färsk examen!

Att läsa på halvfart lät väldigt bra tyckte jag och då blir jag bara borta typ 2 timmar om dagen i mellan 5-10 veckor totalt per termin. Det ska jag väl klara att vara utan mina små...

Ska ju dock plugga där emellan, men det kan jag göra innan terminen börjar tänkte jag. Läsa i förväg och sedan läsa lite mer disciplinerat och schemalagt än innan.

Men - kan inte bestämma mig NÄR jag ska börja! Denna heliga tid med mina små älsklingar vill jag dra ut på till max och absolut inte stressa bort! En tid som aldrig kommer tillbaka....

Å andra sidan kommer jag ha massvis med tid med barnen ändå då jag kan lägga upp min tid lite hur jag vill. Jag kommer i så fall jobba "skift" med mannen de veckorna så när han jobbar är jag hemma, när han är hemma pluggar jag. Barnen kommer därför alltid, nästan, ha i alla fall en av oss föräldrar hemma dessa veckor. När inte vi kan har vi vår fina familj som erbjudit sig rycka in som barnvakter. Men det blir ju ett väldans pusslande!

Och så vill jag ju verkligen helst vara mamma på heltid när de är små. Samtidigt vill jag inte "glömma bort" hur man pluggar! Hm...

Kursen verkar dock väldigt skoj!

Åh - återigen detta dilemma! Jag slits lite mellan detta att jag vill vara mamma på heltid och att jag samtidigt vill vara en välutbildad mamma...

Hur gjorde ni? Började ni heltid direkt efter föräldraledigheten?

Tack fina rara läsare för era, som alltid, kloka råd om vaccineringen!

Med era tips i bagaget blev det både en present i vaccinationsrummet (tack mormor!), en fantastisk sjuksyster som var väldigt bra med barn och ett supercoolt plåster med en krokodil.

I "vaccinationspresenten" gömde sig en My Little Ponny och gissa om storasyster blev lycklig?

Det hela gick till min förvåning så pass bra att min älskade dotter frågade mig;

"mamma, när ska vi vaccineras nästa gång? Jag tror jag behöver en till My Little Ponny nämligen...". ;-)

Läs gärna tipsen jag fick i inlägget nedan, ni som har spruträdda barn. Kanonbra tips! Någon skrev att hon fått " sjukpåse" när hon varit liten. En liten påse med roliga saker i så man förknippade att vara sjuk även med något mysigt... Bra idé!

Är det något jag absolut INTE är rädd för är det att vaccinera mig. Därför kan jag inte alls förstå varför min kloka lilla 3 åring blivit rädd för sprutor. Hon är en otroligt orädd tjej i övrigt så det är inte riktigt likt henne att vara spruträdd. Hon gillar t.ex. inte att gå till bvc då hon tror de ska stickas... Lilla gumman!

Nu ska vi TBE och vattenkopps vaccinera oss i veckan och skulle behöva lite tips på hur man får bort sprutskräck hos barn?

För er som undrar varför vi vaccinerar mot vattenkoppor är det för att Sverige är typ det enda välfärdsland (med några undantag) som inte vaccinerar. Nu funderar Socialstyrelsen på att ta med vattenkoppsvaccinet i allmänna vaccinationsprogrammet, men tills dess går vi privat och vaccinerar våra barn mot det. Ser ingen anledning att inte göra det.

I vart fall - har ni tips på hur man som förälder ska göra om man har ett barn som är lite spruträdd?

Låtsas som ingenting och inte "göra en grej av det"? Prata om det ordentligt innan? Muta med paket och glass ( kanske inte så pedagogiskt, haha)? Det sistnämnda hade kanske fått henne att tycka det vore lite skoj med vaccinet i alla fall... ;-P

Ni frågade efter bilder på tjejernas rum och här kommer några.

Pläd och kuddar är från ILVA och Lexington, tryck från Nele och hjärtat på väggen från Granit.

Matta från ILVA. Förvaringsboxar moln från Barntyger.

Lillasysters fina Angel säng (vi beställde den från Jollyroom.se , är en sådan man kan göra om till babysitter och sedan matstol). Lillasyster är för stor för den nu tyvärr, men storasyster vill ha den på golvet som "lyxdocksäng" i stället.


Simsalabim blev vår fina Angel säng en babysitter / barnstol i stället. Gillar denna typ av "växa i" möbler. Först babysäng, sedan babysitter, sedan barnstol! Lillasyster gillar faktiskt fortfarnde att sitta i babysitter ibland och hålla koll när storasyster och hennes kompisar håller låda.

Det lilla bordet och stolarna är från när jag var liten, vi har dock målat till det vitt och gjort en liten prinsesskrona på det.

Gillat att blanda gammalt och nytt! Flickornas byrå är min mormors fars gamla så den har hängt med genom åren kan man säga... ;-)

Senaste dagarna har faktiskt vår lilla mini älskling bara vaknat 2 gånger per natt! Otrolig lyx tycker ju jag! :-)

Men oj vilken liten virvelvind hon är på natten, hon kryper liksom runt i sängen i sömnen nästan. Funderar faktiskt därför på om hon ska börja sova i sin spjälsäng bredvid oss för är så rädd att hon ska trilla ned från vår säng...

Har bäddat och gjort mysigt där med nya fina lakan (från Elodie Details Petit Royal)

Valde den kungliga serien till de små prinsessorna :-) ) ! Här nedan ser ni både storasysters nya juniorsäng och lillasysters spjälsäng med fina Petit Royal sovpåsen.

Nu får vi se om min lilla bustulta kan gå med på att sova bland de kungliga lakanen, det återstår att se! :-)

Storasyster, ja, hon ÄLSKAR sin "fina prinsessäng för stora tjejer" som hon benämner den! ;-)

http://cdn1.cdnme.se/742972/6-3/pic_518fb942ddf2b320225fb669.jpg" class="image">

Innan vi blev sjuka så hade vi lekträff här hemma och kolla vilken tårta min kompis gjorde till träffen. Så otroligt cool!

Men alltså alla dessa underbart roliga kalas, teatar, barnbio, lekträffar och ja, alla barnträffar, har en jobbig biverkning. Man blir ju alltid sjuk efteråt!

Vi är på så mycket lekträffar nu så är vi förkyldningsfria hela familjen i flera veckor är det nästan lite små lyxigt sådär... ;-)


Hur länge håller barn på att bli såhär småsjuka hela tiden? Går det över till skolåldern kanske? :)

http://cdn1.cdnme.se/742972/6-3/pic_518d3ce1e087c3373cbfc004.jpg" class="image">

Nu går snart paketet iväg med de fina nappsetet. Hade så gärna velat ge alla er som ville ha det varsit set.

Men nu såg jag att vi faktiskt har fler nappar och napphållare som vi fått i present i samband med lillskruttans födelse.

Vi använder ju inte napp så dom är oöppnade. Vill ni ha dom också så skriv kommentar här! Det är några från Elodie Details och några från Esska (heter det så)? En napphållare och tre- fyra supersöta nappar.

Har ingen bild på dem, men känns bättre ni läsare som har användning för dem får dom än att de ligger här oöppnade.


Skriv kommentar som sist i så fall! :-)



Nedan ser ni storasyster som pysslar med sina rosor vi fick av min söta vän. Hon ÄLSKAR blommor!

"Dom är underbara" säger hon, lilla gumman.

Här i solhatt från POP, hennes egendesignade halsband :) och nya Lola klänningen.

Blev en liten bloggpaus här. Jag har varit så så dålig i mjölkstockning.

Alltså - HELT otroligt så sjuk man kan bli av det. Nu är jag, med dunder penicillin och en älskad liten dotter som gärna ammar bort det onda, lite bättre.

Nu ska jag testa att äta SPC flakes som tydligen ska vara bra för ammande kvinnor som ofta får mjölkstockningar. För sluta amma, det vill jag inte!

Jag som aldrig tittar på TV underhåller mig nu med att ligga nedbäddad och kolla SVT/TV4 play.

Nu när jag är sjuk inser jag hur otroligt glad man ska vara att man är frisk annars! Tänkte samma när vi hade vinterkräksjukan hela familjen. Man tänker aldrig på hur härligt det är att må bra när man väl är frisk, men det ska jag göra efter denna omgång helt klart... :-)

Tips på TV underhållning?

Nedan ser ni vad jag pysslat med här i sjukstugan. Kollar barnrumsinredning på nätet. Några saker från Petit Royal Elodie Details är påväg att flytta in i tjejernas rum snart... Spännande!